Kärt barn har många namn?

Vissa saker går på autopilot, som att låsa dörren när man går hemifrån och dricka kaffe vid skrivbordet. För mig har det blivit en ful autopilotvana att förklara generikasystemet för både patienter och vårdpersonal, men sen hände något mitt i den kokheta sommaren. En sjuksköterska stod och fyllde på en dosett när jag packade in näringsdropp och suckade:

– Men varför måste medicinerna byta namn varje gång?

Kanske var det värmen, kanske berodde det på att jag inte hade tagit semester under sommaren, kanske fick jag en riktig kortslutning i hjärnan. Så istället för mitt autopilotsvar om prissättning svarade jag:

– Jag vet inte.

Som farmaceut är man van vid generikasystemet och att navigera mellan fantasinamn och generikanamn. Kanske känner vi oss till och med lite överlägsna på just detta område.

Herregud, det vet väl alla att Seloken zoc och metoprolol är samma sak. Va? Trodde du att Seloken också går att byta? Nej, nej nej! Och hur svårt ska det egentligen vara att skilja mellan Oxynorm, Oxycontin, oxycodon och oxycodone depot? Det är ju hur enkelt som helst, en barnlek, en liten kakbit! Men, är det verkligen det eller har vi bara lärt oss att göra det bästa av ett otympligt system?

I Sverige får man döpa läkemedel till rena fantasinamn eller INN - international nonproprietary name som är det internationella generiska namnet.

Fantasinamn brukar främst användas på originalläkemedel och får inte ge uttryck för vilseledande terapeutiska egenskaper, vara vilseledande angående produktens sammansättning eller kunna orsaka förväxling till exempel med ett befintligt läkemedels namn.

Det ska dock påpekas att företagen ofta strävar efter namn som är ”catchy” och lätta att komma ihåg. Exempel på detta är bland annat Viagra mot erektil dysfunktion som fick sitt namn från vigör och Niagarafallen. Det finns också läkemedelsnamn som i princip blivit synonymt med sitt användningsområde, som Aspirin mot huvudvärk, Prozac mot depression och lugnande Valium. Så vad är då problemet med dessa namn?

Fantasinamn säger inte egentligen ett dugg om läkemedlet och vad det kan användas för/emot (såvida du inte tar till din fantasi). Olika länders läkemedelsmyndigheter bedömer dessutom namnförslag olika vilket resulterar i att läkemedelsnamn som fått avslag i Sverige kan bli godkänt för samma förslag i till exempel Frankrike.

Vissa hävdar ofta att fantasinamnen är enkla att komma ihåg men jag tycker faktiskt inte att namn som Nolvadex är enklare än tamoxifen eller att valsartan skulle vara jobbigare att skriva än Diovan. För att namnen ska utmärka sig verkar många läkemedelsföretag låta sig inspireras av dansband och slänger in bokstäverna Q, X, och Z. Enligt Brand Institute förekommer till exempel bokstaven X sexton gånger så ofta i läkemedelsnamn än i det vanliga engelska språket.

För några år sedan skrev den amerikanska läkaren Marc. B Garnick en protest till FDA att läkemedelsföretagen hade en ”insatiable proclivity to include the letters X and Z”, något han ansåg ökade risken för läkemedelsfel, särskilt för äldre patienter som ofta hade nedsatt kognitiv förmåga. Den amerikanska läkemedelsmyndigheten FDA avfärdade dock detta påstående och ansåg att det skulle bli onödigt restriktivt om läkemedelsföretagen inte fick använda dessa bokstäver när de hittade på namn.

INN är som sagt det internationella generiska namnet, det vill säga det namn som finns på den eller de aktiva substanser som finns i medicinen. Generika gör inträde på marknaden när patentet släppt för originalläkemedlet och kan säljas till lägre pris, eftersom tillverkarna inte behövt lägga ut pengar för forskning och utveckling.

I dag utgör generiska läkemedel ungefär 60% av den totala läkemedelsmarknaden och enligt Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket, TLV, sparar det staten ungefär åtta miljarder per år. Generika heter för det mesta aktiv substans + företagsnamn, till exempel Simvastatin Orion och Metoprolol Teva Sandoz. Är man insatt i farmakologi kan man för det mesta dra slutsatser av generikanamnen. Simvastatin är en statin mot höga blodfetter och det är lätt att förstå att rosuvastatin, pravastatin och atorvastatin är liknande läkemedel.

Metoprolol är en betablockerare mot högt blodtryck och liknar karvedilol, propranolol och bisoprolol. Detta är inget perfekt system (inget system är det) och det finns självklart undantag, till exempel fulvestrant som är en antihormon och i samma grupp som tamoxifen och tormifen. Det kan också vara krångligt när ett läkemedel innehåller flera aktiva substanser.

Det stora problemet är dock inte att det finns ett originalnamn och sedan substansnamn på generika, utan att generika också kan döpa sina kopior till fantasinamn för att utmärka sig så istället för två namn på samma läkemedel kan vi få en hel hög olika namn. Revatio har till exempel sex olika kopior med sex olika namn; Mysildecard, Revastad, Balcoga, Orisild, Granipadam och Sildenafil Teva Pharma.

Xatral OD har några generika med substansnamnet alfusozin men andra har döpts till Bundisarin och Lafunomyl. Vissa generikaföretag slår ihop sitt eget namn med generikanamnet för att utmärka sig. Mylan har ett läkemedel de döpt till Metomylan och som innehåller metoprolol, men hade man inte vetat detta skulle man lika gärna kunnat tro att det innehåll metoklopramid, metolazon eller metotrexat.

Vad som skulle kunna vara ett relativt enkelt system har istället utvecklats till en soppa med olika namn som både läkare, sjuksköterskor och patienter har problem med. Förskrivare kan lätt missta läkemedel om de går under sju olika namn. En sjuksköterska kanske inte hittar läkemedlet i läkemedelsförrådet för att det heter något annat. Patienter kan ta dubbel dos om de inte förstår att de fått en kopia eller hoppa över sin medicinering om de tror att de har fått fel läkemedel.

Jag tycker inte att läkemedel ska få heta något annat än vad som finns i dem. Jag är helt på det klara att det är lite taskigt mot läkemedelsföretagen att inte få döpa sina läkemedel till vackra namn. Med tanke på rådande marknadsföringsregler för receptbelagda läkemedel i Sverige, där läkemedelsföretagen inte får annonsera mot allmänheten verkar det ju relativt onödigt att läkemedel ska heta något annat än innehållet.

Det är ju en rolig fotnot att Crestor döpts efter Falcon Crest men för vårdpersonal och patienter är det mycket mer värdefullt att förstå att den aktiva substansen är rosuvastatin. Vissa hävdar att substansnamn är för svåra att lära sig och ja, ibland är de lite krångliga men är det verkligen lättare att istället lära sig ett eller flera hittepånamn och sen försöka förstå vad läkemedlet innehåller? Jag tror faktiskt inte det.

Kärt barn har inte många namn. Det bör ha ett namn och det namnet bör vara INN.

HANNA JUSTAD