Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Tisdag27.10.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Gästkrönika

Mer kolikforskning från Mölnlycke

Publicerad: 12 November 2008, 18:43

Det här är en opinionstext

Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.


I en tidigare blogg kommenterade jag den akupunkturstudie av spädbarnskolik som genomfördes i vår barnmottagnings lokaler. Jag väntar med spänning på nästa stick-studie från Lund som tydligen är avslutad, men jag är skeptiskt till forskning som annonserar sin framgång via media långt innan studien accepterats för publikation.

Mölnlycke barnmottagning har (utan min förtjänst) ett förflutet inom kolikforskning, en del publicerat och en del opublicerat. Vår ”grundare” Bernt Danielsson genomförde en del studier av kolikbehandling av högre klass än akupunkturstudien. Tillsammans med psykologen Philip Hwang (numera professor) visades att dicykloverinklorid hjälpte något mot kolik, och det fick de publicerat som en kort rapport i BMJ.

De undersökte vidare den tidigare ofta använda behandlingen Minifom, men här fanns ingen påvisbar effekt. I genomsnitt två av tre barn förbättrades, vilket var samma som med placebo. (Det visar att akupunkturstudien varit för dåligt blindad – där förbättrades nästan ingen på placebo.)

Många föräldrar till kolikbarn (mig själv inkluderad) tycker att ljud och rörelse verkar lugna de missnöjda små knytten. Så det är ju logiskt att man har provat att bygga olika manicker som vyschar och vaggar det skrikande barnet.

Eftersom vår barnmottagning redan hade forskat om kolik tog en Uppfinnar-Jocke kontakt med Bernt för att göra en studie av en sådan skakmaskin. Denne påhittige läkare hade helt enkelt satt en excentriskt placerad tyngd på axeln till en elmotor, och denna baby-rocker skulle så fästas till barnets säng.

Som placebomaskin fungerade en identisk burk med elmotor, men här skapades bara ett rytmiskt susande ljud av att en metallkant skrapade mot borsten på en tandborste (enligt historien begagnade tandborstar från den sparsamme uppfinnarens familj).

Denna studie gav inte det resultat som uppfinnaren hoppats på. Skaket fungerade lika bra (eller lika dåligt) som tandborstljudet. Men är man kreativ så finner man på råd: den ultimata maskinen skakar och låter samtidigt – det borde ju bli dubbelt så bra!

Sagt och gjort, en kombimaskin byggdes och på denna vibroakustiska Baby-Rocker finns det sökt patent. Däremot var inte uppfinnaren lika intresserad av att den negativa studien skulle publiceras, så det blev inte fler kolikartikar för Bernt.

Ingen av de få publicerade studierna av olika sådana maskiner har kunnat påvisa någon effekt. En kanadensisk RCT publicerad 1996 kunde inte visa någon effekt av vibrator (”car-ride simulation device”). En lite färskare finsk studie av massage mot kolik valde med avsikt en vibrator som jämförelse då man ansåg det vara en lämplig overksam placebo.

Jag tycker inte det var särskilt snyggt gjort, att mörka resultat som inte passade med det önskvärda. Den uppfinningsrike kollegan som sökt patent på ”The Shaking Toothbrush” är samme handledare som hjälpt akupunktösen att skriva ihop sin artikel. När det blir som man vill då är det roligare att publicera.

MATS REIMER

Det här är en opinionstext

Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev