Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Måndag26.10.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Gästkrönika

Försökte myndigheten undanhålla risker med nackmanipulation?

Publicerad: 13 April 2015, 23:23

Det här är en opinionstext

Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.


I början av mars månad publicerades en artikel i Forbes med rubriken ”NIH Distorts Report On Chiropractic And Stroke Risk” skriven av Steven Salzberg, professor i bland annat biostatistik vid Institute of Genetic Medicine, Johns Hopkins. Salzberg menade att NIH (National Institutes of Health) eller egentligen NCCIH (National Center for Complementary and Integrative Health) genom ett pressmeddelande förlett folket genom att endast upprepa författarnas konklusion. Studien i fråga är en retrospektiv cohortstudie med följande syfte:

The purpose of this study was to quantify risk of stroke after chiropractic spinal manipulation, as compared to evaluation by a primary care physician, for Medicare beneficiaries aged 66 to 99 years with neck pain

Och följande slutsats:

Among Medicare beneficiaries aged 66 to 99 years with neck pain, incidence of vertebrobasilar stroke was extremely low. Small differences in risk between patients who saw a chiropractor and those who saw a primary care physician are probably not clinically significant.”

Studien jämförde förekomsten av stroke vid sju respektive trettio dagar efter besök hos kiropraktor i förhållande till besök hos läkare. Salzberg ifrågasätter varför NCCIH framhåller den signifikant lägre förekomsten vid sju dagar i kiropraktorgruppen emedan den tillika signifikanta förhöjningen vid trettio dagar, (kumulativ siffra), slätas över.

NCCIH used the words “slight elevation in risk” for the increased risk at 30 days, but they wrote “significantly lower” for the decrease at 7 days, although both effects were significant.”

”Despite the misleading press release, this new study adds to the evidence that chiropractic carries an increased risk of stroke, especially for older patients. As the American Heart Association recommends, patients should be informed of this risk before submitting themselves to a possibly dangerous neck manipulation.”

Huruvida NIH/NCCIH med avsikt valt att låta studien te sig långt mer konklusiv än den faktiskt var låter jag vara osagt, förvillande abstract är inget ovanligt. Däremot har jag ett par andra invändningar och funderingar gällande studien.

■ Risken är stor att man jämfört äpplen med päron. Det är rimligt att anta att patienter i betydligt större utsträckning söker läkare för symtom relaterade till preexisterande okänd kärlsjukdom och stroke. Det finns heller ingen information kring vilka symtom utöver nacksmärta som noterats, som i sig dessutom är ett mångfacetterat symtom. Ett lämpligare val hade varit att jämföra nackmanipulationer med andra åtgärder hos kiropraktor eller fysioterapeut såsom mobilisering, receptfria läkemedel, råd kring avslappning, ergonomi och träning.
■ Incidensen av stroke har jämförts efter sju och trettio dagar efter besöket. Patienter som insjuknat på dag noll är exkluderade, alltså den dag patienten träffat vårdgivaren, på grund av eventuell stroke in progress. Siffran är högre för läkarbesöken, vilket är väntat med hänvisning till punkt ett. Men dag noll är därtill den dag där kärlskada till följd av manipulation enligt föreslagen skademekanism kanske är mest sannolik att uppträda. Exkluderandet av patienter som eventuellt insjuknade i samband med, eller strax efter, behandlingen kan medföra att risken underskattas.
■ Författarna spekulerar kring att NSAID kan vara en orsak till den ökade risken i den läkarvårdade gruppen dag sju. Men den metaanalys de själva hänvisar till (Stroke risk and NSAIDs: a systematic review of observational studies) fann att denna risk inte var ökad för andra NSAID än diklofenak och coxiber.
■ Siffrorna förutsätter att samtliga besök hos kiropraktor innebar behandling med nackmanipulation, detta inkluderar även primärbesöket där symtomen ska bedömas och diagnostiseras. Jag uppfattar det som att patienter med kontraindicerade symtom exkluderades från studien. I vilket fall kan man fråga sig om det är troligt att all (övrig) nacksmärta är indikativ för nackmanipulation? Är det inte märkligt att inte en endaste patient erhöll eller rekommenderades andra åtgärder? Nacksmärta är som tidigare nämnts ett brett symtom. Om antagandet stämmer, torde det indikera en viss diagnostik- och behandlingsbias. Om inte, så är siffrorna missvisande.

Sammanfattningsvis är det fortfarande så att även om risken att drabbas av en katastrofal biverkan är väldigt liten så finns det inte tillräckligt med bevisad nytta för att rättfärdiga behandlingsmetoden, framförallt inte utan patientens medgivande. Det skulle nog inte heller skada om det fanns utrymme för en diskussion kring hur patienter med smärtbesvär ska utredas och behandlas så säkert som möjligt och på bästa sätt, oavsett vårdgivarens preferenser.

Tack för ordet!

HANNA BRUS

Det här är en opinionstext

Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev