Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Gästkrönika

Faciliterad kommunikation - när särskoleelever blir buktalardockor - ny serie i P1

Publicerad: 14 mars 2016, 10:00

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.


Faciliterad kommunikation, förkortat FC, är en humbugmetod där en ”faciliterare” tror sig hjälpa en person utan tal att skriva på tangentbord genom att föra den funktionshindrade ”skrivarens” finger till tangenterna. Observerar man hur detta går till är det uppenbart att ”skrivaren” ofta inte ens tittar på tangentbordet, medan däremot hjälparen har sin blick fäst där.

Samhällsprogrammet Kaliber i P1 sänder nu en serie reportage om hur FC använts i Sverige, och om den skada metoden ställt till med trots att dess förespråkare vill väl. De har lurat sig själva först innan de börjat missionera och omedvetet lura andra.

Den första delen i Kalibers serie handlar om hur pappa F blev anklagad för att ha förgripit sig på sin unga vuxna dotter, en kvinna med grav utvecklingsstörning på basen av en kromosomrubbning. B, som ungefär var på en 2-årings utvecklingsnivå, kunde bara säga en handfull ord; som mamma, pappa och egna varianter av namn på andra viktiga personer.

Efter att man på gymnasiesärskolan började använda FC kunde hennes pekfinger knacka ned meningar som: "Det har varoit bra jag har varitn hos pappa och han har hotat mig med att jag ska få en fin present lom jag ine berättgzar mer om detta som han gjort ,med mig”. Men det krävdes att det var en pedagog som förde B:s hand under polisförhöret.

Den goda önsketanken bakom FC är att personer med gravare utvecklingsstörning visserligen ofta saknar tal, men att de trots det har ett fullt fungerande intellekt och språk som kan släppas ut bara man ger dem en stödjande hand och ett tangentbord. Forskningen visar att detta är fantasier, och att de budskap som produceras omedvetet kommer från hjälparen via den ideomotoriska effekten, precis som vid leken ”anden i glaset”.

I början fabriceras mest glada eller oförargliga budskap, men överallt där FC provats kommer efter hand påståenden om övergrepp, anklagelser som hjälparen skapar utan att vara medveten om att hen i realiteten kidnappat den utvecklingsstörde elevens kommunikation. I Sverige har jag varit i kontakt med tre sådana fall, där två lett till polisanmälan och i det tredje kopplades socialtjänsten in.

Jag har dock inte hört om något svenskt fall som liknar det med professor Anna Stubblefield, som är en absurd spegelbild till det fall Kaliber beskriver. För i detta amerikanska fall skedde verkligen ett sexuellt övergrepp, trots att Anna Stubblefield i New Jersey trodde det handlade om äkta kärlek. Det tragiska rättsfallet är utförligt beskriven i New York Times.

Annas mor Sandra var en av pionjärerna inom FC, som lärde sig metoden av professor Douglas Biklen vilken importerat facilitated communication till Syracuse University från dess uppfinnare i Australien. Anna valde en akademisk karriär inom filosofi och mänskliga rättigheter; först låg hennes fokus på förtrycket av afroamerikaner men senare gled det över till aktivism mot diskrimineringen mot funktionshindrade.

Här gick det dock till överdrift när Anna kom att se FC som det handfasta beviset för att de gravt utvecklingsstörda egentligen bara saknade denna kanal för att låta det inre intellektet blomma ut i ett skriftspråk med god meningsbyggnad, rikt ordförråd och klara tankegångar. Professor Stubblefield vid Rutgers universitet var ursinnig på de som kritiserade FC: ”’Although opponents of F.C. present themselves as engaging in scientific debate, some instances of continuing anti-­F.C. expression meet the criteria to count as hate speech.”

En av de som Anna Stubblefield ”hjälpte” att skriva via FC var en afroamerikansk man kallad DJ, drygt tio år yngre än Anna. När hon förde hans hand kunde han till och med producera vetenskapliga texter på datorn, trots att han var gravt utvecklingsstörd, inkontinent och varken kunde tala, klä på sig eller gå utan stöd. Anna tillbringade mycket tid med DJ och förälskade sig i honom, och via FC ”berättade” han för henne att känslorna var besvarade. På hennes initiativ hade de sex flera gånger och Anna var sedan beredd att bryta upp från sitt äktenskap för att gifta sig med DJ.

När denna nyhet presenterades för DJ’s familj ansåg de att måttet var rågat, och såg till att kontakten bröts. Anna hade svårt att acceptera det, och när hon inte lämnade DJ och familjen ifred anmälde de saken till universitetet och till polisen. Anna åtalades för sexuellt övergrepp och riskerade 40 års fängelse. Påföljden landade på 12 år när domen nyligen kom.

Domstolen i New Jersey ansåg inte att DJ verkligen kunde kommunicera via FC, och i Göteborg kom åklagaren till samma slutsats när det gällde B, och det blev därför aldrig något åtal mot pappa F. Varken Anna Stubblefield eller FC-hjälparna i Göteborg insåg att de använde sina elever som buktalardockor, de handlade i god tro när de skadade den de trodde sig hjälpa. När Socialstyrelsen utredde FC glömde man bort att beakta denna allvarliga risk för falska anklagelser.

MATS REIMER

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev