Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Gästkrönika

Mellan stolarna autism och psykiatri

Publicerad: 31 augusti 2009, 11:34

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.


I Västsverige sitter en ung man häktad efter att ha plågat och dödat många katter och en hund. I helgen berättade föräldrarna via Göteborgs-Posten om hur man tidigare försökt få hjälp för sin son inom barnpsykiatrin. Men den hjälp som gavs har upplevts otillräcklig, och enligt föräldrarna mest bestått av psykofarmaka.

Vad som hänt sett från BUP:s horisont lär vi aldrig få veta, sekretessen gör att de inte har lov att gå i svaromål, men jag börjar fundera. Å ena sidan finns det hos både barn och vuxna psykiska problem som har dålig prognos trots behandling, liksom det finns somatiska sjukdomar vi inte har bra behandling för. Det är så svårt att ta in detta hemska faktum att även barn kan ha obotliga psykiska sjukdomar. Och att familjer och ungdomar kan vara ovilliga att ta emot den hjälp som ändå erbjuds.

Å andra sidan kan det vara så att föräldrarna har rätt, och att sonen inte fått det bäst anpassade hjälpen för kombinationen av autistiskt funktionshinder och psykiatrisk sjukdom. För i min vardag upplever jag återkommande att barn och unga med den kombinationen faller mellan stolarna, men om det gäller hela Sverige kan jag inte säga.

Barnpsykiatrin verkar varken vara bra på att känna igen eller ge praktiska föräldraråd vid autism, och habiliteringen å sin sida verkar handfallna när ungdomar med Aspergers syndrom samtidigt har allvarliga psykiatriska problem. Det finns då ingen som vill ta bollen helt och fullt, vilket gör att en hel del patienter går kvar hos mig fast jag inte känner att jag har den fulla kompetensen, och absolut inte organisationen för att ge bra hjälp.

Alla andra svåra problem kan jag remittera vidare till någon instans som vet bättre. Vare sig det rör sig om eksem, hälta, epilepsi, hjärtsjukdom, ovanliga anemier, konstiga leverprov, eller inflammerade leder så finns det en subspecialist som tar emot min remiss om när min kunskap och erfarenhet inte räcker till. (Nja, kanske inte alla problem, psykosomatik och somatisering finns det inte heller någon fungerande vårdkedja för).

Några av de svåraste patienterna har fått bra hjälp på specialiserade institutioner med internatskola, men det är svårt att hitta institutioner som är bra för unga med högfungerande autism. Det gäller också att ha skola och socialtjänst med sig för det är dyrt och kommunen blir sittande med räkningen. Och i slutändan vet man sällan vad man åstadkommit, vare sig det går bra eller dåligt får vi aldrig veta vad som skulle ha hänt om vi handlat annorlunda. Det känns alltför ofta som vi famlar i mörkret vare sig det handlar om psykofarmaka eller annan behandling. Evidensbaserad habilitering vid autism verkar långt borta.

MATS REIMER

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev