Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Gästkrönika

Larm och läkemedel

Publicerad: 19 oktober 2017, 08:11

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.


- Alltså, jag har nog aldrig blivit så rädd i hela mitt liv! Blev inte du rädd?

- Ehm…ja jo, lite orolig kanske.

Jag tittar upp från dataskärmen med läkemedelsstatistik och undrar hur okunnig jag kommer verka när jag säger att jag 1) inte visste att Hesa Fredrik var ett larm 2) inte begrep att det var ett larm. Där och då, i tv-soffan klockan 22.00 den 9 juli, trodde jag först att det var en lastbilschaufför som ställt sig på tutan uppe på Essingeleden. Den enda i hushållet som blev orolig var katten, som hoppade ner från mitt knä och snabbt sökte skydd under vinterjackorna i garderoben. Dagen efter svämmade tidningarna över om rapporter över hur oroliga Hesa Fredrik hade gjort Stockholmarna. Jag oroar mig ofta för småsaker som jag vet till 95 % inte kommer att inträffa eller få speciellt allvarliga konsekvenser. Beställde jag verkligen dimetikon? Visst skickade jag in faktureringsunderlagen? Tänk om telefonen stänger av sig (fast den är satt på laddning) och jag missar morgonmötet! Jag var verkligen inte alls med på tåget när Hesa Fredrik tjöt, knappt ens på stationen vid biljettautomaterna faktiskt. Kanske mitt oroande borde fokusera på större saker?

Jag tillhör en generation som växte upp i ett modernt, tryggt Sverige som inte var hotat av krig. Någon måndag i månaden testades larmen klockan tre, men jag kan inte komma ihåg att någon pratade om vad man skulle göra om larmet skulle gå skarpt. Det fanns liksom inte på kartan. Krig, hot och terrorism var bara något som vi såg på tv och inte en del av vår verklighet. Jag har upplevt mindre kriser runt läkemedel, alla kortvariga och som för det mesta har kunnat lösas inom några timmar. När jag jobbade mitt första år på apotek infördes nya receptexpedieringssystem. Dessa hängde sig i tid och otid vilket gjorde att en expedition kunde ta upp mot en halvtimme. En gång havererade den centrala receptdatabasen och under flera timmar kom man inte ens åt något recept utan fick be patienterna att vända i dörren om det inte var akut (smärtstillande och valaciclovir mot bältros- ja, kräm mot fortsvamp- nej). På sjukhuset har det hänt att vår beställningsportal har klappat ihop så att vi inte har kunnat lägga beställning en förmiddag. Detta har i de allra flesta fall inte varit ett jättestort problem utan kunnat lösas med att flytta läkemedel mellan avdelningarna eller dela dosetter om våra dosrullar inte kan levereras. Men vad skulle hända om läkemedel uteblir under lång tid? Hur länge klarar vi oss om vår teknik för att beställa läkemedel kollapsar eller vi drabbas av terrorism, ett it-haveri eller en naturkatastrof?

Enligt Hälso- och sjukvårdslagen och Patientsäkerhetslagen har vårdgivaren ett ansvar för att det ska finnas ett ledningssystem för systematiskt kvalitetsarbete för den egna verksamheten, till exempel i form av kontinuitetsplaner. Jag var nyligen med och uppdaterade just sådana för läkemedel och fick i samband med detta låna boken Det robusta sjukhuset från Krisberedskapsmyndigheten. Boken innehåller flertal exempel på hur kontinuitetsplanering kan förebygga och mildra påverkan hos verksamheter som råkar ut för oväntade händelser. Philips Electronics, som levererade mobilkomponenter till både Nokia och Ericsson, fabrik i Alberquerque drabbades år 2000 av en brand som först inte antogs ha några större effekter på den fortsatta produktionen. Nokia valde dock att aktivera sin krishanteringsgrupp och beslut togs att binda upp så mycket resurser som möjligt och använda en annan leverantör om nödvändigt. Hos Ericsson uppfattades branden inte som någon potentiell kris och på grund av bristande kommunikation agerade företaget först efter att Nokia bundit upp Philips resurser. Konsekvenserna blev att Ericsson inte kunde producera mobiltelefoner under flera månader och led en ekonomisk förlust på runt fyra miljarder kronor. Nokias hantering, däremot, ledde till att företaget i princip hade full produktion och de kunde öka sin marknadsandel under denna period.

Målet med att ha en kontinuitetsplan för läkemedel är att kunna upprätthålla patientsäkerheten och se till att rätt patient får rätt läkemedel vid rätt tillfälle oavsett situation eller kris. Under ett visst antal dagar bör alltså verksamheten kunna klara sig utan leverans. Grunden är att ha ett robust och genomtänkt baslager som inte påverkas i alltför stor omfattning av leveransstopp under en (kortare) tid. Ett sådant lager kan dock vara svårt att skapa och bibehålla i en tid när besparingar präglar sjukvården och man strävar efter att effektivisera och minimalisera. Om leveranser inte kommer i gång igen behöver åtgärder vidtas för att säkra att patienterna fortfarande kan få läkemedel. Åtgärderna berör hela läkemedelsprocessen och inkluderar bland annat inventering av läkemedel i bas- och svansförråd, samarbete mellan vårdavdelningar och läkemedelsgenomgångar. Varje landsting ska också ha en regional katastrofmedicinsk plan som sätts igång vid allvarliga händelser. Landstingen ska planera så att hälso- och sjukvårdens försörjning av medicinteknisk utrustning, förbrukningsmateriel och läkemedel anpassas till de behov som kan uppstå vid allvarlig händelse. Om landstingen material och läkemedel inte räcker till finns Socialstyrelsens beredskapslager för hälso- och sjukvården. Detta byggdes upp mot bakgrund av hotbilden under kalla kriget och innehåller bland annat antivirala medel, antibiotika och vaccin mot terrorangrepp med smittsam sjukdom.

Hur stor är sannolikheten att ett terrordåd, en kemisk olycka eller en naturkatastrof inträffar? Jag vet inte. Vad jag vet är att jag inte kunde ta mig till jobbet under snöstormen i november och att det var en huvudstad i sorg efter terrordådet på Drottninggatan. Kanske händer ingenting alls, men det är skönt att veta att det finns en plan att följa om det skulle inträffa något. Kanske ljuder Hesa Fredrik igen och denna gång kommer jag stänga mina fönster och gå in på Krisinformations-appen för att följa vad som händer. Jag kan absolut inte kalla mig en prepper, men jag har lite konserver, en sovsäck, värmeljus och ficklampa åtminstone. Läste någonstans att man borde ha vatten i frysen också. Jag har en flaska vodka, det betyder vatten på ryska va?

HANNA JUSTAD

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev