Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

onsdag21.04.2021

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Gästkrönika

Adel Abu Hamdeh: Man kan anta att alla människor anstränger sig

Idén om att göra funktionsnivå till en viktig variabel vid ställningstagande till neuropsykiatrisk utredning irriterar många, skriver Adel Abu Hamdeh. (1 kommentar.)

Publicerad: 11 december 2020, 09:00

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Adel Abu Hamdeh, psykiater, Psykiatri Sydväst.

Foto: Linnea Rheborg/Bildbyrån


På sociala medier rasar högutbildade och förhållandevis välfungerande individer över en debattartikel som menar att vi måste rationalisera bort neuropsykiatriska utredningar på högutbildade och förhållandevis välfungerande individer. 

Det har dykt upp någon sorts ”högfungerande adhd” inom vården. Dessa patienter har fått adhd-diagnos trots frånvaro av tydlig funktionsnedsättning med hänvisning till att de klarar av var­dagen endast genom övermänskliga ansträngningar. De måste kämpa med vardagsbestyr som andra klarar med lillfingret.

Just den här upplevelsen av att man anstränger sig mer än andra är allmänmänsklig. Den går inte heller att motbevisa. Den upplevda ansträngningen för att klara livets vedermödor är inte mätbar och den enskilda individen har ingen annan referens än sig själv.

Men även om man klarar något endast med stor möda innebär det trots allt att man klarar det. Det dessa individer med ”högfungerande adhd” som rasar över att vården måste prioritera resurser inte verkar förstå, är att även de med ”lågfungerande adhd” anstränger sig. Det är inte så att den låga funktionsnivån förklaras av lathet. Nej, trots deras lika stora ansträngningar fungerar inte tillvaron. Trots deras lika stora ansträngningar lyckas de alltså inte ta sig igenom krävande utbildningar och sköta ett arbete. 

Livet är mödosamt och strävsamt för oss alla. Man kan på goda grunder anta att alla människor anstränger sig och därför ta den variabeln ur ekvationen. Kvar blir den observerbara funktionsnivån. Att säga att någon har svåra koncentrationssvårigheter men ändå klarar av krävande utbildningar tack vare stora ansträngningar håller därför inte.

Under min ST-tjänst gick jag en kurs som behandlade neuro­psykiatri. Jag dryftade då en åsikt som visade sig vara impopulär: att en läkare rimligen inte kan bli aktuell för en adhd-diagnos i vuxen ålder. Resonemanget är enkelt. adhd är en diagnos som ska fånga de cirka 5 procent av befolkningen som har mest symtom på adhd, som koncentrationssvårigheter och hyperaktivitet. För mig är det svårt att tänka sig att någon med så stora svårigheter klarar av att ta sig hela vägen till och genom en krävande utbildning som ställer höga krav på förmågor som brister vid adhd.

Idén om att göra funktionsnivå till en viktig variabel vid ställningstagande till neuropsykiatrisk utredning irriterar många. Och ju fler adhd-diagnoser på högfungerande individer som vården producerar, desto svårare kommer det att bli att höja trösklarna för diagnos, helt enkelt för att det kommer att finnas fler som slår bakut. 

Öka kapaciteten för utredningar i stället för att minska antal utredningar säger vissa. Men som bekant är resurser ändliga, här är ju det centrala i problemet med sänkta diagnoströsklar. I stället för att koncentrera resurserna till dem med störst svårigheter och behov, späds de ut till en stor del av befolkningen som skulle klara sig lika väl utan.

Läs debattinlägg apropå krönikan

”Människor vill klara sig själva” 

 

”Ge möjlighet till rätt förklaringsmodell”

Kommentarer

Arbetar du i sjukvården och vill kommentera texten utifrån din yrkesroll? Klicka här!

Kommentarer publiceras efter granskning.

 

2021-01-22

Adel Abu Hamdeh gör det alldeles för lätt för sig. Bedömningen att en person har ADHD eller inte grundas inte enbart på huruvida denne har genomfört en högre utbildning eller inte. Det som skrämmer mig när jag konfronteras med kollegors bristande kompetens är tanken på alla de patienter som det går ut över.

Linda van Paaschen, överläkare, specialist i psykiatri

 

 

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Adel Abu Hamdeh

redaktionen@dagensmedicin.se

Dela artikeln:

Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev