Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Gästkrönika

Nobelpriset gick inte alls till traditionell kinesisk örtmedicin

Publicerad: 11 november 2015, 08:06

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.


Många förespråkare av alternativmedicin tar Tu Youyous Nobelpris till intäkt för att naturläkemedel i allmänhet är bra, och Ursula Flatters försöker i en artikel på Dagens Samhälle använda artemisinin som argument till varför Vidarkliniken borde få fortsätta använda sina antroposofiska medel.

Samtidigt hävdar Flatters att Vidarklinikens, ofta homeopatiskt utspädda, preparat borde godkännas även om de inte fungerar bättre än placebo. Hon skriver på fullt allvar att ”när läkemedel är helt ofarliga ställs inga krav på bevisad effekt”. Med den argumentationen kan man hälla en flaska whisky i havet och vips är hela Nordatlanten en homeopatisk medicin mot baksmälla.

Årets Nobelpris är knappast en fjäder i hatten för traditionell kinesisk medicin. I själva verket var kulturrevolutionens letande efter en bot mot malaria väldigt likt vad tyska vetenskapsmän sysslade med under början av 1900-talet. Paul Erlich fick visserligen Nobelpriset 1908 för sin immunologiska forskning, men hans största framgång var väl ändå syfilismedicinen Salvarsan som togs fram genom att i djurförsök pröva den ena arsenikföreningen efter den andra, och nummer 606 blev jackpot.

Den tyska färgindustrin förstod att deras syntetiska molekyler kunde ha andra effekter än att färga tyg och biologiska vävnader. IG Farben testade systematiskt tusentals olika azo-färgämnen för att hitta något som kunde döda bakterier. Efter år av försök hittade man Prontosil, det första sulfapreparatet, och Gerhard Domagk fick sitt Nobelpris 1939.

På liknande sätt hittade Tu Youyou en molekyl i sommarmalört genom att testa nästan 400 olika växtextrakt i musförsök. Hon skriver att hon fick inspiration att extrahera på en lägre temperatur genom att läsa en 1700 år gammal text, men i övrigt är det inte mer mystiskt än den trial-and-error som ledde fram till sulfa. Tu Youyou testade först det lovande extraktet på sig själv och sina kollegor, och direkt därefter på malariapatienter. I nästa steg letade man upp den aktiva molekylen och framställde en kemisk modifikation som hade ännu bättre effekt: dihydroartemisinin.

En annan likhet mellan Salvarsan, Prontosil och Artemisinin är hur snabbt man kunde gå från djurförsök till kommersiell produkt. Varken Erlich, IG Farben eller de kinesiska malariaforskarna behövde förhålla sig till Helsingforsdeklarationen eller etiska kommittéer. Huruvida forskningen på patienter bedrevs på ett etiskt rimligt sätt, den frågan har jag aldrig hört någon ställa till Tu Youyou.

Enligt WHO bör inte artemisinin ges som ensamt malarialäkemedel då det ökar risken för resistensutveckling. Kambodja, Laos, Burma, Thailand och Vietnam har redan bekräftat att de har malaria som är resistent mot artemisinin.

Artemisinin är i varje fall inte mer naturläkemedel än vad ciklosporin är. Denna immunhämmande viktiga medicin kommer ursprungligen från en mögelsvamp hittad på Hardangervidda. Enligt en artikel i SvD samlade många anställda vid Sandoz in jordprover när de ändå var ute och reste i världen. Proverna gicks senare systematiskt igenom för att hitta kandidater till nya farmaka.

Vi kommer med all sannolikhet att hitta intressanta molekyler bland alla de olika växter som används inom till exempel antroposofisk eller traditionell kinesisk medicin. Men det betyder inte att teorierna bakom dessa ovetenskapliga läror har något med verkligheten att göra.

MATS REIMER

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev