Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Fredag30.10.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Gästkrönika

Hälso- och sjukvårdslagar som överprövas med myndigheternas goda minne

Publicerad: 6 Juni 2016, 23:08

Det här är en opinionstext

Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.


I tidigare debattinlägg och artiklar har jag belyst följsamhet, eller bristen på densamma, av regelverk inom hälso- och sjukvårdsområdet. Under flera års tid har tvingande föreskrifter med tydliga ska-krav begrundats och analyserats i läslampans sken. Bland annat föreskrifter kring ambulansberedskap, katastrofberedskap, ledning och övning. Tydliga föreskrifter med minimalt utrymme för tolkning underlättar för alla inblandade. Socialstyrelsen har skapat tydliga och viktiga detaljregler.

Allt för ofta upplever jag att sjukvårdshuvudmän och vårdgivare förväxlar allmänna råd med tvingande föreskrifter. Innebörden av "ska" och "bör" är i dessa sammanhang viktiga att känna till. Det är nämligen i lagtexter likväl som i avtal en diametral skillnad mellan dessa ord. Regelverk måste också förhålla sig till varandra på ett förutbestämt sätt, då det annars finns risk för vantolkning. Sedvänjan inom vissa områden saknar inte heller betydelse.

Frågan om regelverket kring läkemedelshantering inom ambulanssjukvården har särskilt intresserat mig då föreskrifterna sedan länge sällan tillämpas i praktiken. Föreskrifterna som ska vara tvingande stipulerar att läkemedel ska iordningställas och administreras av legitimerad personal inom ambulanssjukvården. Verkligheten är av logiska skäl långt från föreskrifternas tydliga bokstäver, dels för det krävs fyra händer vid ambulansuppdrag, dels för att rekryteringen av icke legitimerad personal stadigt ökat. Uppenbart är att både verksamhetschefer och ambulansöverläkare tycker det fungerar utmärkt att låta icke legitimerad personal både iordningställa och administrera läkemedel.

Socialstyrelsen är fullt medvetna om handlingspraktiken och finner uppenbarligen arbetsmönstret fullt acceptabelt. Inspektionen för Vård och Omsorg, Ivo, har förvisso i enskilda granskningar riktat kritik mot handlingspraktiken inom ambulanssjukvården, men får anses vara helt med i ekot från knäckta ampuller och läkemedel som skickas in i vårdsökandes vener. Någon ambulansläkare jag talade med om saken lutade sig mot tolkningen; att det i nödfall är möjligt att bryta mot tvingande föreskrifter. Den vakne frågar sig om "nöd" inte är att betrakta som det förväntade tillståndet för landets ambulansbesättningar, ja det ligger väl i sakens natur att en ambulans med dess besättning är ämnad att ingripa med livsviktig vård, vid nödfall.

Nåväl, lagar som inte längre tillämpas kallas på juridiskt språk för obsolet. Kort och gott lagar som formellt aldrig upphävts, eller ens efterlevs i praktiken. Det blir därför förvirrande att blicka ut över den mosaik av tolkningar som råder inom landstingsvärlden. Regelkonflikten som råder är inte oproblematisk och anställda kan med fog fråga sig vilket ben dom ska stå på; den praktiska tillämpningen eller följsamhet av föreskrifterna. För det kan väl ändå inte vara så att landsting, regioner och övriga vårdgivare tillåter sig risktagandet att överpröva tvingande föreskrifter? Tänker tillsynsmyndigheterna kräva att lagar och regler följs eller revideras? Frågan står från myndighetshåll ännu obesvarad, vilket är otillfredsställande. Den har helt säkert också förvirrat vårdgivare, tillika arbetsgivare, som konkurrerar om både uppdrag och ambulanspersonal.

Inom rättsordningen är den traditionella riktningen sedan länge glasklar. Syftet och funktionen med lagar och regelverk är att de ytterst ska styra våra beteenden, vara normgivande och vara ett odiskutabelt verktyg för att slita parter åt vid rättsliga konflikter. Rättssystemet är beroende av aktiv tillämpning. Motsägelser i lag ska elimineras då det annars kan leda till flera konflikter och frågor som: "vad gäller egentligen" eller "gäller inte denna lag alla och envar". Utrymme för anpassad sköntolkning och motsägelser skymmer eller riskerar att begrava syftet. Lagar ska vara klara, koncisa och fria från motsägelser.

Föreskrifterna kring hantering av läkemedel inom ambulanssjukvården är tydliga, men rymmer några uppenbara motsägelser. Bland annat föreskrivs att det ska finnas minst en legitimerad person per ambulans. Det står inte att minst en legitimerad person av naturen ska vara skaffad med fyra händer.

Det är hög tid att skaka liv i såväl landstingen- och myndigheternas rättskänsla.

HENRIK JOHANSSON

Det här är en opinionstext

Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev