Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Gästkrönika

Ljunganvirus här ligger en sork begraven

Publicerad: 23 februari 2009, 07:43

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.


Gammelmedia verkar bli skröpligare, eller också är det jag själv som blivit så gammal att jag börjar inbilla mig att en del saker var bättre förr. I nostalgins rosa skimmer hade fordom tidningar och TV ett folkbildande uppdrag som man nu sällan vill kännas vid. Nu levererar man nyheter dygnet runt, men sällan kunskap.

Några sådana nyheter är att det farliga Ljunganviruset kan orsaka orienterarsjuka, graviditetsförgiftning, fosterdöd, missbildningar, SIDS och barndiabetes. Men svenska virusjägare är detta virus på spåren, och via media har vi fått rapporter om deras framsteg. Nu senast i SVT.

Dessa nyheter har fått genomslag, och i förra veckan fick jag ett mail från en av våra BVC-sköterskor. Hon hade talat med oroliga föräldrar som ville veta om man kunde ta prov. De ville försäkra sig om att inte den lille drabbats av Ljunganvirus, som befarades kunna resultera i plötslig spädbarnsdöd.

Jag visste inte riktigt vad jag skulle svara, så det var dags att uppdatera sig på Ljunganvirus. I läroböckerna i virologi står nog inget än, men nätet är en guldgruva, och detta är vad jag fann.

Ljunganvirus drabbar sorkar och andra gnagare. Det tillhör gruppen parechovirus, vars humana varianter drabbar oss alla någon gång under livet, i regel utan att ge allvarligare symtom. Nio av tio barn får någon human parechoinfektion under de två första åren i livet, sannolikt oftast asymtomatiskt.

Men kan människor drabbas av Ljunganvirus? Kan zoonosen hoppa över till vår art och ge fosterskada, ungefär som toxoplasmos? Svaret verkar bero på vem man frågar.

Professor Bo Niklasson vid företaget Apodemus och nyligen doktorerade barnmorskan Annika Samsioe är övertygade om att Ljunganvirus inte bara drabbar sorkar utan kan ge problem även för människor. Den åsikten har de varit framgångsrika med att föra ut i ett mycket stort antal svenska tidningar, radio och TV.

Söker man i PubMed så blir denna bild mindre övertygande. Det verkar inte finnas några säkra fall av Ljunganvirusinfektion hos levande människor. Niklasson menar i TV-programmet att viruset ger en kronisk infektion utan att ge upphov till mätbart immunsvar. Men man har publicerat att man påvisat Ljunganvirus i vävnadsprover från intrauterint döda barn och missbildade aborterade foster.

Efter det att Vetenskapsmagasinet i SVT nyss ställde sig på Niklassons sida i ett dramaturgiskt proffsigt inslag med virusforskare i rymddräkter och lab-glamour à la C.S.I. så tyckte tydligen Smittskyddsinstitutet att måttet var rågat. I senaste EPI-aktuellt konstaterar man krasst att ”det hittills inte övertygande styrkts att Ljunganvirus kan orsaka eller framkalla sjukdom hos människa.”.

Det motsatta anser företaget Apodemus, som hävdar att detta virus ”konstaterats orsaka flera allvarliga sjukdomar hos både djur och människor”. På webbsidan ljunganvirus.se tonas det ned till att studier ”talar för att Ljunganviruset orsakar allvarliga sjukdomar även hos människor”.

Kan det vara så att vi har ensamma hjältemodiga forskare som går mot strömmen, Sveriges svar på Robin Warren och Barry Marshall? Jag kan som en enkel kliniker omöjligt bedöma de vetenskapliga publikationerna. Det är andra indicier som gör att jag tycker att det luktar råtta.

Antalet publikationer i dagspress överstiger vida antalet vetenskapliga artiklar. Skrämselpropaganda via media verkar inte seriöst. Forskningen har flyttat ut från universitet till ett privat bolag. Bolaget har köpt Niklassons en professorstitel. Ett virus söker sin sjukdom, men efter mer än tio år verkar vi fortfarande bara ha en rykande pistol men inget offer.

Om Ljunganvirus endast är patogent för gnagare så är viruset skäligen ointressant för humanmedicinen, så Apodemus och Niklasson står och faller med om detta virus orsakar sjukdom hos människa. Men kan man begära att någon skall vara tuff nog att följa William Faulkners råd att ”kill your darlings”; att på allvar ifrågasätta sina egna sanningar?

MATS REIMER

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev