Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Tisdag09.03.2021

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Gästkrönika

Linus Källgård: Mitt i allt det onormala pågår det normala

Mer än blodtryck ska avhandlas vid hypertonikontrollen, när patienterna kommer med handskrivna lappar. ”En kollega har lärt mig att alltid läsa dessa lappar nedifrån och upp, för längst ned finns sannolikt det viktigaste”, skriver Dagens Medicins gästkrönikör Linus Källgård.

Publicerad: 22 Januari 2021, 09:56

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Linus Källgård, AT-läkare på Varbergs Sjukhus, är gästkrönikör.

Foto: Mathias Bergeld/Bildbyrån


Mitt i allt det onormala pågår det normala, om än i lite justerat format. Årskontrollerna på vårdcentralen, till exempel. De äldre männen med hypertoni brukade komma tillsammans med frun, ”fyra öron hör ju bättre än två”, men nu i pandemin får de komma själva. Dagordningen framförs i stället via en lapp, alltid i skrivstil, snyggt uppställd i punktform, som makan skickat med.

Det enda man vet om en ”årskontroll hypertoni” är att ingen av punkterna på lapp­en gäller blodtrycket. Det får jag försöka avhandla i början, inklusive en liten pratstund om levnadsvanor. Vårdcentralen ligger på landsbygden och gubbarna brukar under vintern redovisa sin motionsgrad i hur ofta de får tanka sågen, som ett mått på hur mycket de arbetar i skogen. ”En tank någon gång då och då” låter som otillräcklig motion för Ulf, 73, medan man knappast kan begära mer av Evert, 89, som stolt berättar att han kör tre tankar om dagen och snart ska ta sig an att röja grannens skog också, som ser bedrövlig ut.

Därefter betar vi av så mycket vi hinner av punkterna på lappen. Det är nytt och gammalt, stort och smått, en osannolik bredd som vittnar om förväntningar på en lika obegränsad kunskap och tid. Ett medskickat tidningsurklipp med reklam för ett nytt vitamin­preparat, borde man äta det här? Den lilla gula tabletten såg inte ut som den brukar senaste gången. En bekant som också har något med hjärtat har en rund och en avlång tablett i stället. Ryggen är lika dålig. Fötterna blir kalla på natten och varma på dagen, betyder det något? Det finns eventuellt en ny fläck på armen.

Patienten själv kan vara mer eller mindre engagerad i olika punkter. På en lapp läser jag: ”surrandet, vad beror det på?” och det framkommer att strax efter lunch börjar gubben ge ifrån sig ett surrande ljud, lite nynnande, som irriterar makan. Jag förklarar att jag nog inte vet varför. Nöjd och utan följdfrågor bockar han av punkten: ”Jag hade bara lovat att ta upp det”.

En kollega har lärt mig att alltid läsa dessa lappar nedifrån och upp, för längst ned finns sannolikt det viktigaste, det som inte kan avfärdas eller skjutas upp även om tiden egentligen är slut. Mycket listigt! Om det någonstans står ”ont i bröstet sedan i går” så är det sist. ”Jo, jag kunde kanske ha ringt, men så hade jag ju ändå den här tiden …” Eller så finns det viktigaste inte på listan alls, han har inte velat oroa frun, men det kommer ändå sist för det är tyngst att ta upp. Det har varit blod i avföringen.

Mitt i allt det onormala pågår det normala, så gott det går. Blir det för stort tryck på akut vård får man förstås prioritera om, tillfälligt pausa det mindre akuta, numera ibland kallat ”den icke-nödvändiga vården”.

Det är kanske inte årskontrollerna i primärvården som är aktuella att ställa in i första hand, även om vissa av punkterna på lapparna kan tyckas klart icke-nödvändiga. Men då och då, på en lapp eller ej, dyker det alarmerande upp. Det nödvändiga och akuta kanske kan förebyggas, och det gör även den ”icke-nödvändiga vården” i förlängningen nödvändig. Annars hade den ju varit onödig.

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Linus Källgård

redaktionen@dagensmedicin.se

Dela artikeln:

Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev