Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Gästkrönika

Jämlik vård eller rasistisk medicin?

Publicerad: 18 mars 2008, 11:31

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.


Vården missgynnar systematiskt lågutbildade och utlandsfödda. Eller så framstod det i varje fall när Socialstyrelsen presenterade sin lägesrapport om svensk sjukvård. Men läser man faktiskt rapporten så är det inte lika enkelt.

Den stora skillnaden handlar om så kallad "åtgärdbar dödlighet”, där lägre utbildning är förknippat med klart ökad mortalitet i sjukdomar som påverkas av rökning, alkohol, kost och motion. Nu är det ju just sådana livsstilsförändringar som är notoriskt svåra att påverka; det är inte bara att ta ett piller som doktorn skrivit ut. Och jag finner det orimligt att tro att distriktsläkaren skulle ge sämre råd till dem med kortare utbildning och mer troligt att de med bara grundskola av andra skäl har svårare att leva så som vi alla borde.

Tittar man på ”åtgärdbar dödlighet” hos personer födda utanför Norden så blir bilden inte alls den som rubrikerna fick en att tro: Skillnaden mellan de svenskfödda och de utomnordiska är – ingen alls! Det är de invandrade nordborna som ligger illa till, värst för de finska männen, men illa också för danskar och norrmän. (Det skulle vara intressant att veta om utvandrade svenskar också är en riskgrupp…)

Vidare noteras att lågutbildade inte får samma moderna läkemedelsbehandling som högutbildade vid exempelvis hjärtsvikt, men tittar man på diagrammet så är ju de flesta skillnaderna väldigt små, de högutbildade tar mindre kortverkande diuretika och tjatar oftare till sig nya dyrare (men knappast bättre?) angiotensin-II-hämmare i stället för ACE-hämmare. (Hur det var med de utlandsfödda kan man inte se eftersom SoS klantat sig lite och satt in fel graf som figur nr 34).

Större skillnad var det på förskrivning av Waran efter stroke, där personer födda utanför Europa betydligt mer sällan förskrivs riktig blodförtunning. Men om det är bra eller dåligt är ju inte lika lätt att veta. Diskriminering är det ju, men är det saklig eller osaklig diskriminering? Waran är ett potent läkemedel med farliga biverkningar, och om man inte är säker på att patienten kommer att kunna genomföra behandlingen och gå på regelbunden provtagning så kanske det är klokast att bara skriva ut ASA i stället. Primum non nocere.

Jag själv ”diskriminerar” mina ordentliga och pålitliga astmapatienter, de får regelbundet ta sina gamla steroider varje dag. Medan de slarviga (den gruppen jag tillhör) oftare får de nya dyrare kombinationsläkemedlen, så att de i varje fall ibland får i sig steroider när de då och då behandlar sina symtom, för när de känner sig friska så glömmer de.

Vi är nog alla xenofober och behöver därför jobba för att upptäcka osakliga fördomar hos oss själva. Men denna rapport tycker jag lika gärna kan läsas som ett argument för att Sverige redan kommit en bra bit på väg mot det som måste vara målet: inte lika vård till alla, utan vård efter behov och egenvård efter förmåga. Först en korrekt diagnos, men därefter tror jag att öppenvård i grunden inte kan vara annat än utbildning, stöd och hjälp till egenvård. Och då olika personer har så olika förutsättningar för att genomföra egenvården (sluta röka, börja promenera regelbundet, anpassa dosen insulin till stundens behov) så är det nog utopiskt att helt utplåna skillnaderna mellan hög- och lågutbildade. Då har jag mycket mer hopp om att de utlandsföddas barn kommer att få en helt jämlik vård.

MATS REIMER

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev