Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Gästkrönika

Ingen bryr sig om svagbegåvning

Publicerad: 28 december 2017, 16:08

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.


När jag gick i skolan var de godkända betygen 1-5, och om man blev helt underkänd eller inte deltog fick man ”streck” i ämnet. Mitt gymnasiebetyg har streck i ämnet gymnastik. Jag övertygade min skolläkare, frid över hennes minne, att min kroniska ryggvärk bättre lindrades av simning på egen hand i Valhallabadet (som ligger granne med Burgårdens gymnasium) än av bollsport under ledning av en gammal underofficer med underbett. Dessutom fick man vid ansökan till högre studier räkna bort gymnastikbetyget om det inte höjde medelbetyget.

I över 30 år, fram till 1994, byggde den svenska betygstrappan på en tänkt normalfördelning där 38% av landets elever skulle få medelbetyget 3, blott 7% vardera fick högsta och lägsta betyg och 24% vardera fick 2 respektive 4 i betyg; högre siffra betydde högre betyg. Standardprov eller centrala prov var normerande och såg till att lärarna inte gav klassen glädjebetyg. Den som närvarade på lektionerna fick i varje fall 1 i betyg, och gjorde man sitt bästa kunde även de med inlärningssvårigheter få betyget 2. Om ens medelbetyg låg på 2 fanns i teorin risk att man tvingades gå om årskursen, men man var inte formellt underkänd ens med betyget 1.

Dagens system har skippat normalfördelningen, och det är som om de nuvarande målrelaterade betygskriterierna glömt bort att 14% av befolkningen faktiskt är svagbegåvad, definierat som global intelligenskvot mellan 70 och 85, mellan en och två standarddeviationer under medel. En IQ under 70 brukar betyda utvecklingsstörning och därmed rätt till särskola; intervallet 85-115 räknas som genomsnittlig begåvning. Idag kan elever med svag teoretisk begåvning delta på alla lektioner och verkligen göra sitt bästa men ändå få betyget F, underkänd. De saknar ofta förutsättningar att uppnå godkänt men har inte rätt till särskola, förr i världen hade de kunnat gå i hjälpklass.

Svagbegåvning, eller teoretiska inlärningssvårigheter om ni så vill, är den vanligaste orsaken till att elever som gör så gott de kan inte når upp till ribban för betyget E. Även om det finns en överlappning, då vissa barn har mer än ett problem, så är svag begåvning en betydligt vanligare orsak till dåliga skolresultat än ADHD och autism tillsammans. Men i gällande läroplan nämns varken svagbegåvning eller inlärningssvårigheter, och på Skolverkets hemsidor ägnas särbegåvning betydligt mer uppmärksamhet än svagbegåvning.

Eftersom intelligens är en ignorerad elefant i klassrummet skickas barn med svag teoretisk begåvning ofta vidare till sjukvården med frågeställningen koncentrationssvårigheter. Om undervisningen är för svår för att hänga med i tappar man koncentrationen. Detta tror jag är en av orsakerna till den överdiagnostik av ADHD som rimligen pågår på vissa håll i landet. Ett fel även jag varit skyldig till. Alla inblandade hoppas att eleven har en koncentrationsstörning där ADHD-medicin skall hjälpa, men är grundproblemet svag begåvning brukar inte läkemedel nämnvärt förbättra resultatet.

I Läkartidningen har svagbegåvning tagits upp då och då, och Svenska Dagbladet uppmärksammade svagbegåvning i en längre artikelserie 2012 men efter det har diskussionen åter tystnat. Min arbetsgivare Västra Götaland har 2017 antagit en ”Handlingsplan fullföljda studier” då man oroats över sjunkande skolresultat där allt fler elever inte får behörighet till gymnasiet. Den sjunkande trenden kan förstås inte förklaras med sjunkande IQ, men handlingsplanen målar en utopisk bild där tidig stimulans skall hämta hem varje utvecklingsförsening.

Avdelning Folkhälsa VGR hävdar att ”Forskningen visar att även barn som från början har en lägre kognitiv förmåga kan utveckla den under barndomsåren beroende på i vad mån barnets sociala omgivning förmår att stimulera barnet.” Det stämmer säkert delvis i den mån barnets hemmiljö är torftig och undermålig, men eftersom barn inte föds som oskrivna blad finns det gränser för vad ökad stimulans kan åstadkomma. IQ är den viktigaste faktorn bakom framgång i studierna och IQ bestäms till stor del av genetik. Intelligens må vara svårt att definiera och svårt att mäta exakt, men vi måste organisera skola och samhälle så att det fungerar även för personer med svag teoretisk begåvning; 14% svagbegåvade betyder att det handlar om flera barn i varje genomsnittligt klassrum.

MATS REIMER

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev