Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Gästkrönika

Hundvalp på recept

Publicerad: 1 juni 2010, 10:30

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.


I Skåne pågår nu ett pilotprojekt med kultur på recept. Det är finansierat av regeringen som skjutit till en halv miljon för att ett tjugotal långtidssjukskrivna skall få kulturell rehabilitering via en privat vårdcentral. Med 20 000 kronor per patient borde man kunna hitta på många trevliga och stimulerande aktiviteter där musik, drama och bildkonst jämförs med… ja, vad var det nu man skulle jämföra med?

Svaret är att man inte kommer att ha någon kontrollgrupp, vilket torde öka sannolikheten för att projektet vid utvärderingen bedöms som en stor framgång. Jag tycker att kulturen borde mätas mot någon annan form av positiv intervention, förslagsvis hundvalp på recept. Idén är inte helt min egen, en nära kollega har i många år hävdat den terapeutiska nyttan av hund, och rekommenderat en del trötta och ledsna patienter att skaffa sig en jycke.

Jag blev påmind om detta när jag läste den trevliga lilla boken 59 seconds – Think a little, change a lot av brittiske psykologprofessorn Richard Wiseman, där den vise mannen bland annat hade grävt fram lite forskning som ger stöd för hundterapin. I en studie från 1995 hade hundägare betydligt lägre dödlighet efter hjärtinfarkt (1,1 %) än de som inte levde med hund (som hade 6,7 % mortalitet efter ett år), men det kan förstås bero på selektion.

En annan studie visade att ägare av husdjur inte bara hade lägre puls och blodtryck, de reagerade med mindre stegring av blodtryck och puls vid stress (och husdjurets närvaro verkade betydligt mer lugnande än närvaron av make eller maka under olika stresstest). Det finns till och med en mindre randomiserad interventionsstudie där hypertoniker med stressiga jobb fick lägre blodtrycksökning vid stress när de lottats till att skaffa sig ett husdjur.

En hund (så länge den inte ser farlig ut) är också ett verktyg att komma i social kontakt med dem man möter på promenaden. Hundtricket som blev film fungerar troligen, för tillsammans med en labrador får man bevisligen lättare vänliga blickar och chans till samtal än i sällskap av en rottweiler, teddybjörn eller yuccaplanta.

I artikeldatabasen PubMed har Animal Assisted Therapy blivit en egen MeSH-term, och inom palliation och psykiatri verkar djurterapi bli populärare. Och om jag själv blev deprimerad, trött och vidbränd och hade svårt att komma tillbaka till hälsa och arbete, då skulle jag satsa på en labrador framför finkultur. För är man redan nedstämd eller ångestfylld kan jag tänka mig att exempelvis Norén är rent kontraindicerat.

MATS REIMER

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev