Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Gästkrönika

Matrevolutionen bidde en tumme

Publicerad: 24 januari 2011, 08:13

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.


Allmänläkaren Andreas Eenfeldt verkar vara en trevlig kille, och han är avgjort en av de vettigaste LCHF-förespråkarna. Han var vänlig nog att sända mig ett exemplar av sin uppmärksammade bok Matrevolutionen och jag skall ägna ett par bloggar åt att kommentera det jag läst.

Till att börja med vill jag säga att LCHF-debatten haft det goda med sig att de gamla fettsnåla kostråden synats i sömmarna och deras grund befunnits vila på oväntat lösan sand. Och jag är egentligen inte negativ till LCHF, men däremot rätt trött på dem som överdriver dietens fördelar långt utöver vad forskningen ger täckning för.

Boken tar flera gånger upp att det bara är randomiserade interventionsstudier som kan räknas som verkligt god evidens. Och där är jag helt enig med författaren. Men sedan tycker jag att även Andreas Eenfeldt syndar när han för fram anekdotiska beskrivningar av hur mirakeldieten kan ge viktnedgång på över 100 kg, och som bevis presenterar en översikt av de randomiserade studierna påskinande att de entydigt visat att LCHF utan kalorirestiktion är klart överlägsen kalorireducerad lågfettdiet (av LCHF-förespråkare i regel kallad svältkost).

På sidan 82 finns den tabell där Eenfeldt vill ge intrycket att LCHF vinner över lågfett med 10-0. Men det han inte redovisar är att dessa segrar inte alls är särskilt överlägsna, snarare ofta så jämna att det behövs målfoto för att avgöra.

Fram till 2007 fanns bara någon enstaka längre LCHF-studie publicerad, och de flesta hade ganska få patienter. Jag går inte in på de enskilda tidiga studierna här då de finns inkluderade i de två metaanalyser Eenfeldt har med i sin tabell. Han anger att Nordmann 2006 fann att en sammanläggning av 5 studier med ett halvårs observationstid gav signifikant fördel för LCHF. Men det är en sanning med modifikation.

Vid sex månader gav visserligen LCHF måttliga 3,3 kilogram mer viktnedgång, men Eenfeldt underlåter att berätta att när man vägde samman de tre studier som varat i 12 månader hade skillnaden krympt till bara ett kilo, och var inte längre statistiskt säker.

Den färskare metaanalysen av Hession 2009 innehöll enligt Eenfeldt 13 studier som varade i ett helt år, fast det är egentligen bara är 7 av 13 studier som analyserats efter 12 månader. I tabellen är artikeln bokförd som en klar seger för LCHF över lågfett. Men det är en seger med knappast möjliga marginal: skillnaden i viktnedgång är i snitt bara ett enda kilo, och konfidensintervallet så nära 0 man kan komma och fortfarande stoltsera med p<0,05. Med 95 % sannolikhet ligger skillnaden mellan -2,09 och -0,01 kg. Matchen vunnen, men på stolpe in i sista minuten.

Andreas Eenfeldt listar också de nyare studier som inte hann komma med i denna review, och även om trenden i regel gett LCHF fördel så är det bara en enda av de lite längre och större studierna som ger en statistiskt säkerställd fördel för LCHF. Låt oss kort gå igenom dem, jag har länkat till alla studier så ni kan läsa dem i fulltext om ni vill. (Jag hoppar över en liten positiv korttidsstudie, Krebs 2010).

Ebbeling 2007 fann efter 18 månader att GI-kost med 40 % av energin från kolhydrater minskade vikten med -5,8 kg, att jämföra med -1,2 för lågfett. I bokens tabell räknas denna icke signifikanta fördel som en halv seger för LCHF, men det handlade väl snarare om GI?

Den största studien är Sacks 2009 som Eenfeldt också räknar som en icke signifikant fördel för LCHF. Men inte heller här var det någon hardcore kolhydratreducering, utan till måttliga 35-45 %. Författarnas egen konklusion var att ”Reduced-calorie diets result in clinically meaningful weight loss regardless of which macronutrients they emphasize”.Dock är det små skillnader, de olika dieterna ger -3 till -3,5 kg viktnedgång om man analyserar enligt ITT, lite bättre per protocol om man bara ser till dem som klarade att hålla fast vid den diet de lottats till (-3,5 till -4,5 kg). Det är helt enkelt svårt att banta, men rimligen lite lättare om man trivs med diet man försöker hålla.

Frisch 2009 lutade åt en liten fördel för LCHF. Efter ett år -5,8 kg mot -4,3 kg på lågfett, inte signifikant trots att man hade 200 patienter från början. Brinkworth 2009 är den studie som har bäst viktnedgång, där LCHF-gruppen minskade 14,5 kg på ett år. Men gruppen som randomiserats till lågfett lyckades också bra, -11,5 kg, och skillnaden är inte statistiskt signifikant.

Yancy 2010 gjorde också en studie på nästan ett år där de feta patienterna med en medelvikt runt 120 kg i snitt lyckades gå ned hela 11,4 kg med LCHF. Lågfett kom strax efter med en viktnedgång -9,1 kg, men då hade man dessutom hjälp av Xenical, vilket gör denna studie annorlunda. Om man inte haft med orlistat hade kanske skillnaden hade blivit signifikant.

I studien av Foster 2010 var det verkligen dött lopp. Efter ett år hade både LCHF och lågfett resulterat i -11 kg. Sedan vände båda kurvor uppåt på precis samma sätt och efter två år hade båda dieter gett -7 kg räknat från start.

Den enda större positiva studie som inte bakats in i metaanalyserna ovan, och som Eenfeldt räknar som en solklar seger för LCHF, är Shai 2008 som jämförde tre olika dieter: LCHF, medelhavsdiet och lågfett. Precis som Eenfeldt skriver var LCHF bäst (-4,7 kg) och lågfett sämst (-2,9 kg) efter två år. Men det han inte berättar är att även om LCHF gav snabbast viktnedgång så knappade medelhavsdieten in försprånget efter ett år, och sedan var det ingen statistisk skillnad mellan LCHF och medelhavsdiet (-4,4 kg).

När jag går till källorna och kikar på de metaanalyser och randomiserade studier som Eenfeldt refererar till tycker jag inte han har stöd för sin tes att alla överviktiga som vill kan äta sig mätta på LCHF och ändå räkna med en kraftig viktnedgång. ”En vanlig takt är några kilo första veckan, och därefter ett halvt till ett kilo i veckan. Runt 25 kg per år är ett vanligt resultat, om man långsiktigt slutar med socker eller [sic] stärkelse.” (Det skall nog stå ”och” istället för ”eller”.)

Som ni själva sett är det betydligt blygsammare viktnedgång i studierna; ingen kommer i närheten av en genomsnittlig viktnedgång på 25 kg, och avståndet mellan LCHF och andra dieter ligger mellan 0 och som bäst 4,6 kg. LCHF är på gruppnivå förmodligen något bättre än lågfett, men skillnaden är liten. Och LCHF har inte visat sig vara bättre än GI eller medelhavsdiet. Jag förstår inte riktigt denna hallelujastämning som mest verkar bygga på anekdoter.

MATS REIMER

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev

Se fler branschtitlar från Bonnier News