Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Gästkrönika

Medier överdriver fästingfaran

Publicerad: 28 april 2016, 09:00

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.


Entomologen Thomas Jaenson är professor i medicinsk entomologi i Uppsala och har forskat mycket på fästingar. Han är då och då ute i media och varnar för fästingburna infektioner, men hans opinionsbildning har nu slagit över i osaklig alarmism. Och han får god hjälp av TT som felciterar siffror från den artikel Jaenson kortfattat refererat i Läkartidningen.

TT skriver att franska forskare funnit att ”nästan hälften (45 procent) av de undersökta fästingarna bar på två eller flera patogener som misstänks kunna orsaka sjukdom hos människa”. Det är inte alls vad som stod i den franska artikeln. TT överdriver grovt, faktiskt en överdrift med drygt 100 procent om man så vill. (Dagens Medicin har publicerat TT:s text, siffrorna i den är dock korrigerade, redaktionens anmärkning).

Man kan nog säga att även orginalartikeln överdriver i sin titel: Co-infection of Ticks: The Rule Rather Than the Exception. Av de insamlade vuxna fästingarna hade 55 procent inte något påvisbart smittämne trots att forskarna använde känslig PCR-metodik. Något mindre än hälften av fästningarna, 45 procent,  hade påvisbart DNA från någon av de undersökta patogenerna, och de flesta av dessa bar enbart på en patogen, i regel borrelia, bartonella eller Rickettsia helvetica (i detta område var TBE ovanligt).

Hos 54 av 267 fästingar kunde det påvisas DNA från mer än en patogen, alltså hos 20 %, inte alls ”nästan hälften” som TT påstår. Och att en fästing bär på DNA från en potentiell patogen är inte detsamma som att dessa mikrober verkligen överförs vid bettet och orsakar en symtomgivande infektion. Dessutom samlade de franska forskarna inte in fästingar som bitit människor, oftast är det nymfer som biter oss, utan äldre vuxna honor ute från naturen. Eftersom de äldre fästingarna sugit blod från fler djur har de kunnat plocka upp fler patogener än vad nymferna hunnit göra. Fästingar äter ju bara tre gånger under livscykeln, ett mål per stadium som larv, nymf och vuxen.

I en svensk studie där personer lämnade in fästingar som bitit dem hade en fjärdedel av fästingarna borrelia, men i bara 2 % av fallen utvecklades klinisk borreliainfektion och ytterligare 2,5 % verkade få en subklinisk infektion som självläkte. Det vanligaste är alltså att den fästing som biter dig inte bär borrelia, och även om den skulle göra det är sannolikheten 90 % att du ändå inte blir sjuk. Därför behandlas inte fästingbett profylaktiskt.

Men den som vistas mycket i skog och mark får räkna med att risken att någon gång i livet få borrelia är rätt stor, jag har i varje fall själv haft erythema migrans två gånger. Som tur är infektionen lätt att behandla, antibiotikaresistens har inte setts, och även utan behandling självläker infektionen oftast. Men ibland är diagnosen lurig, speciellt om patienten inte registrerat fästingbettet.

Sannolikheten för att bartonella eller Rickettsia helvetica skulle överföras och ge klinisk sjukdom är betydligt mindre än för borrelia, dessa diagnoser är rariteter i Sverige, även om det kanske finns ett visst mörkertal. De franska forskarna försöker vara nyktra och skriver att deras resultat ”raises questions about the possibilities of co-transmission of these agents to humans”.

Men Thomas Jaenson nöjer sig inte med att referera artikeln i Läkartidningen, han går glatt vidare och spekulerar mer fritt. ”Många fästingassocierade sjukdomar hos människan anses vara orsakade av hittills okända mikrober. Förmodligen sprider denna fästing flera patogena mikrober som ännu är okända för vetenskapen.”

TT hakar tacksamt på med rubriken Fästingar farligare än man trott och blandar samman den franska artikeln med Jaensons spekulationer: ”Nya forskarrön visar att fästingar av den art som finns i Sverige sannolikt sprider sjukdomar som ännu är okända för vetenskapen”.

Aftonbladets medicinreporter Mary Mårtensson gick ännu längre i artikeln De blir misstrodda - nu kanske de kan få hjälp. Här gissar Mårtensson att de patienter som sökt sig utomlands för att få extrema antibiotikabehandlingar mot påstådd ”kronisk borrelia” måste ha någon annan fästingburen infektion, och hon tycks mena att psykiska besvär inte är är på riktigt.

Dessa patienter kanske helt enkelt har smittats av andra sjukdomsalstrande mikroorganismer än borrelia när de blev fästingbitna. Eller så kan de ha smittats av andra mikroorganismer samtidigt med borrelian, som orsakar sjukdomar okända för vetenskapen. … Dessa patienter kanske inte är så friska som läkarna tror. Utan tvärtom – svårt sjuka på riktigt.” Aftonbladets löpsedel kan vi nog inte hålla Mary Mårtensson ansvarig för, men den var lika braskande: ”Nytt forskarlarm: Därför är FÄSTINGAR FARLIGARE än du trodde - sprider OKÄNDA SJUKDOMAR  Expert: Vården kan inte ställa rätt diagnos”.

I intervjun med TT ger sig även Jaenson, som inte är läkare, in på det minerade fältet ”kronisk borrelia” och hävdar att patienter med medicinskt oförklarliga symtom nog har rätt när de själva hänför symtomen till fästingburna infektioner. ”Det finns ett antal människor med sådana infektioner och som tycker att de är sjuka, och som går från den ena läkaren till den andra utan att få en korrekt diagnos på vad orsaken är …Jag tror att en hel del av de här patienterna har helt rätt, men vården har inte kunskap eller kapacitet att ställa rätt diagnos”.

Mot den gissningen kan man ställa erfarenheterna från Uppsala där Centrum för Vektorburna Infektioner grundligt utrett drygt 70 sådana patienter som Jaenson talar om, och inte i ett enda fall hittills funnit bevis för att patientens symtom skulle bero på en pågående infektion. Däremot har CVI remitterat en del patienter vidare till reumatolog eller neurolog.

Thomas Jaenson har förmodligen rätt i att fler fästingburna infektioner efter hand kommer upptäckas, speciellt hos immunsupprimerade patienter, men precis som med Neoehrlichia mikurensis kommer det främst vara en angelägenhet för infektionsläkare som ställs inför ovanliga eller svåra sjukdomsbilder. För oss andra är det viktigaste att ha goda kunskaper om TBE och borrelia (så att man inte förskriver fel sorts antibiotika).

På Sørlandets Sykehus i Kristiansand ligger Norges Flåttsenter, Nasjonal kompetansetjeneste for flåttbårne sykdommer. (Fästing kalles flått på norsk.) De har gett en kommentar till TT-artikeln som spridits även i Norge. Jag är säker på att även svenska borreliaexperter inom kort kommer ge Thomas Jaenson svar på tal.

MATS REIMER

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev

Se fler branschtitlar från Bonnier News