Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Gästkrönika

Susanna Sandberg: ”Om vi alla säger ifrån kan vi förändra attityder”

Skrattar ingen åt sexistiska skämt kommer de så småningom att dö ut, skriver Susanna Sandberg och berättar ett hårresande exempel från studietiden. (1 kommentar)

Publicerad: 21 maj 2021, 08:12

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Susanna Sandberg, läkare på hudkliniken vid Centralsjukhuset i Karlstad.

Foto: Fredrik Karlsson


Ämnen i artikeln:

Susanna Sandberg

En av fem läkarstudenter som tog examen 2020 uppger att de blivit negativt särbehandlade på grund av sitt kön under studietiden, antingen av lärare eller av handledare.

Jag blir paff. En av fem! Det är ju fantastiskt! Själv drabbades jag många gånger. Men jag kanske fick skylla mig själv? Jag borde vetat bättre än att klä mig i vit rock och bruna Birkenstocksandaler. 

Läs mer: Hon har synat diskriminering på läkarutbildningen

Jag minns särskilt en gång, när vi skulle ha ett seminarium om hur man tolkar lungröntgenbilder. Det var som vanligt jag, min tjejkompis S, och sex manliga kursare. Den manlige lungläkaren skulle prata om hur man tolkar sjukdomstecken på en lungröntgen. Men han kunde inte låta bli att nämna att man faktiskt kan se brösten avteckna sig ganska tydligt om man vet vad man ska titta efter. Han jämförde brösten mellan de två bilderna. Killarna började fnissa och peka och kommentera. Jag och S satt tysta och skruvade på oss. Varför pratade han bara om två av röntgenbilderna, och inte om bilderna på de sex manliga lungorna …?

Då fattade vi. Vi hade blivit screenade för tuberkulos före kursen. Det var våra bröst. Efter det fick jag inte ur mig ett ord under resten av seminariet. S och jag satt knäpptysta och skämdes. Killarna briljerade och kunde plötsligt allt. 

En av fem kan betyda flera saker. Man kan ha glömt, eller förträngt. Man ville att handledaren skulle tycka att man var duktig, inte söt, men man kunde inte sätta fingret på varför det kändes så fel.

Madeleine Liljegren, ordförande i Läkarförbundets utbildnings- och forskningsråd, säger med anledning av den aktuella undersökningen ”Vi har alla ett ansvar att agera och säga ifrån om vi ser eller hör den här typen av trakasserier.” Jag gillar särskilt ”Vi har alla …” i meningen.

Det betyder att det inte bara är den som drabbas som äger problemet. De andra som är med i rummet är skyldiga att säga ifrån. Om vi säger ifrån i de vardagliga situationerna, kan vi förändra attityder. Om ingen skrattar åt sexistiska skämt kommer de så småningom att dö ut. 

Ett föredrag på AAD, den amerikanska dermatologkongressen, i förra veckan ägnades åt ämnet ”Mikroaggressioner”. Mikroaggressioner är förminskande kommentarer, ibland förklädda till komplimanger, som är en form av förtryck. ”Så bra engelska du talar” eller ”Jaså du är uppväxt i San Diego men var kommer du ifrån?” var exempel på mikroaggressioner mot afroamerikanska hudläkare. Man kunde svara med ”Roligt att du intresserar dig för min härkomst, men nu ska vi prata om varför du har kommit hit”.

Häromdagen var min man handledare åt en kvinnlig läkarstudent när den manlige patienten kläckte ur sig en förminskande kommentar som hette duga. ”Men oj, vilken dum GUBBE” sa han till studenten efteråt. Ok, det var bra att han sa något. Men ännu bättre om hans reflexion, kanske något mer diplomatisk, framförts direkt till gubben, så hade studenten kunnat sträcka på sig, gubben hade lärt sig något, och rätt person fick skämmas.

Susanna Sandberg, läkare på hudkliniken vid Centralsjukhuset i Karlstad

Läs fler gästkrönikor  

 

Kommentarer:

Arbetar du i sjukvården och vill kommentera texten utifrån din yrkesroll?

Klicka här! 

Kommentarer publiceras efter granskning.

 

2021-05-23

För egen del under 40 år inom ortopedin så har det inte rört sig om ”antydningar”. Från råa sexistiska skämt dagligen, till baktalande och falsk ryktesspridning blev jag luttrad tidigt. Jag trodde det skulle lugna sig med åren. Men finesserna bara ökade, ju högre kompetens man fick. Är glad pensionär nu, och hoppas denna debatt fortsätter och når ända fram till mina manliga kollegors fruar - och döttrar.

Margareta Berg Med dr, pensionerad spec ort kir

 

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Susanna Sandberg

redaktionen@dagensmedicin.se

Ämnen i artikeln:

Susanna Sandberg

Dela artikeln:

Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev