Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

torsdag06.05.2021

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Gästkrönika

När ögonspecialisten är maktlös

Publicerad: 20 juli 2014, 04:30

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.


Varför gråter du, mamma? frågar den lilla blåögda flickan.

– Jag gråter inte. Jag fick något i ögat bara, säger mamman, torkar sig i ögonen och stoppar om sin barnaskara innanför mörkläggningsgardinerna till tonerna av orkestern.

Orkestern av bombplan, ylande sirener, luftalarm, skyddande luftvärn som hanteras av hemma-musikerna och långt därborta i fjärran – kan det vara Stalin-orglar som spelar?

Så var det då. För inte alls så länge sedan. Under ett krig. Helt nära oss i Norden. Alldeles till höger bara. Om någon undrar – mamman, flickan, pappan och allihopa i familjen  överlevde, men de är borta nu. Bara berättelserna finns kvar.

Ett antal av oss vet redan vad som menas med Stalin-orgel, men många har aldrig hört uttrycket. För dem har Wikipedia-länken här en kort förklaring.

Vill man höra Katiusjorna är det bara att söka på youtube, men här kommer länk för den som inte orkar.

Kära läsare, så oändligt bra vi har det i vår lilla hörna och så oändligt mycket vi tar för givet. Fortfarande finns det mammor i världen som får något i ögat som ingen ögonspecialist rår på.

Hur är läget sommaren 2014? Sommar på lasarett kan te sig väldigt olika, tänker Sjukhusbibliotekarien medan hon lyssnar på ekonyheterna och reder av saftsåsen med potatismjöl. Ekot hörs tydligt från de många överfulla sjukhusen med svårt skadade och döende alltmedan den pösiga mannagrynspuddingen på fyra ägg gräddas guldgul i 225 grader.

ING-BRITT PERSSON

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev