Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Måndag19.04.2021

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Gästkrönika

Jakten på den kryaste existensen

Publicerad: 18 Mars 2015, 15:07

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.


Det finns mycket i livet som skrämmer många av oss. Det som ängslar och oroar är ofta element utom vår kontroll och utom vår förståelse, emedan det vi tror att vi begriper generellt upplevs som mindre otäckt. Människan gillar att känna att hon har ”koll på läget”, att tillvaron kan förklaras och helst också hanteras. Därför är det behagligt när någon eller något klargör riktning och mening, framförallt när extra krångliga och krumbuktiga livsmankemang dyker upp.

Ett nutida krumbuktande som mer och mer pockar efter vår uppmärksamhet är hur den ”optimala hälsan”, med dagsaktuell definition, ska uppnås. I addition till hur ohälsa och sjukdom ska undvikas har positionerna nu flyttats fram i jakten på den kryaste existensen. I bilagor, morgonsoffor och reportage haglar råden som ska hjälpa oss till det fullkomliga frisk-nirvanat och all efterföljande salighet. Men eftersom reell kunskap kring hälsa och ohälsa sällan är enkel och snabbtuggad får färdigpackade lösningar och specialsydda förklaringsmodeller gärna företräde. Den ”rätta vägen” bör brukligt också innefatta en kamp mot det onda, vilket i dessa sammanhang gestaltats av allt från mjölk, stötdämpade skor och kolhydrater till vacciner, ”obalanser”, fredagsmys och rovgiriga industrier som medvetet gör oss sjuka.

Sammantaget har vi landat i de omnipotenta idéernas gyllene era där kändisar, träningsprofiler och diverse gurus tillverkar hälsobringande altarskåp på löpande band.

Hajpen, för att inte säga hetsen, kring ”hälsofrämjande aktiviteter” är så stor i dag att den nyttiga lunchen, den magiska healingen eller de nya träningskläderna inbringar högar med glittriga statuspoäng. Att sociala medier fullkomligt exploderar av avklarade träningspass, detoxdrinkar och ekologiska broccoligroddar är således inget konstigt.

Och självklart kan råd, tips, prestationer och uppmuntran vara oerhört gagnande, men slagsidan som antyder att det finns en moralisk över- och underordning i olika sätt att leva är allt annat än utvecklande.

Vilken metod, ide eller produkt som attraherar flest följare förefaller inte vara ett dugg avhängigt av sanningshalt, utan snarare av viljan att tro på det som sägs, och på den som säger det.  Ett lättköpt budskap kan utan större problem utmanövrera världens samlade fakta, vilket det finns otalet exempel på.

Ett aktuellt sådant modenyck är den glutenfria kosten, en snabbt stigande dietstjärna och en växande guldgruva. Att utesluta gluten ur kosten, när man inte lider av glutenintolerans, är inte skadligt. Det är onödigt, det är dyrt, det är bökigt och kosthållningen kan i värsta fall försvåra diagnostiken av (riktig) celiaki, men på det stora hela är det ingen fara. Trots detta är företeelsen som sådan i min mening inte speciellt lyckad.

Dels finns det givetvis hälsovådliga dieter, faror med alternativmedicin och skadliga träningsregimer. Även pressen av att vara hälsosam kan skapa ohälsa. Därutöver är det med all säkerhet otjänligt att indirekt tala om för människor hur de mår och vad de borde göra för att må bättre genom att bestämma vad ”må bra” är.

Men min huvudsakliga invändning är mer allmän och riktad mot den utbredda benägenheten att totalt ignorera kunskap och kompetens, där den faktiskt finns att nyttja. Vurmen för allsköns humbug, konspirationsteorier, påhittade överlägsenheter och enkelriktade ”sanningar” är sannolikt inte gynnande för vare sig folkhälsan eller samhället i stort.

Ingen är immun mot okunskap, fördomar, rädslor, skygglappar, preferenser och myter som kan lura ner oss i fallgropar. Fallgropar som kan kännas förrädiskt mysiga i sin trånghet och därmed svåra att kliva ur. Men för att vi ska våga och vilja söka oss vidare, utmana våra sanningsbubblor, måste vi tillsammans underlätta och uppmuntra kunskap, eftertanke och ödmjukhet. Bejakandet av gemenskap genom allas individualitet är troligen ett bättre framgångskoncept än illusionen av att vissa egenskaper är mer värda än andra – oavsett vad det gäller.

Jag säger inte att vår folkhälsa inte behöver bli mycket bättre, att modeflugor aldrig träffar rätt eller att allt är negativt i ”hälsovärlden”. Har bara väldigt svårt att se att någon hållbar lösning (överhuvudtaget) innefattar hetsjakter, hitte-på och binära tankevärldar.

Tack för ordet!

Texten är tidigare publicerad som ett gästinlägg på Skepchick.se

HANNA BRUS

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev