Kraniosakral Queckenstedt med bara händerna

Även när jag i det civila träffar bekantas bebisar och stryker dem över huvudet är det svårt att låta bli att palpera fontanellen i förbifarten, det går helt automatiskt, förmodligen en yrkesskada jag delar med andra pediatriker. Om fontanellen är stor kan man både se och känna pulsen, för trycket i ryggmärgsvätskan som hjärna och ryggmärg simmar i varierar lite i takt med blodtrycket.

Det är inte bara rynkor och åderbråck som är påtagliga bevis på att man har framtiden bakom sig. Det har hänt en hel del sedan jag började läsa medicin för 30 år sedan. CT och MR har gjort gamla metoder som luftskalle, färgskalle och Queckenstedt till antika reliker man knappast undervisar om längre.

Dr Queckenstedt kom 1916 på ett test för att kontrollera om tryckförändringar intrakraniellt kan fortplantas till ryggmärgskanalen. Efter lumbalpunktion kopplas ett stigrör till nålen och så kan trycket i likvor mätas, och man kan med egna ögon se tryckvariationerna som blodtrycket ger upphov till. Komprimerar man sedan patientens halsvener stiger trycket i skallen något vilket normalt snabbt kan avläsas i stigröret, så länge det inte föreligger en spinal stenos eller tumör som hindrar trycket att fortplantas.

Denna långa inledning för mig över till en alternativmedicinsk terapi som också sysslar med flöden och tryckförändringar i likvor, men av en annan sort än de som jag beskrivit ovan. De som tror på kraniosakral terapi tror nämligen på tryckvågor (cranial rhythmic impulse) från lillhjärnan med frekvens 6-14 per minut. Dessa vågor påstår de sig kunna känna med händerna(!) längs din spinalkanal från hjässan till korsbenet. Och då menar de inte alls de tryckvariationer på grund av puls, krystning eller skrik som jag på en bebis kan känna i fontanellen, utan de inbillar sig att de känner sina påhittade vågor genom en vuxen människas hårda skallben eller sacrum.

Har du ett upplevt hälsoproblem så brukar kraniosakralterapeuten mena att orsaken är att ryggmärgsvätskan inte kan flöda normalt, och med mycket mjuka tryck på de rätta punkterna ställer terapeuten det hela till rätta för dig. Hela idén bakom terapin saknar förstås stöd i normal anatomi och fysiologi, kunskaper som ändå fanns när osteopaten William G. Sutherland grundade det hela runt 1930.

Denna pseudovetenskapliga terapiform har ändå överlevt in i detta sekel, men förutom en del kiropraktorer är det få legitimerade vårdgivare som tror på detta nonsens. Därför blev jag mycket förvånad när jag fick veta att min arbetsgivare i år gett en kvarts miljon kronor till ett FoU-projekt om kraniosakral behandling av foglossning hos gravida.

Det är lite ironiskt att denna studie utgår från sektionen för arbetsterapi och fysioterapi som sorterar under institutionen för neurovetenskap och fysiologi. Det mesta som har med kraniosakral terapi att göra strider mot basala fakta inom neurovetenskap och fysiologi, förutom placeboeffekten förstås.

Placeboeffekten gör att denna studies resultat verkar givet på förhand. De kvinnor som väljer att vara med vill förstås pröva denna mjuka kraniosakrala behandling. Försökspersoner som får totalt tre timmar av handpåläggning uppdelat på fem tillfällen kommer rimligen att uppleva en större smärtlindring än de besvikna som lottas bort och bara får standardbehandling. Ett korrekt upplägg hade innehållit en sham-behandling för att försöka få lika stor placeboeffekt i interventions- och kontrollgrupp. (Fast delvis samma forskare blev nog lite brända vid en tidigare studie som jämförde skarp akupunktur med sham-akupunktur mot foglossning, det blev då ingen egentlig skillnad, en vettig placebo är avslöjande).

Jag är osäker på om de som beviljat pengar till studien var helt medvetna om att själva behandlingarna av det ”kraniosakrala systemet” inte kommer ges av sjukvårdspersonal utan av privata terapeuter utan legitimation (men en uppger på FoU-sidan sin amerikanska titel som ”Dr Complemetary Medicin”). På den alternativmedicinska kliniken som skall utföra behandlingarna är de förstås själaglada över att få komma in under akademins vingar och äntligen bli betraktade som respektabla. Jag däremot är nedslagen över att pseudovetenskap korroderar Göteborgs universitet inifrån.

Detta är ett exempel på ”tooth fairy science”. Man kan säkert komma på olika typer av forskning rörande tandfén, om hon betalar bättre för framtänder än för kindtänder eller om någon parameter hos familjen gör att tandfén lämnar mer eller mindre pengar i utbyte mot tanden. Men ingen sådan forskning, inte ens en RCT, kommer i grunden ge några bevis för att tandfén finns på riktigt. Man måste ta med ”prior probability” när man bestämmer vad det är rimligt att lägga forskningsresurser på.

Kraniosakral behandling bygger på teorier som är orimliga, nästan lika orimliga som tron på tandfén. Att då inte bara utföra detta projekt, utan dessutom designa försöket så att det genom placeboeffekten nästan säkert kommer att ge ett skenbart stöd för denna orimliga teori är ett intellektuellt lågvattenmärke för Sahlgrenska Akademin. Kan det bli värre?

(Den mest kände nutida förespråkaren för kraniosakral behandling är John E. Upledger, vars bok forskarna har med på sin referenslista. Varken etikkommittéen eller som beviljade FoU-pengar har nog satt sig in i vad Upledger och Bröderna Tranbergs klinik står för.)

MATS REIMER