Nordisk byråkrati – innovationsdödaren nummer Ett!

Efter att ha både rosat och risat svensk exceptionalism i vårdsystemet, kände jag behovet att skriva om de goda exemplen på innovativa lösningar som implementerats i sjukvården. Kanske hade jag politiserat det till att det saknas tillräcklig vilja för reformer för att få dessa innovationer spridda för bättre innovationsupptagning. MEN med vilken kunskap och byggd på vilken statistik skulle jag skriva bloggen? Jag fann mig helt enkelt, vid ett vägskäl; ska jag försöka finna evidens för min tes, eller vill jag verkligen veta svaret och vems svar på frågan på vad som hindrar innovationer att spridas i vårdsystemet?

Jag ville veta, så medvetet förenklat eftersom jag inte får betalt för att skriva rapporter, så jag kontaktade jag dussinet ehälsobolag som fick svara på en enkät som randomiserats. För att få lite mer kvalitativivt underlag kompletterades enkäten med ett ental intervjuer med e-hälsoentreprenörer.  Förutom hindren i Sverige ville jag veta hur våra svenska hinder jämför sig med de utomlands, och se om dessa hinder är en faktor till hur bolagen föredrar en viss marknad över en annan.

Det var intressant att se att försvårande reglering lyftes upp som ett av de största hindren för svenska e-hälsobolag i Sverige. Det är ett område där bolagen ofta lyfter att större tydlighet och stöd behövs, även större Europeiska studier och enkäter visar att frågan är av största vikt. Områden som annars lyfts upp i rapporter som hinder inom området så som brist på standarder och på transparens på marknaden, lyftes dock inte upp som ett större problem i Sverige.  
Däremot lyftes både i enkäten och i intervjuerna att Användarberedskapen (kund, patient, brukare, vårdpersonal etcetera), särskilt bland beslutsfattare inom sjukvården i Sverige var bristfällig och ett tom. Större problem än betalningsförmågan.

Detta är något som landstingen till viss del redan arbetar med att åtgärda men ett samlat grepp skulle säkert underlätta för att innovationsupptagningsförmågan förbättras i hela landet.

Vid jämförelse med hur bolagen upplevde hindren utomlands stärktes bilden ytterligare kring att det är "försvårande reglering" (främst inom dataintegritet och säkerhet) som är en bromskloss för innovationsupptaget från bolagensperspektiv. Så ska vi förändra något som drastiskt påverkar förutsättningarna för e-hälsobolagen och överbrygga det behovs-erbjudande glapp som existerar, är det förtydligad och moderniserad reglering som gäller.

På de utländska marknaderna fanns ett ytterligare stort hinder, nämligen marknadsberedskap som intervjuerna och enkätens följdfrågor visade handlade om till stor del om brist på användning eller spridning, och interoperabilitet av patientjournaler och e-recept och andra typer av fundament att bygga vidare på.

Så till frågan som tävlingsmänniskan i mig ville veta; vilket land har de bästa respektive sämsta marknadsförutsättningen för eHälsobolagen, med särskilt fokus kring implementering och regler?

Svaren som fick en tydlig europeiskt inramning lyfte Sverige tillsammans med Danmark och UK som de bästa länderna att verka i och Tyskland och Frankrike som de sämsta länderna att verka i. Detta är intressant då båda de sistnämnda är länder med enorm marknadspotential både vad gäller befolkningsstorlek och relativt höga sjukvårdskostnader. I tidigare studie visas just hur Tyskland och Frankrike på grund av försvårande reglering anses överskattade och nedprioriterade av t.ex. ehälsoappsutvecklare.

Det finns en viktig lärdom att dra här:

De nordiska länderna (särskilt Sverige och Danmark) och UK är fortfarande väldigt attraktiva för svenska ehälsobolag, men det bygger till stor del på bra grundförutsättningar i form av teknologiberedskap, marknadsberedskap där patientjournaler, e-recept och en konsumentorienterad och teknikintresserad befolkning skapat en bra utgångspunkt att bygga nästa generations produkter och tjänster.  Att det finns en frustration med användarberedskapen kan åtgärdas inom rimlig tid med mer kunskap och bättre förutsättningar.
Bolagen och vår stora utmaning är att se till att regelverken är anpassade till dagens verklighet och inte blir hinder för innovationsupptagning. Det finns en god grundtanke här i Norden  att värna om alla invånare, att ingen ska lämnas utanför eller efter.

Samtidigt behöver vi inse risken att om byråkraterna får ta makten över utvecklingen kommer den avstanna likt situationen i Tyskland och Frankrike. Vi kommer då ha kapacitet men ingen utsikt till att vara i framkant, och skapa ytterligare murar mot omvärldens förändringar. Den dagen våra svenska ehälsobolag känner sig som främlingar i ett Kafka-land, flyttar de vidare till vart än framtiden ligger. Så gör vi ingenting nu kommer vi snart vara inlåsta i decennier i nya internationella jättars system, sitta med enbart utländska produkter och tjänster i våra sjukhus, och de entreprenörer vi så gärna hyllar har lämnat oss för att befinna sig där kunderna är eller har gått i konkurs.

Så varför händer det så lite, varför går det så sakta? Den nordiska byråkratin är alltför riskrädd. Hur kan tjänstemän (som jag själv numera är) vara så j-vla rädda? En tjänsteman mister extremt sällan ens sitt jobb om hen gör fel? För entreprenören kan ett enda felbeslut vara slutet på åratal av slit och sätta den egna och de anställdas ekonomiska situation under stress, eller rent av förlora det man har. Det minsta man kan förvänta sig av tjänstemän är att inte agera stoppkloss bara för att hen kan, att göra sitt yttersta att rimliga regler är på plats inom en RIMLIG tid.

NIMA JOKILAAKSO