Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

torsdag22.04.2021

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Gästkrönika

Kommer svenska politiker klampa in i borreliakriget?

Publicerad: 8 juli 2013, 13:44

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.


En förkortad version av denna text har publicerats på Aftonbladet Debatt.

Patienter som upplever påtagliga symtom som inskränker deras liv kan ha svårt att acceptera att läkaren inte kan finna någon sjukdom som förklarar smärtan, tröttheten, magbesvären eller yrseln. Ändå är sådana medicinskt oförklarliga symtom mycket vanliga inom både primärvården och specialistvården. När jag gick min läkarutbildning på 1980-talet lärde vi mycket om sjukdomar, men (vad jag kan minnas) ingenting om hur vi skulle hjälpa patienter med medicinskt oförklarliga symtom. Förhoppningsvis är dagens grundutbildning lite bättre i detta avseende.

Finns det ingen konstaterad sjukdom finns det inte heller någon specifik behandling, och en del patienter nöjer sig inte med svaret att de besvär de söker för inte har någon farlig fysisk orsak. Besvikna på skolmedicinen, som ofta inte är bra på att bemöta dessa patienter, söker sig en del vidare till alternativa förklaringar. Detta tror jag är en viktig orsak till att vi fått en rad omtvistade pseudodiagnoser som aldrig accepterats av skolmedicinen, som amalgamsjuka, elöverkänslighet, "hypotyreos typ 2" och "kronisk borrelia". Och med internet har dessa påhittade sjukdomar blivit mer smittsamma än tidigare.

Patientgrupper som inte tycker sig få gehör i vården går till vårdens beställare, och gång efter annan har svenska politiker lagt sig i frågor som bör avgöras vetenskapligt och inte politiskt. Vi såg det med THX och amalgamsjukan, och till årets riksmöte var det pinsamt nog flera partier som motionerade om elöverkänslighet, en sjukdom som bevisligen inte existerar. Risken finns nu att politikerna gör samma misstag vad gäller den senaste i raden av pseudodiagnoser, "kronisk borreliainfektion", för även här finns en missnöjd patientgrupp som trycker på.

Borreliabakterien smittar via fästingbett, men bara hälften av patienterna minns bettet. Symtomen på infektionen kan vara många och svårtolkade, och blodprover är inte till någon hjälp förrän efter flera veckor då antikroppar hunnit bildas. Är det en infektion begränsad till huden behandlar vi med penicillin på bara misstanken om borrelia, och inga prover tas. Sätter sig istället infektionen i en led eller i nervsystemet är diagnosen svårare, och om inte läkaren i första vändan överväger borrelia kan det ta lång tid innan man förstår att tröttheten, huvudvärken eller ischiassmärtorna berodde på neuroborrelios.

Behandling med antibiotika i några veckor dödar enkelt bakterierna, men har infektionen stått länge så kan det ta tid innan den skadade vävnaden läker, och i värsta fall kan patienten få leva med restsymtom som inte går över trots att infektionen är botad. En del av de patienter som anser sig ha "kronisk aktiv borreliainfektion" är sådana som verkligen haft borrelia men har kvarstående symtom av den skada infektionen orsakade. De flesta med "kronisk borrelia" har dock utretts på vanligt sätt i den offentliga vården utan att man kunnat påvisa någon borreliainfektion, och en del har ändå fått den vanliga antibiotikabehandlingen, för säkerhets skull eller av humanitära skäl.

Men de som deltar i Borreliaupproret nöjer sig inte med det som den svenska vården erbjuder, enligt riklinjer baserade på det man bedömer vara bästa tillgängliga vetenskapliga kunskap. Dessa aktivister, som verkar finnas i alla västliga land, hävdar att borrelia inte alls går att utesluta med vårdens vanliga tester och att den normala antibiotikabehandlingen är otillräcklig. Patienter som misstänker att de fått "kronisk borrelia" söker sig till privatkliniker i Tyskland eller Norge där de kan få tester och behandlingar som den svenska vården inte använder, eftersom dessa tester är otillförlitliga och behandlingen kan vara skadlig.

Enligt ett totalt okritiskt inslag i TV4 under våren är en tiondel av patienterna vid Norsk Borreliose Senter i Oslo svenskar. I reportaget berättades hur dessa patienter kan få antibiotika i många månader, även intravenös behandling, till stora kostnader. Det som inte framgick i TV4 är att klinikens ägare varnats av norska Helsetilsynet då han ställt en felaktig borreliadiagnos på en man som sedan fick allvarliga komplikationer av antibiotikabehandlingen.

I Norge har de stridbara patientföreningarna och de enstaka läkare som behandlar "kronisk borrelia" fått stöd av tabloidpressen och av centrala politiker. När Norsk Borreliose Senter invigdes var det kommunstyrelsens ordförande Fabian Stang från Høyre som klippte bandet, och tunga oppositionspolitiker i Stortinget, som (sannolikt blivande statsminster) Erna Solberg och Laila Dovøy, lägger sig i hur den norska vården diagnosticerar och behandlar borrelia.

Svenska infektionsläkare är rädda att samma sak skall hända här, att borreliaktivisterna får med sig okunniga journalister som påverkar politikerna till att börja detaljstyra hur vården skall bedrivas för enskilda diagnoser. Till årets riksmöte tog Sverigedemokraterna upp borrelia i en motion och skrev att "En kort kur kan riskera att sjukdomen blossar upp på nytt. Det har visat sig att svenskar har fått åka till Tyskland för adekvat vård då det inte finns borreliakliniker i Sverige ... de svenskar som har uppsökt behandling där har blivit botade". Måtte inte fler riksdagspartier följa efter SD och klampa in i borreliakriget.

Jag ifrågasätter inte att personer som anser sig ha elöverkänslighet eller "kronisk borrelia" verkligen lider. Men vi hjälper dem inte i längden genom att acceptera diagnoser som inte finns på riktigt. Vi vet långt ifrån allt om borrelia, men vi vet att den vård som bedrivs på de alternativa borreliaklinikerna är oansvarig. Patienterna får där fel diagnos, ruinerar sig på behandlingarna och riskerar farliga biverkningar.

MATS REIMER

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev