Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Lördag24.10.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Gästkrönika

Hur lång är en kafferast?

Publicerad: 20 Juni 2011, 12:19

Det här är en opinionstext

Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.


Om vi sitter hemma och fikar under rosenapeln i vår alldeles egna trädgård kan väl en timme vara normalt för en kafferast eller vad tycker ni? På arbetet är det däremot en annan sak. Många hinner inte fika alls medan andra tar sig friheter i form av dubbla, tredubbla eller fyrdubbla kafferaster. ”Och det är alltid samma klick som gör det!” utbrast en förgrymmad bekant på pendeltåget in mot jobbet. Sedan började vi diskutera kafferaster & kafferaster och att i många länder har man inga kafferaster alls! Här i Sverige förhåller det sig litet annorlunda. Vi tillåts ta kafferast, ja, rent av uppmanas att fika mera. Bra för stämningen på arbetsplatsen anser vi.

Hur lång tid får kafferasten ta? Det beror förstås på vad man jobbar med och i vilken miljö, men cirka 15 minuter skulle troligen många anse som normalt. Någon absolut rätt till kafferast har vi väl inte utan det är om arbetet så tillåter. Ofta så tillåter det. Sitter chefen med vid bordet tycker nog de flesta att det är okay om rasten drar ut aningen på tiden. Särskilt om det börjar arta sig mot improviserat arbetsmöte, information, rapport eller liknande. Varför tar folk långa kafferaster? Det mest uppenbara svaret är att det går för sig. Man har för litet att göra. Andra orsaker kan vara att man är trött, lat, uttråkad eller möjligen alltsammans på en gång. En uppfinningsrik 7-åring kom med den här förklaringen: ”Dom har inte lärt sig klockan!”

I min barndom på en gård i södra Norrlands inland tog kafferasten omkring 30 minuter. Då ingick avkoppling i en högst blandad arbetsstyrka med diverse anekdoter över mandelkubbarna och kokkaffet och förstås många skratt, men det var i ett Sverige som inte längre finns. Visst, någon gång satt vi en hel timme, men då var det gäster närvarande, arbetsplanering eller helt enkelt bara en regnskur som kom i vägen.

I dag ser arbetslivet annorlunda ut. Pappersmuggar i farten och med tillhörande lock så att inte latteskummet yr över kanterna. På många arbetsplatser stormuggar och inga små läckra porslinskoppar som man blir tvungen att fylla med både påtår och tretår. Skulle ta för lång tid liksom och bäst att hinka i sig alltsammans i ett enda svep ur keramikbaljan.

I amerikanska filmer intas den bruna vätskan på stående fot vid automaten eller vid arbetsplatsen. I Good Old England kom förr i världen och kanske än i dag en tévagn rullande till skrivborden med a nice cup of tea fram på eftermiddagen. I många varma länder har man avtal med något närliggande téhus och så kommer en pojke med en jättebricka téglas till banken, posten, polisen eller var man nu jobbar. Till självaste espressobaren hinner man sno iväg i en del sydeuropeiska länder. Åtminstone i böckernas värld.

Inget vilsamt alls med kafferasten! stönar ibland personer med annat modersmål än svenska. Sist var det en rysk doktor som utbrast detta och dessförinnan en irakisk dito. Alla pratar mycket och fort och vi behöver vila hjärna och öron från det nya språket som är mer ansträngande att använda än det egna modersmålet, menade de. Visst kan man ha förståelse för den känslan och så erinrar jag mig en bankett för mer än tjugo år sedan. Galamiddagen tog fyra timmar, men den tedde sig mer som fyra år eftersom alla gäster talade arabiska – utom jag.

Vi behöver inte alls ha ryska eller arabiska som modersmål för att rasten ska kännas aningen påfrestande. Tänk bara så utanför många kamrater kan känna sig i fikarummen om man konsekvent väljer samtalsämnen som inte alla kan delta i. Något att tänka på när vi får nya jobbarkompisar eller kanske när en man kommer in i kvinnliga arbetsgrupper eller tvärtom förstås. Förstnämnda situation är dock vanligare inom den kvinnodominerade vården och här har jag genom åren sett män tystna, fly eller illa fäkta.

Allra minst ett par timmar kan väl en kafferast få ta om det är särskilt härligt sommarväder, nya trädgårdsmöblerna i syrenbersån behöver sittas in, doften av nybryggt ringlar sig över bordet med mormorskoppar på spetskantad duk med broderad text ”Kaffetåren den bästa är av alla jordiska drycker!” Nybakta Kerstin-kakan med halverade mandlar gläds åt sitt korta liv, isbitarna klirrar trivsamt i stora glasbringaren med körsbärssaft och det är kort sagt en av livets allra bästa dagar. Då är det verkligen befogat med kafferast i timmar två. Har man en särskilt bekväm hammock som står litet fint i skuggan kan rasten gärna få utsträcka sig till en halvdag eller mer.

En mycket Glad Midsommar med många långa kafferaster önskar jag Er alla!

ING-BRITT PERSSON

Det här är en opinionstext

Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev