Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Gästkrönika

Har opioidförskrivningen verkligen ökat i Sverige?

Publicerad: 29 oktober 2014, 08:04

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.


Under de senaste åren har förskrivningen av opioider vid icke cancer-relaterad smärta diskuterats flitigt. En välkommen diskussion, inte minst på grund av den skrala evidens som faktiskt finns för opioidernas effekt vid olika typer av långvarig smärta. En färsk sammanfattning i Läkartidningen konstaterar att "Den ökande användningen av opioider för behandling av långvarig smärta har utvecklats till ett folkhälsoproblem i Sverige såväl som i andra länder". Tidigare under hösten gjorde också SVT ett alarmerande inslag på ämnet som fick stor spridning:

"Antal personer som använder sig av smärtstillande, och starkt beroendeframkallande, läkemedel ökar kraftigt i Sverige. Nu kritiseras vården för att utan handledning skriva ut mediciner som riskerar att göra patienter beroende."

Även i senaste numret av tidningen "Evidens" tematiseras förskrivningen av opioider. Här lyfts ytterligare intressanta frågeställningar och problem, bland annat hur läkare i USA riskerade att bli stämda om de inte tillmötesgick patienternas önskemål om opioidbehandling efter att representanter för den internationella forskningsföreningen IASP talat om opioidbehandling som en mänsklig rättighet.

Artikeln adresserar därtill evidensläget, patientselektion, riskgrupper, opioidrelaterad hyperalgesi, behandlingsmål (vilket främst ska inkludera livskvalitet och funktion), vikten av alternativa behandlingar och uppföljningar, problemet med multipla förskrivande enheter samt risken för att pendeln svänger för hårt åt andra hållet och att patienter där opioider fungerar väl inte erhåller behandlingen. Och även här påtalas en ökad förskrivning.

"Förskrivningen av opioider vid långvarig icke-cancerrelaterad smärta har ökat kraftigt. Problem som följt inkluderar beroendeproblematik och dödsfall."

Sammantaget belyser SVT, Läkartidningen och "Evidens" essentiella punkter och framförallt de katastrofala följder som kan följa missaktat bruk eller missbruk. Artiklarna är välbehövliga och jag hoppas att diskussionen fortsätter och utvecklar smärtsjukvården i rätt riktning.

Vill dock passa på att tillägga tre punkter. Den första är att slutsatsen om den "kraftiga ökningen" i Sverige som dras från den statistik som både Läkartidningen och SVT hänvisar till faktiskt är missvisande. Något som stiftelsen NEPI (nätverket för läkemedelsepidemiologi) också snabbt uppmärksammade efter SVT s rapportering.

"I SVT:s nyheter har presenterats uppgifter om att antalet individer som får kombinationsläkemedel med kodein ökat med 33 % sedan år 2006. Att antalet individer ökat är korrekt men i nyhetsrapporteringen nämns ej att den totala mängden EJ ökat utan istället har varje behandlad individ fått mindre mängder"

Därtill nämns heller inte att förskrivningen av andra smärtstillande läkemedel minskat kraftigt, möjligen på grund av att bättre alternativ valts. Inte heller är det irrelevant att varken gruppen läkemedel eller brukare och missbrukare är långt ifrån en homogen grupp. Så, spelar detta någon roll? Huvudsaken är väl att problemen, som är oerhört reella och allvarliga, lyfts och diskuteras? Nja, problemet som jag ser är att felaktiga uppgifter (förutom att de är fel) kan bidra till redan utbredda missuppfattningar kring smärtbesvär. Det är gissningsvis mer "spännande" att rapportera om människors ökade pillerknaprande och läkares (felaktiga) överförskrivning än den betydligt mer komplicerade reella bilden. Synen på smärtbesvär domineras tyvärr fortfarande av okunskap, fördomar och hemsnickrade uppfattningar – även inom sjukvården. Att lida av kronisk värk och att äta smärtstillande läkemedel är därför ofta förenat med skam och känslan av att "inte tåla smärta". Möjligen är ovan faktafel en fis i myt-rymden kring smärtbesvär, men jag vill ändock hävda att viljan att tolka informationen på detta sätt är symtomatiskt för en mer generell syn.

Tar också tillfället i akt att slå ett bestämt slag för patientselekteringen och smärtdiagnostiken. Hur många av de patienter som får opioider utskrivna har fått en adekvat utredning/bedömning? Hur många patienter med långvarig smärta är feldiagnostiserade eller saknar specifik diagnos? Ur min synvinkel är det inte främst att receptblocket kommer fram (eller inte) som är det största problemet, utan varför. Det sjukvården framförallt måste bli bättre på och få hjälp med är att öka chanserna och möjligheterna till lyckad behandling. För detta krävs kompetent diagnostik med efterföljande åtgärder som är riktade, adekvata och uppdaterade. Man måste låta smärtan få vara det komplexa problem det faktiskt är.

Patienterna behöver helt enkelt få rätt hjälp.

Tack för ordet!

HANNA BRUS

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev