Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Gästkrönika

Någon gång kommer aldrig

Publicerad: 27 augusti 2010, 14:20

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.


”Sommaren smyger med ringblomstassar runt hörnet in i september” för att citera Verna Bergström och vem hon är vet jag inte. Jag har bara knyckt det träffsäkra uttrycket ur en tidskrift från 1970-talet för hemma hos bibliotekarier finns det alltid gamla tidskrifter från olika decennier passligt till hands.

Ibland är det litet svårt. Man hinner inte allt det där som man har tänkt sig. För en del saker är det oåterkalleligen för sent, medan det för andra ännu finns tid. Hann vi allt som vi hade planerat att göra på sommarsemestern? Ni vet det där som vi hade tänkt ta itu med någon gång när vi får tid. Skjutit upp det om och om igen i väntan på ett verkligt bra tillfälle. Det kommer aldrig några bra tillfällen inser man till slut, kanske för sent, och så här kan det vara:

Någon gång ska jag komma och hälsa på dig!

Men den där ”dig” gick bort för tre veckor sedan utan att ha fått någon påhälsning alls ...

Någon gång ska jag röja upp i snåren, kapa alla murkna grenar och rycka upp all sly.

Någon gång ska jag sortera alla papper och sätta in dem i pärmar. Ordentligt.

Någon gång ska vi tömma garaget, vinden och källarförrådet på all bråte.

Någon gång vill jag förresten komma ut.

Någon gång ska vi fjällvandra i Sarek och någon gång måste vi se Madrid.

Någon gång måste vi betala den där skulden.

Någon gång ska vi ses, lova det! Jag lovar och jag ska lova dig och lova dig och lova dig att om du bara vill.

Någon gång ska jag säga upp mig och leva på tårtsmulor, havredrömmar, kokosdrömmar, chokladdrömmar och sockerdrömmar mixat med rågdrömmar när det är allvar och risk för mardrömmar.

Någon gång ska jag säga min chef några sanningens.

Någon gång ska jag ge honom en käftsmäll.

Nej, förresten det ska jag nog inte.

Någon gång ska jag byta packning i kranen som droppar. Plopp plopp!

Någon gång ska jag stanna tiden, arkivera filen och döpa den till X.

Någon gång ska jag äta upp en surkart.

Någon gång får jag lämna avdelningen.

Någon gång ska jag vända världen upp och ner.
Någon gång, jag vet inte när, men någon gång, inshallah!

Någon gång ska jag gifta mig, få elva barn och bo i ett stort vitt hus med balkong.

Eller så ska jag bli soldat med tvättbräda i stället för mage, springa 1,5 mil varje dag före frukost, lära mig leva på höga höjder och äta orm.

Någon gång ska jag även bära pumps, vit hatt och dräkt med handskar, heta Gullan och bara vara lycklig hela livet.

Någon gång ska jag åter vispa grisblod i den gråvita decembergryningen. Ja, man måste vispa när man slaktar annars koagulerar blodet och det måste ni förstå.

Någon gång kommer jag hem, lilla mor, när världen där ute stillnat och det har blivit lugn och ro. Och jag ska inte glömma att stänga grinden ordentligt efter mig.

Någon gång ska här verkligen bli lugn och ro.

Någon gång ska jag vara tyst. Någon gång jag vet inte när.

Någon gång ska jag bli sjukvårdspolitiker och det rätt snart!

Någon gång ska jag skriva en blogg till Dagens Medicin och det blev visst nu.

ING-BRITT PERSSON

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev