Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Lördag27.02.2021

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Gästkrönika

”Min första graviditet var början på en ensam resa”

Jag känner inte till någon graviditetsrelaterad mottagning eller avdelning i Sverige där partner får medfölja, skriver Dagens Medicins gästkrönikör Sofie Naredi.

Publicerad: 12 Februari 2021, 10:17

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Sofie Naredi, gästkrönikör och sjuksköterska på SOS Alarm, Stockholm.

Foto: Simon Hastegård/Bildbyrån


Ämnen i artikeln:

Sofie Naredi

I mars förra året, samma månad som världshälsoorganisationen WHO deklarerade att covid-19 utvecklats till en pandemi, blev jag gravid med mitt första barn.

Det var början på en ensam resa. Min man fick varken närvara vid inskrivningen, kub-testet, rutinultraljudet eller något annat besök. Fostret växte inuti mig, och det var påtagligt på ett helt annat sätt än för min man. Vi väntade ju barn tillsammans, men han fick tyvärr inte chansen att knyta an och vara delaktig på samma sätt som jag. Att få information, att få ställa frågor till barnmorskan eller läkaren, att i ett nedsläckt rum tillsammans med mig få se sitt barn röra sig där inne i magen på en grynig ultraljudsskärm. Det är illa nog om graviditeten går som planerat, men värre om man får ta emot ett tråkigt besked. Ett dött foster? En allvarlig missbildning?

Jag känner inte till någon graviditetsrelaterad mottagning eller avdelning i Sverige där partner får medfölja. Inte ens en partner utan sjukdomssymtom. Inte ens med munskydd och visir. Inte ens med ett färskt positivt antikroppstest. 

Samtidigt ser vi tusentals shoppande människor i gallerior. Folk som åker kollektivtrafik. Äter på restaurang. Vid förlossningen får frisk partner närvara, men bara när födandet är väldigt nära förestående. Många är de som fått sitta utanför i bilen medan kvinnan med värkar eller oro för fostret blir undersökt inne på sjukhuset. Kanske en partner som, liksom min, hade isolerat sig hemma tre veckor innan förlossningen. Hur gör de som tar taxi in under vintern? Går runt i minusgrader utanför sjukhuset och väntar på ett samtal? Eller tvingas sätta sig på ett kafé, bryta isoleringen och riskera att bli smittad?

På många sjukhus måste partnern åka hem direkt efter att barnet är fött. I flera insändare har barnmorskor och psykologer framhållit partnerns betydelsefulla roll under graviditet, förlossning och eftervård. De menar att risken för förlossningsdepression och ångest ökar då kvinnan, kanske efter en traumatisk förlossning, lämnas ensam på BB. Ett symtom är det ökade antalet eftervårdsrelaterade remisser till psykolog som har kommit in under 2020, se Göteborgs-Posten 4 november. En barnmorska beskrev ”skräcken i de nyblivna mammornas ögon” när deras partners tvingades lämna sin nya familj med en redan belastad och stressad personal. Jag hade turen att föda på ett sjukhus där min man fick vara med på BB. Jag vet inte hur jag hade klarat det annars.

I många regioner räknas dessutom spädbarnet som besökare när mamman uppsöker primärvård eller akutmottagning och får därför inte medfölja. Hur gör den helammande kvinnan? Många barn har svårt med flaskmatning. Föräldrar ger i sociala medier exempel som mammor som fått gå ut till bilen i parkeringsgaraget varannan timme och amma, där barnet och en anhörig sitter i timtal och väntar.

Nu är vaccineringen i gång och snart kan man börja släppa på restriktionerna. När vi utvärderar pandemin ur ett omvårdnadsperspektiv måste vi se på vilka humana avsteg som är rimliga att göra. För detta är inte värdigt Sverige, i det land som ska föreställa världens mest jämställda.

Sofie Naredi, sjuksköterska på SOS Alarm, Stockholm

Läs fler gästkrönikor 

 

Kommentarer:

Arbetar du i sjukvården och vill kommentera texten utifrån din yrkesroll?

Klicka här! 

Kommentarer publiceras efter granskning.

 

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Ämnen i artikeln:

Sofie Naredi

Dela artikeln:

Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev