Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

söndag09.05.2021

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Gästkrönika

Förlåt mig Archie, för jag har syndat

Publicerad: 1 december 2008, 08:47

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.


Archibald Cochrane, från din EBM-himmel ser du ner på mig stackars kliniker, och du verkar ha en rynkad panna. Jag vet att jag borde skärpa mig och jobba mer evidensbaserat, men det tar emot ibland.

Jag vet att jag inte borde låta mig förledas av anekdoter, berättelser om hur det gått i enstaka fall, att jag inte borde lita på icke kontrollerade prövningar med n=1, ens när ”n” är jag själv.

Men man är bara människa. Fast jag vet att studierna ger dåligt stöd för att vid kvalsterallergi rekommendera speciella överdrag till madrass och kudde, så gör jag det ändå. Överdragen verkade i varje fall hjälpa min egen allergi. Men jag brukar säga till patienten att det inte finns entydig vetenskap bakom mitt förslag…

Och jag skäms lite när SBU berättar för mig att jag nog varit för snabb att börja med FENO-mätningar på våra astmapatienter. Det är förmodligen information som är mer ”nice to know” än ”need to know”.   Jag blev kanske förförd av önskan att ligga i framkant av astmamonitorering fast vi är en liten mottagning i periferin.

Sanningen att säga vet jag inte på rak arm om torrluftsprovokation heller har bra evidens, eller om den verkligen är mer tillförlitlig än provokationer med ansträngning eller mannitol. Vet Cochrane? Vet SBU?

Och jag har nog varit för frikostig i att pröva steroider på små obstruktiva barn, det hjälper ju sällan om inte ungen är atopiker. I likhet med många andra barnläkare syndar jag också genom off-label-use, och senast idag lät jag en liten unge pröva kombinationen LABA+ICS fast det inte är godkänt i småttingar. Men vad skulle jag göra? Jag har redan prövat de godkända astmamedlen utan att komma till mål, jag vill göra vad jag kan för att han inte skall hamna på sjukhus igen.

Det finns så mycket jag borde läsa, borde sätta mig in i. Men svårast är nog ändå det psykologiska motståndet jag känner i mig. Det tar emot att ändra en behandling eller utredningsgång som jag har upplevt fungerar, även om jag logiskt förstår att jag borde lita mer på en systematisk litteraturgenomgång än på mina begränsade egna erfarenheter.

MATS REIMER

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev