Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Torsdag15.04.2021

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Gästkrönika

Namnbrickor med specialisttitlar översvämmar vården

Publicerad: 1 September 2016, 06:30

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.


Utbildning, efterfrågan och ekonomi hänger samman. Balansen mellan utbud och efterfrågan på arbetsmarknaden för olika yrkesgrupper påverkas av en rad faktorer. Sysselsättning och arbetslöshet i grupper med olika utbildningsnivåer brukar användas för att beskriva den strukturella balansen på arbetsmarknaden vid olika jämförelser. Svenska lärosäten är enligt sina regleringsbrev skyldiga att dimensionera sitt utbildningsutbud efter arbetsmarknadens behov och studenternas efterfrågan. Det är sannerligen ingen enkel uppgift.

Ekonomisk verklighet tjänar i sammanhanget som skiljdomare mellan vad vi vill, bör och ska göra.

Riskerna med överetablering ska inte nonchaleras

Det finns skäl att handfast ingripa när för många utbildas i tider då efterfrågan spås vara låg för en viss kompetens, eller om en specifik yrkesgrupp inte spås efterfrågas av arbetsmarknaden inom överskådlig tid. Intressegrupper i form av yrkesskrån och fackliga organisationer ger sin bild, medans arbetsgivarna ger sin. Rådande ekonomiskt utrymme och politiska prioriteringar spelar förstås en avgörande roll i denna karusell med kompetenser och titlar.

I snårskogen av yrkestitlar och specialistutbildningar

Det finns en uppsjö av utbildningar som erhåller statligt stöd. Nedan har jag listat ett antal utbildningar som bedrivs inom ramen för Myndigheten för yrkeshögskolan.

Göteborgs Stad anordnar bland annat en yrkeshögskoleutbildning med titeln”Undersköterska med specialistkompetens inom välfärdsteknologi”. Sundsvalls kommun erbjuder en ettårig yrkesutbildning till ”barnspecialistundersköterska”. I Skellefteå bedriver man en utbildning med namnet ”Demens- och äldrepsykiatrispecialiserad undersköterska”. I Halmstad bedrivs utbildning till ”specialistundersköterska operation, anestesi, intensivvård”.

Utbildningarna ovan är studiemedelsberättigade via Centrala studiestödsnämnden (CSN). De leder alla fram till så kallad yrkeshögskoleexamen och bekostas av statsmedel. Begreppet undersköterska oavsett prefix är ingen skyddad yrkestitel. Yrkesgruppen saknar idag också möjlighet att ansöka legitimation. Nu kommer förvisso revidera föreskrifterna kring läkemedelshantering, så att även undersköterskor med en kortare intern utbildning ska kunna iordningställa och administrera läkemedel, men landstingen budgeterar inte med att höja lönen för de nya arbetsuppgifterna. Tvärtom vill landstingen över tid ersätta fler sjuksköterskor med undersköterskor. Den som tvivlar kan göra en djupdykning i den ekonomiska landstingspolitiken och raden av utspel som värnar fler händer i vården. Lika självklart som kyrkkaffe, kommer någon yrkesgrupp få stå åt sidan. Denna gång är det sjuksköterskorna.

Det finns en rad påbyggnadsutbildningar för den som avlagt sjuksköterskeexamen

Sjuksköterskornas inmarsch i den svenska vården är intressant att studera. Med åren har det tillkommit en lång rad specialistutbildningar och ska man tro på Vårdförbundets prognoser, så kommer det inom ett antal år råda stor brist på specialistsjuksköterskor. Det finns inget som talar för att så kommer bli fallet. Åtminstone inte att döma av rådande ekonomiska läge. Jag tror tvärtom att det kommer finnas ett överskott på såväl specialistutbildade och grundutbildade sjuksköterskor redan 2018. Min bedömning baseras i huvudsak på landstingens ekonomi och politikens färdriktning, där nyckeltal i allt större omfattning kommer att mätas per krona och person. Den ekonomiska verkligheten ger inte heller utrymme för fler sjuksköterskor, som dessutom har berättigade lönekrav efter en flerårig akademisk utbildning.

Frågan är förstås brännhet, vilket vi senast erfor när Socialstyrelsen presenterade förändringarna av föreskrifterna kring läkemedelshantering, som börjar gälla från mars 2017. Socialstyrelsen beskriver i sitt remissunderlag bland annat de positiva ekonomiska effekterna med revideringen. Fritt översatt att det blir mer kostnadseffektivt att låta undersköterskor hantera läkemedel efter delegering. Politiken å sin sida talar om att sjuksköterskor ska få arbeta på toppen av sin kompetens, en topp som med den nya avdelningsmatematiken inte lämnar utrymme för samma antal sjuksköterskor som tidigare.

Nära på samtliga specialistsjuksköterskeutbildningar som tidigare uppvisat kvalitetsbrister har efter Universitetskanslersämbetets uppföljning visat sig åtgärdat bristerna och får därmed behålla sina examenstillstånd. I den uppföljande granskningen var 72 utbildningar med, varav 69 utbildningar får behålla sitt examenstillstånd. Tre specialistutbildningar vid Göteborgs universitet (kirurgi, psykiatri och onkologi) förlorar sina examenstillstånd. Universiteten står således redo att utbilda, och söktrycket är hyggligt till många av utbildningarna.

Inflationen av titlar i bekräftelsens tidevarv

På en allt mer diversifierad utbildningsmarknad med allsköns specialistkompetenser finns inget stopp för fantasirikedomen. Snart sagt kan alla och envar bli specialister, där utbildningsanordnare smyger in nimbusbevingade begrepp som KBT, pedagogik och teknologi. Den reflexmässiga frågan om individen som ”specialiserat” sig över tid är mer eller mindre anställningsbar lämnas obesvarad. Frågan om ”specialiseringen” betalar sig i arbetslivet lär vi bli varse inom några år. En sak är dock säker; namnbrickor med långa titlar ökar och glädjer tryckeribranschen.

Det skymda bildningsidealet

Utbildning är ofta en central och viktig del av en individs väg in i yrkeslivet. Innehållet i en utbildning ska som regel rusta individer för de krav som ställs av arbetsmarknaden. Ibland brukar begreppet bildning beskrivas som det som stannar kvar hos oss efter exempelvis en yrkesutbildning. Att vara bildad kan förstås även kopplas till allmänbildning och förmåga att sortera sant från falskt, eller känna till skeenden som påverkat vår samtid.

När man tar del av kursplaner i djungeln av specialistutbildningar är det slående hur det bakom de tjusiga titlarna egentligen är samma arbetsuppgifter som ska utföras, men av andra yrkesgrupper (inte sällan billigare). I äldre tiders sjukvård var lärande i arbetet ett sätt att förkovra sig och vinna handfasta kunskaper om nya arbetsuppgifter. Vissa hade rätt handlag, vissa inte. Jag tror det är likadant idag. Fallenhet och intresse är av bedydelse.

Så här beskrivs ordet ”specialist” i Svenska Akademins ordbok:

person som specialiserat sig (se även specialisera) på något inom en ämnessfär o. d.), fackman; äv. i utvidgad l. överförd anv. (särsk. om företag som specialiserat sig på framställning av viss(a) produkt(er) o. d.); äv. i uttr. specialist på att göra ngt (ngn gg äv. specialist att göra ngt) l. på, i sht förr äv. i, förr äv. för ngt, person (l. företag o. d.) som specialiserat sig på att göra ngt, resp. på ngt.

Högskolan ska bedriva utbildning som vilar på vetenskaplig eller konstnärlig grund samt på beprövad erfarenhet enligt högskolelagen. Högskolan ska också utföra forskning och konstnärlig forskning samt utveckingsarbete. En viktig del av verksamheten ska vara samverkan med andra samhällsaktörer. Där den verksamhetsförlagda utbildningen utgör en form av samverkan. Dessa regler borde gälla för all statsfinansierad utbildning.

En effekt av det pågående paradigmet inom svensk sjukvård är den föreblivande splittringen, när yrkesgrupper ställs mot varandra. Då hjälper inte ens en riktigt lång titel le ”specialist”.

HENRIK JOHANSSON

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev