Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Gästkrönika

Miljöförvaltningen i Mora har utrett mobilstrålning i fem år

Publicerad: 4 december 2011, 17:32

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.


År 2003 köpte en man som fått diagnosen elallergi (med intyg av professor Öckerman) en tomt i byn Venjan i Mora kommun. Han byggde ett hus i denna glesbygd i förhoppningen att han där hittat en plats som skulle ge honom mindre besvär med elektromagnetiska fält. Men efter några år upplevde han att mobilnätens utbyggnad hunnit ifatt honom.

I ett brev till kommunen 2006 hävdade mannen att hans förvärrade kroppsliga symtom berodde på mobilstrålningen och krävde åtgärder från kommunen så att strålningen runt hans hus kunde minimeras. Miljöförvaltningen tog både hans uppgivna besvär och hans orsaksförklaring på stort allvar, och så startade en process som fem år och många skattekronor senare utmynnat i det förslag om rejält sänkta gränsvärden som politikerna i miljönämnden snart tar ställning till vid årets sista sammanträde.

Den elallergiske mannen vill att miljönämnden ålägger Tele2, Telenor, TeliaSonera och Teracom (som driver marknätet för radio och TV) att sänka effekten på näten så att Venjan kan bli en lågstrålande zon. Under ett par år handlades ärendet på tjänstemannanivå, tills den politiska miljönämnden i januari 2009 beslutade att ”genomföra en mätning av strålmiljön” på mannens fastighet. Uppdraget att mäta gick till en ”oberoende konsult”: TeLoRay Systems i Mockfjärd.

Helt oberoende i frågan kanske inte TeLoRay kunde anses vara eftersom företaget ägdes av en elingenjör som varit ordförande i Elöverkänsligas förening i Dalarna. Även den advokat som miljönämnden anlitat är sedan tidigare engagerad för de elöverkänsligas sak. Mats Dämvik på Juristfirman Unité har skrivit flera debattartiklar tillsammans med docent Olle Johansson där de varnat för mobilstrålning. Juristen Dämvik har även JK-anmält Statens Strålskyddsinstitut eftersom han anser att SSI gör en ”felaktig och vilseledande riskbedömning” av mikrovågsstrålning.

Miljönämnden var osäker på om man lokalt hade rätt att införa egna rejält sänkta gränsvärden för elektromagnetiska fält. Därför fick Mats Dämvik i uppdrag att 2009 författa en skrivelse: ”Fråga till EG-domstolen: Miljö- och hälsoskyddsnämnden i Mora kommun hemställer om förhandsavgörande beträffande tolkningen av rådets rekommendation 1999/519/EG i förhållande till artikel 174.2 i EG-fördraget. Frågan är om de referensnivåer för elektromagnetiska fält som anges i rekommendationen ska tolkas så att de ska vara vägledande vid tillämpning av försiktighetsprincipen, eller om denna princip utgör ett komplement till rekommendationen?

EU-domstolen avvisade tidigare i år kommunens begäran. Domstolen konstaterade att bara en nationell domstol kan begära förhandsavgöranden i EU-domstolen. Man kan tycka att det för en jurist borde vara tämligen uppenbart miljönämnden inte är en domstol utan en kommunal nämnd. Nämndens beslut kan överklagas till länsstyrelsen och dess beslut kan i sin tur överklagas och först då hamnar ärendet i en nationell domstol. Denna domstol kan gå till EU-domstolen om man för att kunna döma i målet behöver hjälp med tolkningen av något EU-fördrag. (Om jag har fattat det rätt.) Mats Dämvik tolkar EU-domstolens avvisande annorlunda och skriver i ett mail till miljökontoret att ”Enligt min mening är problemet att själva sakfrågan är för känslig och att domstolen därför inte vill uttala sig om denna.”

Den tjänsteman på miljökontoret som jobbat med frågan är Niklas Sjödin, som förutom Mats Dämvik också hade hjälp av en kontaktperson från Elöverkänsligas Riksförbund när han planerade hur nämnden skulle skriva till EU-domstolen. Till DN sade Niklas Sjödin nyligen att Mora kommun använder sig av försiktighetsprincipen. ”Det kan finnas någon biologisk effekt som vi inte känner till. Om det visar sig att vi kan använda oss av försiktighetsprincipen öppnar det upp för andra kommuner att fatta liknande beslut.”

När DN undrade hur miljökontoret vet att mobilnäten kommer att fungera även om man skruvar ned sändarna så att effekttätheten understiger 50 nanowatt per kvadratmeter vid den känslige mannens hus svarar Niklas Sjödin att ”Vi har tittat i litteraturen och kommit fram till det. Vi har googlat och läst lite inlägg.”

Jag skulle tro att ledamöterna i miljönämnden är under hård press när nu frågan uppmärksammats nationellt. Vänsterpartiet och Miljöpartiet kommer säkert att stå fast vid att inrätta en lågstrålande zon, för det verkar vara de lokala partiorganisationernas åsikt. Värre är det nog för nämndens borgerliga ledamöter och nämndens socialdemokratiske ordförande som inte verkar ha stöd i kommunledningen för sina tidigare ställningstaganden i frågan om elallergi.

Även andra kommunala nämnder i Mora lär få strålningsfrågan på sina bord eftersom den elallergiske mannen har en plan B. Han har till kommunen fört fram en begäran om att göra Venjan till en ”ekoby” där strömmen inte går i luftledning och bredbandet går i fiber istället för i etern. (Många elallergiska menar att de kan använda datorer om den är ”elsanerad”.)

Miljönämnden anser vidare att Dan Bengtsson begäran om att göra Venjan till en ekoby är ett bra förslag. Medborgarförslaget handlar till stora delar om att underlätta för elöverkänsliga att ha en frizon där strålnivåer hålls på en så låg nivå som möjligt. Enligt förslaget är stommen i ekologiskt tänkande en miljövänlig infrastruktur i form av jordkabelförlagt elnät och snabbt fiberoptiskt multimedianät. Miljönämnden har ett pågående men ännu inte avgjort ärende där tillämpningen av miljöbalkens försiktighetsprincip på mobilbasstationer ska prövas.”

Tack till Annika Rullgård för hjälp med research.

MATS REIMER

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev