Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

onsdag19.05.2021

Kontakt

Annonsera

E-tidning

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Gästkrönika

In Loving Memory

Publicerad: 1 november 2013, 07:23

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.


Allhelgonahelg och läge att minnas våra döda. Vet ni, precis då singlar det ner ett skräckigt boktips rakt genom skorstenen från en mystisk dam som kallar sig Ms M. Beläst bestialiskt besatt av deckare! Ms M´s rekommendation när novembermörkret lägrar sig, blåsten sliter i husknutarna, rasp-rasp på fönsterrutan mohaha! och det är tretusen år till våren:

Låt oss möta Margaret Beda Nicholson, mera känd som Margaret Yorke, som trampade jorden mellan åren 1924 – 2012. En sann mästare när det gäller att skildra det bedrägliga lugnet i de idylliska små byarna på den engelska landsbygden där det bakom de trygga och respektabla fasaderna alltid lurar brott och ond bråd död.

Denna Miss Marple-liknande dam växte upp i Dublin, men hon arbetade som bibliotekarie (!) vid först St Hilda´s och sedan vid Christ Church College i Oxford innan hon började skriva deckare på heltid. Under åren 1979 – 1980 var Margaret ordförande i Crime Writers Association. Hon tilldelades även flera prestigefyllda utmärkelser som The Carter Diamond Dagger 1999 samt den svenska Deckarakademins pris för bästa översatta utländska kriminalroman 1982.

Margaret Yorke har inte en återkommande brottsutredare som huvudperson. Nej, representanterna för polismakten spelar en mycket undanskymd roll. Centralfiguren är istället offret eller en person med nära anknytning till offret eller förövaren. För det mesta rör det sig om en äldre dam ur medelklassen, änka, frånskild eller trasslande i ett olyckligt äktenskap, med en i bästa fall tråkig och i värsta fall våldsam man. Inte sällan finns vuxna problematiska barn med i bilden och familjerelationerna är ofta ansträngda och konfliktfyllda. Landsbygden, den trygga medelklassmiljön – även om faran förstås alltid lurar under ytan – de återkommande karaktärerna och en litet gammaldags trösterik moralism är det som genomsyrar en äkta Yorke-deckare.

I ”Find Me A Villain” eller på svenska ”De lugnaste vattnen” klafsar den medelålders nyskilda hus- och hundvakten Nina Crowther – som fått lämna sin bekväma Londontillvaro då hennes man övergett henne för en yngre kvinna som dessutom väntar hans barn (sicken soppa!)  –  omkring på de vidsträckta fälten i lånade alltför stora gummistövlar med den trogna svarta labradoren Rory i hälarna. Nina, den f d hemmafrun med två vuxna döttrar, befinner sig plötsligt i en mardröm sedan hon i sitt förtvivlade tillstånd hastigt och lustigt gått med på att vakta Priscilla Blunts stora och eleganta, men ensligt belägna hus i Berkshire, medan paret Blunt åker till Sydafrika. Redan första kvällen ringer telefonen, men när Nina lyfter luren i tron att det är någon av döttrarna, är det ingen som svarar – endast djupa suckar hörs ... När samtalen fortsätter, fruktar Nina att hon fått en ovälkommen förföljare. Samtidigt blir några kvinnor i grannbyn brutalt mördade och det visar sig att det finns kopplingar till det förflutna och kanske också till Ninas närmsta omgivning.

Dimma, dis, höststormar och regn är viktiga stämningsskapande ingredienser i den här storyn. Plussa på med gummistövlar, tweedkjolar, regnkappor, lövräfsning, värmande brasor både inom- och utomhus, ett glas sherry now and then samt mängder av te & biscuits. Som även du kan ha till hands när du i bekvämaste läsfåtöljen och insvept i varmaste ullpläden låter dig uppslukas av Margaret Yorke´s bedrägligt lugna medelklassvärld ... mohaha!

ING-BRITT PERSSON

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev