Måste barn ha eget rum för att må bra?

Varje barn ska ha ett eget rum tycker nog många av oss. Varför det? Kunna vara i fred, läsa läxor och mindre bråk med syskon kan vara några svar. Visst, har man råd så är allt OK, men om man inte har det utan betalar för större bostad än vad man faktiskt klarar att tjäna ihop till? Beroende av bidrag kan nog många bli, särskilt ensamföräldrar, inför det heliga mantrat ”varje barn ska ha ett eget rum”.

Om vi använder vår hjärna och verkligen tänker uppstår frågan: Måste vi nästan inte under större delen av våra liv dela rum med andra människor? På BB delar vi rum, under utbildningstiden, kanske i det militära, sommarläger, under sjukhusvistelser, med partners och slutligen i äldrevården. I kistan har vi än så länge eget rum.

Summa summarum blir då att vi tidigt bör träna oss i att, ja, just det, dela rum!

Varför är det då så viktigt med eget rum som barn? funderar Sjukhusbibliotekarien som aldrig har förstått ekvationen. Eller behövs här utomjordisk intelligens?

ING-BRITT PERSSON