Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Onsdag21.10.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Gästkrönika

Homeopati på apoteken inom kort

Publicerad: 8 December 2009, 12:21

Det här är en opinionstext

Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.


Det säljs både nya och ålderdomliga produkter utan meningsfull effekt på apoteken. Bafucin, Vicks och Strepsils minns jag från min barndom, och de finns ännu kvar i sortimentet. Sedan har det tillkommit traditionella växtbaserade läkemedel, som för registrering inte behöver visa någon effekt, bara att de använts under en längre tid och inte verkar särskilt farliga.

Nästa steg blev att farmaceuterna idag säljer läsk med vitaminer, och min prognos är att det inte kommer att dröja länge innan svenska apotek börjar saluföra homeopatiska preparat precis som apoteken gör i andra europeiska länder.

I Storbritannien har parlamentet nyligen haft en hearing om vetenskapen bakom de homeopatiska preparaten, och den blev mycket intressant, inte minst på grund av rättframheten från apotekskedjan Boots. Den firmans chefsfarmaceut sammanfattade det med ”I have seen no evidence that these products are efficacious. It’s about consumer choice and a large number of our customers think they work.”

BBC avslöjade för några år sedan att man bland annat på det homeopatiska (men registrerade och officiellt godkända) apoteket Nelsons kunde få råd om homeopatisk malariaprofylax. Inte ens de homeopatiska läkarna på Royal London Homeopathic Hospital ville försvara detta bruk av homeopati. Placeboeffekten funkar ofta bra mot nedstämdhet, trötthet, smärta och illamående, men den skyddar inte mot malariaplasmodier. Det har även svenska patienter fått erfara, jag hittade en liten artikel från KI där fem sådana fall beskrevs.

Jag inser att en hel del patienter tror på magisk medicin, men det är mycket svårare att förstå att det finns kollegor som tror på homeopati. Jag träffade nyligen en sådan kollega som driver en privatpraktik och jag tror även han undervisar i ”basmedicin” för alternativterapeuter. Han påpekade att det ute i Europa finns massor av läkare som blandar skolmedicin med alternativa metoder, och han har rätt i det.

I våras gjorde vi från barnmottagningen en studieresa till London och besökte både en vanlig GP och det kungliga homeopatisjukhuset. Båda vårdgivarna är en del av det offentligt finansierade National Health Service, men förutsättningen för omvårdnaden var olika. BMJ har en återkommande serie mycket praktiska artiklar som heter 10-minute Consultation, för det är den tid en GP har till sitt förfogande för att bedöma även komplexa frågeställningar som yrsel eller magont.

Den erfarna GP vi träffade behandlade betydligt fler patienter per dag än vad en svensk allmänläkare gör, och flerläkarpraktiken var lite sliten men säkert bra ändå. På hans kontor fick heltäckningsmattan numera inte täcka hela golvet; den halva av rummet där patientbritsen stod hade en mer lättstädad plastmatta. Han talade skämtsamt om den list som skilde golvbeläggningarna åt som the Clinical Line.

Nästa dag besökte vi det homeopatiska sjukhuset. I lobbyn hängde en oljemålning av Samuel Hahnemann i guldram. Sjukhuset var ljust och luftigt, nyrenoverat för 20 miljoner pund, med fina trägolv. Vi träffade en trevlig barnläkare som berättade om sitt arbete, och hur hon var fri att både använda konventionella mediciner mot exempelvis astma och kunna lägga till lämpliga homeopatiska medel. Till den första konsultationen brukade man avsätta 40 minuter, och jag tror att här ligger förklaringen till att 70 procent av barnen upplevs svara så bra på behandlingen.

Även om sjukhuset är homeopatiskt och tillverkar sina egna små piller, så är utesluter man inte andra alternativa terapier. I arsenalen fanns även akupunktur, hypnos, växtpreparat, blomsteressenser, aromaterapi, kraniosakralterapi, antroposofisk mistel, zonterapi, reiki, shiatsu, spinal manipulation och neurolinguistisk programmering.

Det mörka moln som hotar är att allt fler primärvårdsnämnder ifrågasätter om de skall fortsätta att finansiera vård vid de offentliga homeopatiska sjukhusen i Bristol, Liverpool, Glasgow och London. Ett sjukhus i Tunbridge Wells har redan fått stänga. NHS lär betala 4 miljoner pund per år för homeopatisk vård, en liten summa i jämförelse med hela budgeten, men alla pengar räknas. Och det handlar också om principer, ska skattepengar gå till magi?

Jag vet inte om den kostnad Läkemedelsverket har för att sköta registrering och administration av de 550 i Sverige godkända homeopatiska medlen betalas av placeboföretagen eller av våra gemensamma pengar.

MATS REIMER

Det här är en opinionstext

Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev