Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Fredag30.10.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Gästkrönika

Gott och respektfullt bemötande borde vara självklart

Publicerad: 5 Februari 2018, 10:27

Det här är en opinionstext

Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.


Gott och respektfullt bemötande  borde vara självklart

Hälso- och sjukvårdslagen (HSL) stipulerar att en person som söker hjälp i Hälso- och sjukvården ska bemötas med respekt och att insatser och åtgärder skall anpassas efter individens förutsättningar. Det gäller oberoende av vilken profession som för tillfället möter patienten. De systematiska genomgångar som gjorts om vad som betecknar god omvårdnad talar entydigt för att bemötandet har stor betydelse för effekterna av inte bara omvårdnadsåtgärder utan också av vården i stort.

Det är därför problematiskt att patienter i Sverige inte känner sig väl bemötta. Vi i trojkan har personliga erfarenheter av att ha blivit bemötta både med ointresse, ilska och bristande respekt. Mätningar visar också att en avsevärd del av klagomålen på sjukvården beror just på dåligt bemötande. Till en del kan det nog skyllas på en stressad arbetssituation och avsaknad av ett ledarskap som inbegriper ett holistiskt synsätt. I båda avseenden har arbetstagare och arbetsgivaren ett stort ansvar.

Omvårdnadsforskning är en relativt ny disciplin. Teoribildningen utgår från ett humanistiskt perspektiv och inbegriper etiska frågeställningar. En del skrifter gör uttalandet att omvårdnad är en sak enbart för sjuksköterskor låt vara ibland också för arbetsterapeuter och sjukgymnaster men inte för läkare. Kan det vara så att en del läkare och andra har tolkat det så att det därför går bra att fortsätta att uppträda både översittarmässigt och patriarkaliskt? En hädisk tanke! Professionalitet i alla vårdyrken innebär att man både kan visa empati och intresse och samtidigt hålla professionell distans.

Oberoende av orsaker är det problematiskt när patienter inte känner sig väl bemötta, det bidrar till det som i flyget kallas cockpit stress och som har visat sig leda till felhandlingar. Man har stängt av finjusteringen och uppfattar inte nyanser i budskap, ibland hör man inte alls på vad patienten förmedlar. Det sorgliga är att de studenter som startar på vårdutbildningarna,  inklusive läkarutbildningen, i och för sig är outbildade men har ett inneboende empatiskt förhållningssätt. För de flesta är det en av anledningarna till att de sökt utbildningen. Men allt eftersom de blir bättre och bättre utbildade försvinner deras empati och förbyts i cynism eller att de blir allmänt hårdhudade. Jargonger och terminologier bidrar också. Det var inte länge sen som man i landstingen kallade ett jourfall för en störning. I ett tv-program nyligen rapporterade man om ett språkbruk där patienter kallades för problem. Och jämförelsen gjordes tänk om skogsbolagen skulle kalla träden för problem.

Det kan inte nog poängteras att på de enheter där bemötandet är bra så gäller det i hela hierarkin. Ledarskapet innefattar att medarbetarna ses och uppmuntras i gott bemötande. Team work är en äkta term där alla hjälps åt efter var och ens kompetens och alla medarbetare är medvetna och införstådda med uppdraget. Förr talades uppskattande om att man inom vården hade ett kall. Möjligen beroende på att de med kall blev överbelastade, tolkas termen inte längre lika positivt utan som att man blev utnyttjad. Men lite kall skadar inte. Kall kan på tyska uttolkas som beruf = yrke,  det vill säga man arbetar med ett eget verksamhetsansvar eller enklare  uttryckt — att alltid göra så gott man kan utan att snegla på omedelbara belöningar. Legitimationen är ju dokumentet som intygar att man arbetar med eget verksamhetsansvar.

Inom alternativmedicinen klagas det sällan på bemötandet. Visserligen har de som sökt sig dit haft en förutfattad positiv uppfattning om verksamheten och verksamheterna är beroende av avgifter från patienterna, men det är nog inte hela förklaringen. Inom Kunskap kring Alternativ Medicin bemödar man sig om det humanistiskt etiska förhållningssättet, vilket inte borde vara svårt även för företrädare för skolmedicinen med dess krav på evidens. Det finns tillräckligt många exempel på att det också fungerar i skolmedicinen för att man skall kunna förvänta sig det.

Återigen en uppgift för de inomprofessionella nätverken att hålla efter varandra i de här avseendena. Vården blir bättre, det blir färre konfrontationer och mindre frustrationer.

Det professionella beteendet mot patienter behöver således förbättras inom den svenska läkarkåren. Vem tar ansvar? Vem kan agera? Läkarförbundet ligger väl närmast till, möjligen Läkarsällskapet och enskilda specialiteter och enheter. Arbetsgivaren kan också bidra. Lagstiftaren har redan sagt sitt!

VÅRDTROJKAN –REHNQVIST, ÖRTENDAHL OCH ÅBERG

Det här är en opinionstext

Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev