Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Torsdag15.04.2021

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Gästkrönika

När kommer ”autism-epidemin” till debattsidorna?

Publicerad: 12 Februari 2014, 09:20

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.


Autism har blivit vanligare, men det är med all sannolikhet ingen större reell ökning av andelen personer med detta funktionshinder. Det är främst mörkertalet som minskat, fler personer med autism får utredning och diagnos. Förr i världen var det få normalbegåvade barn som fick autismdiagnos, men i dag ser vi det annorlunda och de flesta som nu får en diagnos inom autismspektrum har en normal begåvning.

Därmed gick prevalensen från 0,1 promille till 1 %. Men när skall ”autismepidemin” nå steady-state? Vad är den sanna förekomsten av autism? Låt oss se på några hyfsat färska rapporter från olika världsdelar.

I Storbritannien rapporterade föräldrar att 1,7 % av barnen givits en autismdiagnos. Enkäten genomfördes 2008-2009 och något förvånade var det fler barn som ansågs ha autism än ADHD. En telefonbaserad insamling av data om barns hälsotillstånd i USA gav 2011-2012 en autismförekomst på 2 %.

CDC inventerar regelbundet antalet 8-åriga barn som har olika funktionshinder. Inom 14 olika geografiska områden i USA såg man betydande variation i andelen barn med autismspektrumtillstånd. CDC fann 2008 att snittet låg lite över 1 % (ett barn av 88), men spridningen var stor: från strax under 0,5 % till över 2 %.

Från Korea kom häromåret en populationsbaserad inventering som kom fram till den dittills högsta rapporterade prevalensen av autism hos barn: 2,64 %. Men nu kommer siffror från Minneapolis som finner en ännu högre förekomst, i varje fall inom vissa etniska grupper.

Anledningen att Minneapolis har intresserat sig för autism inom olika befolkningsgrupper är att man där, liksom i Sverige, observerat att barn till somaliska immigranter oftare än andra har autism. Undersökningen från University of Minnesota baseras på samma sorts genomgång av register som i de återkommande CDC-mätningarna som nämnts ovan. Den totala prevalensen autism bland 7-9-åriga barn hamnade 2010 på strax över 2 %. Icke-somaliska afroamerikaner och spansktalande hispanics hade lägst förekomst av autism, medan vita caucasians och somalier låg högst.

Som vanligt var autism betydligt vanligare hos pojkar än hos flickor. 5 % av somaliska pojkar hade autism med utvecklingsstörning, medan 4 % av vita pojkar hade autism, varav ungefär 1 % med samtidig utvecklingsstörning. Varför det ser så olika ut i de olika befolkningsgrupperna kan undersökningen inte svara på. Man vet inte om det handlar om genetik, miljöfaktorer eller något annat. (Jag tror tyvärr inte det är så enkelt som att somaliska blivande mödrar har D-vitaminbrist.)

Migranters barn har en ökad risk för autism även i ett material från Sverige. Förekomsten av autism med ett samtidigt intellektuellt funktionshinder var ungefär 50 % större, och risken var störst för migranter från fattigare delar av världen, och allra störst om modern migrerat under graviditet eller nära efter förlossningen. Märkligt nog har migranters barn mer sällan autism med normalbegåvning, samma mönster verkar gå igen i både Sverige och Minnesota. En rimlig tolkning är att trots att DSM-5 samlar alla patienter med autism under en enda diagnos, rör det sig sannolikt om flera sorters autismer med helt olika orsaksfaktorer bakom. Det är så mycket vi inte vet än.

I min kristallkula ser jag att den fråga som eventuellt kommer att hamna på gammelmedias debatt- eller kultursidor är om verkligen flera procent av befolkningen kan ha ett autistiskt funktionshinder, jag gissar att en del debattörer kommer att förneka det. Frågan om vissa etniska grupper oftare har autism tror jag anses alltför laddad, och att pojkar betydligt oftare än flickor drabbas ses nog som en ointressant icke-fråga för landets intellektuella. 

MATS REIMER

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev