Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Gästkrönika

Laktosfritt på dagis kan maskera allvarlig sjukdom

Publicerad: 6 februari 2017, 09:09

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.


Allt fler skyller felaktigt olika tarmsymtom på laktosintolerans, och mejerierna underblåser detta genom att erbjuda en rad laktosfria produkter med tveksam nytta för konsumenten. Svenskarna köper laktosfritt för halvannan miljard per år, en marknad som växt mer än tiofalt mellan 2005 och 2013. Att vuxna har vanföreställningar om vad deras magar tål leder väl sällan till skada, men för barn kan det bli problem. Laktosfri kost till dagisbarn är helt onödigt och kan i värsta fall fördröja diagnostiken av mer allvarlig sjukdom.

Globalt sett är laktosintolerans inte alls någon sjukdom utan ett normaltillstånd för cirka 70 % av världens vuxna befolkning. Även om laktosintolernas bestäms genetiskt, föds man aldrig intolerant. Bröstmjölk innehåller mer laktos än komjölk, och diande däggdjursungar tål alltid laktos. I tarmluddets enterocyter sitter i cellmembranet enzymet laktas och spjälkar disackariden mjölksocker så att de enkla sockermolekylerna glukos och galaktos kan passera från tarmen in i kroppen.

Innan människan började med boskapsskötsel var det funktionellt att, så som sker hos övriga däggdjur, reglera ned produktionen av laktas under uppväxten. När barnet slutat dricka bröstmjölk behövdes inte laktas längre. Utan laktas kan man bara inta mindre mängder av mjölk, dricker man mycket kommer osmält mjölksocker hamna i tjocktarmen och kunna orsaka magont, gasbildning och diarré.

I boskapsskötande kulturer har olika slumpmässiga mutationer som leder till att laktas fortsätter att bildas upp i vuxen ålder varit en fördel, och gener med denna funktion har ökat i frekvens. En kulturdriven evolution. Hos oss i Nordeuropa är det mutationen C/T-13910 i genen MCM6; i Afrika har ett par andra mutationer gynnats av samma skäl. Observera att det inte är laktasgenen i sig som är muterad, det är MCM6 som styr om laktasgenen uttrycks.

När föräldrar söker med små barn i primärvården för magont eller löst bajs dyker frågan om laktosintolerans ofta upp, även när barnen är små och diagnosen därför är orimlig. I värsta fall beställer läkaren gentest, som även hos pursvenskar i cirka 5 % kommer att visa att den lille saknar den gynnsamma mutationen som tillåter stort mjölkintag hela livet. Men är barnet under skolålder är provet tämligen meningslöst eftersom i princip alla små barn bildar laktas, även de som senare kommer sluta med det. Apoteket säljer gentestning av laktosintolerans, men är noga med att påpeka att produkten bara vänder sig till vuxna med nordeuropeiskt ursprung.

Om tarmslemhinnan skadas påverkas bland annat mängden laktas, och man kan då få en sekundär laktosintolerans. (Med primär laktosintolerans avses den normala nedregleringen som beskrivits ovan.) Tidigare trodde man att sådan övergående laktosintolernas var vanligt efter gastroenterit, och sjukvården har i onödan rutinmässigt rekommenderat mjölkfattig skonkost efter tarminfektion.

En mer kronisk skada i tarmen, av glutenöverkänslighet eller inflammatorisk tarmsjukdom, kan däremot orsaka sekundär laktasbrist som adderar till andra symtom. Det betyder att ett barn med oupptäckt celiaki kan få minskade symtom av laktosfri kost, vilket kan lura både föräldrar och läkare att tro att laktosintolerans var det enda problemet.

I Läkartidningen skrev barnläkare 2012 om hur helt onödig laktosfri kost till små barn fördröjt diagnoser som celiaki och inflammatorisk tarmsjukdom, IBD. I två av de beskrivna fallen hade vårdcentralens läkare låtit sig lura av att gentest ”visat laktosintolerans”. Barn i dagisåldern tål både bröstmjölk och mejeriprodukter, det gäller även den lilla minoritet av svenska barn som senare kommer stänga ned sin laktasproduktion. (På dagis finns förstås en del barn med komjölksproteinallergi, men det har inget med laktos att göra.)

Dietisterna Andrea Mikkelsen och Kajsa Asp Jonson skrev nyligen en debattartikel om att laktosfritt i förskolan är både dyrt och onödigt.  De refererar data från Mjölkfrämjandet som 2009 kom fram till att drygt 3 % av barnen i förskolan står på laktosfri kost. Att bortåt 20 000 dagisbarn får denna diet är i bästa fall är meningslöst och i värsta fall gör det att barn med celiaki eller IBD får sin diagnos fördröjd.

Både allmänhet och primärvårdsläkare behöver lära sig dessa enkla fakta om laktosintolerans. Det är ingen sjukdom. Det är ovanligt hos etniska svenskar. Det förekommer inte hos små barn (i den ålder där komjölkosproteinallergi är vanligast). Det innebär inte att man reagerar på små mängder mjölk; även laktosintoleranta tål 5 gram laktos. Små barn vars magsymtom blir bättre av laktosfritt måste utredas för celiaki.

MATS REIMER

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev