Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Gästkrönika

Mark Starr uppfann hypotyreos typ 2

Publicerad: 15 augusti 2010, 17:39

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.


Mark Starr uppfann ”"hypotyreos typ 2”"

Den personliga erfarenheten är en viktig läromästare. Bränt barn skyr elden och vissa medicinska felbedömningar jag själv gjort glömmer jag aldrig. Men jag tror den mänskliga hjärnan är opålitlig, för den kan lätt dra för snabba slutsatser på ett för litet underlag. Man bör misstro sin personliga erfarenhet, det är lätt att ta miste. För har man väl blivit övertygad om något är det sedan svårt att ändra åsikt, man tar inte gärna in fakta som talar mot ens första ståndpunkt.

Även läkare blir sjuka, men har ofta inte vett att låta sig blir någon annans patient. Vi ordinerar ofta prover på oss själva, och hittar vi något avvikande provsvar kanske vi gör en korridorkonsultation hos någon stackars kollega som skall uttala sig om vad som borde göras.

Någon gång kan väl läkares experimenterande på sig själva leda fram till viktiga upptäckter, men man kan hamna fel och efteråt inbilla sig att det var en viss åtgärd som gjorde att man sedan mådde bättre.

Annika Dahlqvist blev vad jag förstår frälst på LCHF när det hjälpte henne själv så bra, och Britt-Marie Toregard botade sin egen trötthet med Levaxin fast endokrinkollegan inte ansåg att hon hade hypotyreos. När Toregard sedan läste boken Hypothyroidism Type 2 – The Epidemic av läkaren Mark Starr blev hon övertygad.

Men hur kom Mark Starr själv på den diagnos som inte skolmedicinen tror på? Enligt ett referat av hans föreläsning i Sverige förra året hade han själv som nybliven läkare trötthet, förkylningar, ont i muskler och leder, torr hud.

Eftersom hans mamma och bror hade hypotyreos misstänkte Starr att han hade samma sjukdom trots att hans prover var normala. Av en äldre kollega fick han ändå tyroxin på prov och kände sig snabbt bättre. Som smärtläkare började han därefter behandla patienter med tyroideahormon även om inte proverna bekräftade diagnosen, och efterhand skrev han boken som nämnts ovan.

Men varför tror inte jag på Mark Starr, Britt-Marie Toregard och deras personliga upplevelser av att de själva och deras patienter blivit bättre? För det första har de inte lyckats övertyga endokrinologerna, och det finns inga vetenskapliga artiklar som stödjer Starrs påstående om att sköldkörtelfunktionen trots normala prover ändå är alltför låg hos massor av patienter. För det andra verkar dessa kollegors omdöme även i andra avseenden kunna ifrågasättas.

Mark Starr är inte bara MD med specialistexamen i smärtbehandling, han är också homeopat. Som om inte det vore nog kan han även behandla patienter med en ”biomodulator” för att få upp cellernas membranpotential (”chronic disease is always associated with a loss of voltage”). Hela resonemanget bakom är något invecklad men ganska komisk pseudovetenskap, ni kan läsa själva här.

MATS REIMER

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev