Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Gästkrönika

Leder en tallrik gröt till döden?

Publicerad: 31 augusti 2010, 20:40

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.


Nu ska vi gå rakt på sak. Dör man av att äta gröt? Jaja, alla rolighetsnissar, förr eller senare gör man förstås det, men allvar nu! Man skulle kunna tro att gröt leder till ad mortem och omedelbar rigor mortis och vilket allvarligt tillstånd ni vill om man ska döma av inställningen till gröt och hur litet gröt det kokerimicras i Sverige i dag framför allt i den yngre generationen.

”Jag är ingen dietist, men … ” skulle den här bloggen också kunna heta. Nej, jag är ingen dietist, men jag kan inte låta bli att häpna över somliga dumheter.

Har ni sett de där skojarfrukostarna som brukar erbjudas på caféer, stationer, bensinmackar, i kiosker och även på restauranger som borde ha bättre möjligheter att servera bra frukost. Juice, en smörgås som ska föreställa nyttig, yoghurtbägare=en riktig sockergranat, kaffe eller té och i bästa fall ett kokt ägg. Smörgåsen, när den är som allra sämst, av något vitt mystiskt material med obestämbart matfett, ihopklistrad skinka av småslamsor för hel äkta skinka är det inte, ost av simpel sort och finns det ett enda sorgset salladsblad och ett par blöta tomat- och gurkskivor då är bedrägeriet fullbordat. Det hela är häpnadsväckande fräckt, förskräckligt, dyrt och dåligt.

Gröt är äckligt! Nähä, jag kan absolut inte svälja den där motbjudande massan! När jag var liten, så … Och så kommer en rugghistoria om hur det lilla barnet tvångsmatades med gröt ungefär som när gässen i Frankrike via en strut hälls i säd för att de snabbt ska bli stora och leverera huvudingrediensen till gåsleverpastej. Eller så fick barnet sitta i dagar och nätter vid bordet tills det hade ätit upp sin gröt eller så skulle det tänka på barnen i Afrika eller så spydde barnet upp gröten, men tvingades fortsätta äta ändå.

Det är klart att man då har blivit botad från gröt för resten av livet. Om man aldrig har ätit gröt? Då tycker jag att man kan prova på, men det går fint att leva utan gröt också. Tål inte mjölk, säger en del beklagande och skakar på sina huvuden. Äsch, dumheter, inte behöver man ha mjölk till gröten. Det går lika bra med nypon- eller blåbärssoppa, någon osötad juice, ett försiktigt smöröga, rårivet äpple eller kanske ett mindre ringelirangel av flytande honung, lönnsirap eller vanlig mörk sirap.

Det är klart att matvanor ändras genom tid. Läste häromdagen att pastan har gått om potatisen i popularitet hos svenskarna. Det märks alldeles klart om man frågar de yngre.

I vårt östra grannland Finland är det ingen som rynkar på näsan åt gröt. Vad kan det bero på? Flera olika slags frukostgrötar serveras på restauranger ofta tillsammans med en halvtinad blandning av blåbär-hallon-vinbär-jordgubbar. Har man tur erbjuds det även hjortron! Hela familjen äter gröt på rejäla tallrikar med bräm och det är inget gnäll runt bordet heller. För den som inte vet så benämns kanten på den djupa tallriken för bräm. Förr i världen förekom endast tallrikar med bräm och först i slutet av 1950-talet åt vi gröt på brämlösa Gustavsberg fastän det kändes en smula äventyrligt för barnahänder att balansera tallriken. Fanns liksom inget att ta i och mjölken skvimpade lätt över.

Mitt förhållande till gröt är som ni väl redan har anat lyckligt och harmoniskt. Gröt är snabbmat, dessutom rätt nyttigt, billigt och lättsmält och passar lika bra till frukost som till lunch och middag. Vill man liva upp anrättningen pressar man ner några frysta bär i den varma gröten, mosar banan, mango eller kiwi och kanelar, kardemummar och vaniljar på efter behag. Är det söndag kan man lyxa till det med risgrynsgröt smaksatt med vanilj-en minislurk grädde-en bit mörk choklad som får smälta i varje gröttallrik-några droppar rom därpå och det ni, gröthatare!

ING-BRITT PERSSON

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev