Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Tisdag20.10.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Gästkrönika

Lita inte på GP - Du kan få hjälp mot social fobi!

Publicerad: 1 December 2009, 13:07

Det här är en opinionstext

Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.


Den som skall svara på frågor om fysisk eller psykisk hälsa har ett stort ansvar, och det ansvaret gäller även en frågespalt i en stor dagstidning. Däremot blir det svårare när allt man har att gå på är ett brev, utan möjligheten att ställa fler frågor.

För precis ett år sedan kritiserade jag husorganet Göteborgs-Posten för att ge direkt farliga råd till en man som verkade lida av bipolär sjukdom. Denna gång är det diagnosen social fobi som tidningens kliniska psykolog verkar okunnig om.

Social fobi är förstås inte livshotande på samma sätt som den bipolära affektiva psykosen, men det är ändå trist att se ett behandlingsbart tillstånd missuppfattas och en lidande medmänniska få strött salt i sina sår.

”På senare år har jag tyckt att det blir jobbigare i sociala situationer, jag har börjat tänka på att inte bli röd i ansiktet. Jag har blivit så medveten om mig själv att jag inte slappnar av i ett samtal. … Jag är så upptagen av hur jag och andra beter sig och reagerar att jag inte alltid lyssnar på vad de säger. … Jag vill ha det som förr då jag var lite blyg men avslappnad, då folk kände sig bekväma i mitt sällskap.”

För varje psykiatriskt allmänbildad psykolog eller läkare borde diagnosen social fobi flyta upp i medvetandet. Brevskrivaren har helt klart bejakat de två rekommenderade screeningfrågorna för social fobi: Mår du dåligt eller är besvärad av att uppmärksammas? Har du svårt att ha med folk att göra?

Det betyder inte att diagnosen är klappad och klar, men misstanken är väckt. Skulle jag skriva ett svar till detta brev blev det nog ett råd att söka sin allmänläkare för vidare samtal och diagnostik; för om det visar sig vara social fobi är det stor chans att behandling med KBT och/eller läkemedel kan hjälpa.

Men psykologen psykologiserar istället. ”Även om det är först på senare tid som det på allvar har blivit svårt för dig att umgås naturligt, så har de föreställningar som plågar dig antagligen funnits under ytan länge. Förmodligen drog du redan som liten slutsatsen att du behöver andras kärlek för att inte gå under, och att du måste ”göra rätt” för att få den.”

Och trots att brevskrivarens redan plågas av att vara alltför självmedveten blir råden: ”Försök att betrakta dig själv utifrån. Gör det till en vana att alltid registrera dina tankar – så att du blir medveten om dem och hur de påverkar dig.”

Psykologen i GP brukar varje vecka komma fram till att de som skriver in bör jobba med mindfulness och medveten närvaro, och så även denna gång. ”Det är i dig det händer – det är din egen brist på kärlek och acceptans som drar igång hela föreställningen. Den har skapats genom upplevelser och erfarenheter; men genom att bli medvetet närvarande kan du få hela föreställningen att gå upp i rök.”

MATS REIMER

Det här är en opinionstext

Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev