Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Gästkrönika

Henrik Widegren: ”Jag vill inte framstå som en datahatare”

Man får inte lura folk att tro att bara för att vi kan mäta något, så har det betydelse, påpekar Henrik Widegren.

Publicerad: 22 oktober 2021, 08:00

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Henrik Widegren, ÖNH-läkare och foniater vid Skånes universitetssjukhus.

Foto: Petter Arvidson/Bildbyrån


Ämnen i artikeln:

Henrik Widegren

På vårdcentralen:

Patienten: ”Ni måste hjälpa mig. Jag sover sämre och sämre”

Läkaren: ”Ok. Hur har ni märkt det?”

Patienten: ”Min sömnapp visar en kontinuerlig sänkning av min sömnkvalitet från 86 procent till 62 procent över tre månaders tid. Vad ska jag göra?!”

Läs mer: Linus Källgård: ”Vitaminterapin har flera likheter med åderlåtning” 

På akutmottagningen:

Triagesköterskan: ”Ok. Klockan är 22.30 och du har inga känningar från hjärtat, men du säger att du måste träffa en kardiolog?”

Patienten: ”Min klocka larmar att min heart rate variability är rekordlåg! Det är tydligen kopplat till ökad risk att dö i hjärt- och kärlsjukdomar. Jag måste träffa en kardiolog nu!”

Dessa två scenarier har aldrig hänt på riktigt. I alla fall inte vad jag vet. Men något som händer på riktigt är att jag oftare och oftare får frågor från patienter och bekanta om data från deras hälsoappar. Det kan vara data från stegräknare, pulsmätare, klock-EKG och hälsokalkylatorer. Och jag får erkänna att jag inte har en aning om vad jag ska säga när de frågar.

Enligt en rapport från IQVIA, ett amerikanskt hälsoinformationsföretag, fanns det redan 2015 mer än 100 000 hälsoappar: Aktivitetsmätare, vätskepåminnelse, hälsokalkylator, sömnmätare, pulsanalys, blodtryckskoll, humördagbok, etc, etc. Och utan att ha bett om det, så finner jag att min egen telefon hela tiden registrerar hur många steg jag går, och jag får även reda på den livsviktiga informationen att jag har en steglängd på 80 centimeter, att 26 procent av tiden har jag båda fötterna på marken och att jag i september hade 1,2 procent asymmetrisk gång. 

”Vad ska du göra med informationen från ditt aktivitetsarmband?” När jag ställde den frågan till en träningsintresserad bekant vid en middag, så tittade hon på mig som om jag var en idiot: ”Det är väl jätteintressant att veta hur min steglängd förändras när jag går in i andra andningen!” Och jo, det kan det ju vara. Men hur ska du använda informationen?

I en artikel i Journal of Clinical Sleep Medicine från 2017 (Orthosomnia: Are Some Patients Taking the Quantified Self Too Far?) fann författarna att sömnmätningsappar i många fall skapade en besatthet av sömnkvaliteten och ironiskt nog orsakade sömnproblem. Författarna myntade begreppet ”ortosomni”, en sjuklig fixering vid att få perfekt sömn.

Tidigare var datainsamling jobbigt. Då mätte och registrerade man bara det som verkade vara relevant. Men i dag kan en hälsoklocka samla in enormt mycket data hur lätt som helst. Och jag tror att vi blandar ihop kvantitet med kvalitet. 

Jag vill inte framstå som en bakåtsträvande datahatare. Många upptäckter har kommit från insamlade siffror som inte var som man förutsåg. Men man får inte lura folk att tro att bara för att vi kan mäta något, så har det betydelse. Hur har siffran för ”sömnkvalitet” i din app tagits fram? Vilken klinisk betydelse har det måttet? Min gamla överläkares ord ekar i mitt huvud: ”Henrik, om du inte vet hur du ska tolka en undersökning, gör den inte!”

Henrik Widegren, ÖNH-läkare och foniater vid Skånes universitetssjukhus

Läs fler gästkrönikor 

 

Kommentarer:

Arbetar du i sjukvården och vill kommentera texten utifrån din yrkesroll?

Klicka här!
Kommentarer publiceras efter granskning.

 

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Henrik Widegren

redaktionen@dagensmedicin.se

Ämnen i artikeln:

Henrik Widegren

Dela artikeln:

Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev