Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Torsdag29.10.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Gästkrönika

Feberkurva

Publicerad: 25 Januari 2010, 08:33

Det här är en opinionstext

Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.


Överkonstapel Studer vid kantonpolisen i Bern ställs inför ett knepigt fall: Två gamla systrar ser ut att ha begått självmord nästan samtidigt med hjälp av gas. Inte nog med det, vår tappre konstapel har ännu fler problem som att hustru Hedy har flytt hemmet och rest till Frauenfeld för att bistå dottern som ska ha sitt första barn. Morfar – då är man gammal och överflödig, suckar Studer invärtes. Han packar en väska och tar tåget till sin vän kommissarie Madelin i Paris. Där kanske det är litet mera hej hopp!

Nyåret 1933 firas ute på lokal och ingen nöd går på kriminalarna för vad sägs om ostron, flera flaskor Vouvray 1926, en brun rykande terrin med komage, sedan bitter sallad, ännu litet fler flaskor Vouvray samt ett fat med mycket mogen camembert och på det svart kaffe spetsat med rom. Rikligt med rom. Ni förstår väl att överkonstapel Studer inte längtar hem till en tom, utkyld lägenhet i Kirchenfeld, särskilt inte till disken i vasken och i synnerhet inte till den gröna kakelugnen i vardagsrummet som bara fru Hedy kan bemästra.
När Studer själv försöker sig på att elda, ryker och osar det som en hafsigt rullad brissagocigarr och slocknar. Pjui!

Konstapeln när förhoppningar om Det Stora Fallet som han någon gång ska få. Ibland flyter tankarna också iväg till Främlingslegionen, som han drömde om som ung, men moderns oro hindrade honom att enrollera. Den medelålders Studer längtar vidderna, öknen, striderna …

”Feberkurva” är namnet på denna deckare från 1935 av schweizaren Friedrich Glauser (1896-1938). Författarens bakgrund är minst sagt fascinerande. Karln led av psykiska problem och levde en stor del av sitt korta liv på institutioner eller på rymmen från desamma. Stal, ljög, missbrukade morfin, eter, hasch, opium och rumlade om som gruvarbetare i Belgien. Försökte sig även på ett gästspel i Främlingslegionen, men det slutade alltid på samma sätt: Glauser återbördades med osviklig precision till dårhuset i Waldau. Dagen före sin bröllopsdag, den 8 december 1938, avled han.

Varför ska man läsa gamla deckare? Om de är nyöversatta och bra! Maktkampen sker på ett psykologiskt plan mellan överkonstapel Studer och en förslagen brottsling. Glauser har ett mycket skickligt psykologiskt öga och bjuder oss tät spänning i en annan tid. Kombinerat med skildringar av svunna mellaneuropeiska miljöer plus litet stillsam humor här och var blir det underhållning av hög kvalitet. En gata i Zürich samt inte mindre än ett förnämligt deckarpris har uppkallats efter denne eminente schweiziske deckarförfattare. Det finns åtminstone fyra översatta böcker till för dig som har tröttnat på mediokra svenska deckare. Klarar du dessutom att läsa på originalspråket tyska har du förstås tillgång till än mer Glauser.

Förlagan till överkonstapel Studer är faktiskt en riktig äkta polis som behandlade den olycklige, men tydligen också minnesgode, Friedrich Glauser på ett fint och humant sätt. Denne anonyme polisman lever nu vidare för evigt i överkonstapel Studers skepnad.
Så kan det gå om man uppträder sant mänskligt i sin dagliga gärning!

ING-BRITT PERSSON

Det här är en opinionstext

Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev