Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Tisdag27.10.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Gästkrönika

Judith Butler har fel - könet är programmerat i hjärnan

Publicerad: 21 Juni 2011, 06:59

Det här är en opinionstext

Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.


Den queerteoretiska professorn Judith Butler var i Stockholm nyligen, och enligt DN menar hon fortfarande att heterosexualitet inte är ”naturligt” utan något inlärt, något man fostras till. Detta låter orimligt för då skulle varenda en av oss vara ättlingar i en obruten kedja hominider som under miljoner år i varje generation fostrats till lyckad heterosexuell fortplantning. Det finns massor av exempel på att både sexuell läggning eller upplevd könsidentitet är medfött och biologiskt förankrat. Mitt första exempel bär lustigt nog samma efternamn som jag.

Jag är veterligen inte släkt med David Reimer. Min mors släktforskning hittade inga amerikafarare, däremot hittade hon den förste Reimer i vår släkt. Nyblivne husaren Måns Olson som på sitt nya jobb tog över torpet, hästen och till och med efternamnet från sin föregångare på husarbostället i norra Skåne. Min släkt har roffat åt sig någon annans släktnamn.

Historien om David Reimer finns återberättad i på hundratals ställen, så jag tar en kortversion. Tvillingpojkarna Reimer i Kanada skulle 8 månader gamla bli omskurna då de ansågs ha för trång förhud. Den elektriska diatermin felfungerade och Bruces (som David då hette) lilla penis brändes bort.

Föräldrarna kom i kontakt med den ryktbare psykologen John Money vid Johns Hopkins. Money övertygade dem om att Bruce aldrig skulle kunna fungera som pojke utan penis, så det bästa vore att operera honom och uppfostra honom som flicka. För sexologen Money (som lär vara den som myntat begreppet gender) var detta en jackpot, ett par enäggstvillingar som skulle bevisa hans tes att könstillhörighet bestäms av uppfostran de första kritiska åren.

Vid 22 månaders ålder kastrerades Bruce som fick byta namn till Brenda. Professor Money träffade syskonen på regelbundna återbesök under uppväxten, och tycker sig se precis det han hoppats: "Although the girl is not yet a woman, her record to date offers convincing evidence that the genderidentity gate is open at birth … and that it stays open at least for something over ayear after birth."

Moneys vetenskapliga rapporter om fallet bestod nog mest av önsketänkande, för syskonens mamma gav en annan bild: "As soon as he had the surgery, the doctor said I should now start treating him as a girl, doing girlthings, and putting him in girl's clothes. But that was a disaster. I put this beautiful little dress on him... andhe [immediately tried] to rip it off; I think he knew it was a dress and that it was for girls and he wasn't agirl."

Brenda var en flicka som lekte pojklekar, ville stå upp och kissa och blev relegerad från skolan efter att ha misshandlat en ficka som retat henne. Tonåringen Brenda mådde allt sämre, och även om östrogentillförsel gett henne bröst hade hon ingen lust att genomgå den sista operationen för att få en vagina. Tvärtom hotade hon med att begå självmord om hon tvingades träffa Money igen, och föräldrarna berättade då sanningen för tvillingarna.

Chocken var nog större för brodern Brian. Brenda valde genast att byta namn till David, och han opererades flera gånger för att återfå en penis även om funktionen inte blev perfekt i alla avseenden. Historien om Moneys misslyckade experiment rapporterades i en vetenskaplig artikel1997, och senare stod David fram offentligt i en bok och på TV. Kliniker som sysslade med intersextillstånd och genitala missbildningar började tänka om.

Historien slutar tyvärr olyckligt, för de båda tvillingbröderna blev i medelåldern psykiskt sjuka och tog till sist sina liv. På vilket sätt den misslyckade omskärelsen och allt som sedan följde bidrog till katastrofen kan ingen säkert veta.

Jag hoppas och tror att en liknande norsk historia slutar betydligt trevligare. Viktoria kände sig inte som flicka och när hon i tonåren liksom Brenda-David fick veta sanningen kändes valet enkelt: hon ville bli pojke. Victor föddes i ett sydamerikanskt land på 1980-talet och lämnades som spädbarn utanför ett sjukhus, en liten undernärd pojke med missbildade genitalia.

I all välmening avlägsnades fungerande testiklar och pojken opererades för att se ut som en flicka. Flickan Viktoria växte sedan upp i Norge, men blev liksom Brenda-David en pojkaktig flicka som inte passade in. Ungefär samtidigt som inte Viktoria inte längre stod ut med sitt liv hade hennes läkare, barnpsykiatern Trond Diseth, också börjat tvivla på om det går att uppfostra en person med pojkhjärna till att bli en flicka. Diseth hjälpte Viktoria att bli Viktor, och de båda gav en gripande skildring av detta i ett norskt TV-program.

Testosteron präglar redan under fosterlivet pojkarnas hjärnor, och lägger grunden för en manlig könsidentitet. Bara två år efter Moneys detronisering publicerade Anna Servin från Uppsala en avhandling där hon redan hos ettåringar såg skillnad på pojkars och flickors lekbeteende. Och när hon studerade flickor med AGS fann hon att ju högre androgennivåer flickan erfarit som foster desto mer pojkiga var hennes val av leksaker. Flickor med AGS verkar inte bli transsexuella, så det finns nog andra faktorer än androgener med i den biologiska präglingen, men de blir oftare bisexuella eller lesbiska. Könet sitter i hjärnan, och det ändrar man inte genom uppfostran, vad Judith Butler än inbillar sig.

MATS REIMER

Det här är en opinionstext

Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev