Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Gästkrönika

”Hellre sockersnacket än sockerskatten”

När folk indignerat påpekar att Coca-Cola minsann är billigare än mjölk brukar jag stillsamt påminna om att kranvatten är gratis, skriver barnläkaren Annika Janson.

Publicerad: 23 april 2021, 08:00

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Annika Janson, barnläkare, Karolinska universitetssjukhuset.

Foto: Simon Hastegård/Bildbyrån


Ämnen i artikeln:

Annika Janson

Människans kärlek till socker är inbyggd. Bröstmjölk innehåller mjölksocker och vi kan smärtlindra nyfödda barn genom att låta dem smacka i sig en sockerlösning. Träd och buskar paketerar sina kärnor i söta frukter eller bär för att locka fåglar och djur att sprida dem. Våra förfäder gick omvägar efter honung och lönnsirap. En gnistrande vit sockertopp var en lyx för hundra år sedan och en sockertång av silver ett värdigt redskap. 

Sockerbetor blev Sveriges sätt att trygga tillgången på socker. I tropikerna skumpar tungt lastade bilar från de milsvida sockerrörsfälten mot fabrikerna. Längs vägen går barn till skolan och deras leenden saknar ofta framtänder. Världen vill ha socker. Dyr och sällsynt sötma har blivit billig vardag. 

I Sverige har Jordbruksverket koll på sockerkonsumtionen och den har faktiskt legat ganska stadigt sedan 1960-talet. Förr var det saft, bullar och sylt, nu är det läsk, godis, och sötade mjölkprodukter. Vanligt socker innehåller kalorier utan näringsämnen och de flesta av oss skulle må bättre av att äta mindre socker. Men socker är inte giftigt och det är orättvist att kalla socker en drog, även om många människor kan beskriva längtan, lust och sug efter sötsaker.

Så i en tid när allt fler drabbas av övervikt och fetma, är det inte dags för en sockerskatt i Sverige? Inte sällan har diskussionerna gått överstyr: Om du är emot sockerskatt tycker du att det är okej att barn blir allt tyngre. Du tar inget ansvar för folkhälsan, för de människor som har både karies och fetma. Är du för skatten är du en förmyndare som tror att du vet bäst vad folk behöver. Eller så vill du bara dra in pengar till statskassan.

Jag har värjt mig för sockerskatten. Fetma är en anlagsburen sjukdom och de flesta barn med fetma som jag träffar har för länge sedan slutat äta godis. En sockerskatt skulle få knasiga gränsdragningsproblem. Hur gör vi med juice, drickyoghurt, bakverk? När folk indignerat påpekar att Coca-Cola minsann är billigare än mjölk brukar jag stillsamt påminna om att kranvatten är gratis.

Är det priset som avgör vad du handlar, eller helt andra faktorer? Den lukrativa gränshandeln erbjuder våra beskattade norska grannar gigantiska butiker med lösgodis och kartongflak med söta drycker. Jag surar. Om priset har betydelse verkar det vara ett dyrt sätt att tjäna pengar, att åka till Sverige för att köpa godis. 

Sockerskatten i Storbritannien infördes 2018. Den är graderad och sockerinnehållet har sänkts så att fler drycker nu hamnat under högsta skattegränsen. Staten styrde och företagen reagerade. Men kanske var det själva debatten mer än skatten som hade störst betydelse? 

Vems mat- och dryckesvanor vill vi påverka med den där skatten? Finns det bättre vägar, som präglas av tilltro till folkbildningens kraft? Rika och friska människor är bäst på att ta till sig hälsobudskap men hur når vi de grupper som har sämst hälsa? Det ser faktiskt ut som att sockerkonsumtionen sjunkit i Sverige de senaste åren, redan innan norrmännen på grund av covid-19 slutade handla godis i Charlottenberg. Månne är det en seger för samtalet och kunskapen.

Annika Janson, barnläkare, Karolinska universitetssjukhuset

 

Kommentarer:

Arbetar du i sjukvården och vill kommentera texten utifrån din yrkesroll?

Klicka här! 

Kommentarer publiceras efter granskning.

 

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Ämnen i artikeln:

Annika Janson

Dela artikeln:

Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev