Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Torsdag22.10.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Gästkrönika

Myter kring ryggraden främjar bluffbehandlingar

Publicerad: 16 Juni 2011, 13:31

Det här är en opinionstext

Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.


Det finns en utbredd (van)föreställning om att ryggradens kotor kan glida på sniskan och därmed skapa ett brett spektra av hälsoproblem. Inom alternativmedicinen erbjuds därefter ”korrigeringar” av dessa felställningar. Framför allt verkar den första nackkotan/Atlas vara populär att tillskriva ohälsosamma ”urpositioneringar” (se ovan länk).  Dessa tillstånd saknar helt plausibilitet enligt allt vi vet om ryggraden och ska absolut inte förväxlas med äkta kotglidningar såsom spondylolistheser eller äkta felställningar såsom skolioser eller medfödda anomalier vilka heller absolut inte kan botas med någon typ av manuell terapi.  Den alternativa kotglidningen är det också endast ett fåtal ”experter” som kan se, känna, diagnostisera och behandla. Konceptet är (troligen) framgångsrikt och vida spritt tack vare kiropraktiken, en alternativ filosofi som ligger till grund för kiropraktoryrkets födelse. (I dag är kiropraktor ett legitimationsyrke i Sverige och därmed är en statisk övertygelse som dessutom går i strid med övrig medicinsk vetenskap inte förenlig med vårt arbetsuppdrag).

Ryggraden är biomekaniskt genialisk då den lyckas med konststycket att kombinera stabilitet med god rörlighet. Stabiliteten är förstås essentiell då kotkroppar och bröstkorg skyddar vitala organ. Idén att ryggradens leder och kotkroppar normalt skulle ha förmågan att glida utanför det normala rörelseuttaget faller på sin egen orimlighet. Instabila leder i ryggraden skulle vara extremt missgynnsamt för ryggmärg, nervrötter och kärl, till att börja med, och en reell risk för allvarliga skador såsom ischemi, embolier, pareser, neurogena smärttillstånd, kärl- och nervskador redan vid mindre trauman. Lyckosamt nog verkar dessa urspårningar bara ge lite lagom med besvär som spänningar, trötthet, huvudvärk, ryggvärk, yrsel, smärta i armbågar och migrän. Dvs symtom som är cykliska i sin karaktär samt har en god mottaglighet för placebo.  Att en så bred variation av besvär kan botas/behandlas med samma behandlingsmetod (vilket är mer regel än undantag i alternativa sammanhang), förklaras bland annat på följande sätt:

”Det räcker med att kotan är några grader åt fel håll för att problem som t.ex. huvudvärk eller sömnproblem ska uppstå. Trycket på nerver eller blodkärl skapar obalans i trafiken vilket i sin tur kan orsaka störningar i hela kroppen”.

Hemsidan där texten är hämtad blandar de pseudovetenskapliga förklaringsmodellerna med en osmaklig kombination av falska dikotomier och hot om ohälsa.

”Om du verkligen bryr dig om att må bra.”
”Vi har hittat nyckeln till hälsa och en enkel lösning på många besvär.”
”Vill du ha en kropp i obalans och riskera framtida besvär?”
”Bär du på osynliga tyngder?”

Jag märker dagligen att det finns en väl cementerad uppfattning och en stor tillgivenhet till förklaringsmodellen om glidande kotor som hoppar ur, i, hit eller dit som orsak till ryggsmärta. Det finns säkerligen flera orsaker till detta. 1. Det är en enkel förklaring (med en enkel bot). 2. Det kan upplevas som att ”kotor rör sig” eller som att ryggen ”går av” när man drabbas av ryggsmärtor. 3. Manuella behandlingsmetoder där vårdgivaren åstadkommer en kavitering (knak) i synoviala leder kan tolkas som att ”kotan hoppar rätt”. 4. En smärtskolios/antalgisk lutning kan ge intrycket av att kotorna ”hamnat snett” eller att bäckenet är ”vridet ur led”. Dessutom finns inga klara svar och enkla behandlingsmetoder att erbjuda inom skolmedicinen. Men att få en förståelse och insikt i hur ryggen fungerar eller inte fungerar är med all säkerhet avgörande för patientens fortsatta hantering av sina besvär. Vilket är den främsta nackdelen med dessa bluffbehandlingar.

Det finns dock något väldigt viktigt att lära av alla de anekdoter som förtäljer lindring efter allsköns varierande behandlingsmetoder, både skolmedicinska och alternativa: Smärta är oerhört komplext och vi måste bli bättre på att förstå just den komplexiteten för att kunna bemöta dessa patienter adekvat.

Ingen kan kräva att alla människor som önskar arbeta med människors välmående ska ha goda kunskap i anatomi, fysiologi, patologi, differentialdiagnostik, beteendemedicin, psykologi etc eller vara väl bevandrade inom vetenskapsteori och forskning. Inte heller kan man förvänta sig att alla ska vara bekanta med begrepp som confirmation bias, korrelation, kausalitet, plausibilitet, placebo och tooth fairy science. Men jag önskar att det inte vore så lätt att proklamera vad som helst utan någon som helst respekt för den kunskap som faktiskt finns.

Funderar på varför det inte är lika populärt att basera en hälsofrämjande verksamhet på vetenskaplig kunskap trots att kompetens saknas. Varför inte säga till kunder att exempelvis värk och smärta är oerhört komplext och att det är mycket vi inte vet än. Att ett gott bemötande, en trevlig miljö, en pratstund, fysisk aktivitet, avslappning, beröring kan ha en gynnsam effekt på vårt välmående och också erbjuda något eller några av dessa komponenter. Information om att det saknas information är också god information.

Och framförallt är det inte påhitt.

Tack för ordet!

HANNA BRUS

Det här är en opinionstext

Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev