Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Gästkrönika

Operation Mincemeat

Publicerad: 25 februari 2011, 12:28

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.


Om man accidently har råkat få i sig råttgiftet ”Battle´s Vermin Killer” – kan det då vid obduktionen se ut som om man har drunknat? Här förutsätter vi förstås inte en noggrann undersökning av någon stjärnobducent.

Det brinner i knutarna. De allierade ska befria Festung Europa från nazisterna. Någonstans måste man landstiga. Kontrollen över Nordafrika är säkrad genom besegrandet av fältmarskalk Rommels Afrikakår, men hur ska man få fäste på den europeiska kontinenten? Det får bli via invasion av Sicilien som i sin tur öppnar vägen till Rom och förberedelse för invasion av Frankrike. Tyskarna måste luras. De allierade kommer att landstiga på Sicilien, men det måste se ut som om de tänker trippa i land i Grekland eller möjligen på Sardinien. Hur ska man bäst vilseleda den tyska militärledningen?

Tänk om kroppen av en lagom hög brittisk officer spolas i land på Sardinien i samband med en flygolycka och tänk om den har några hemliga dokument på sig som avslöjar intressanta uppgifter om den kommande landstigningen?! Vi hittar på en officer som vi förser med de nödvändiga akterna! Så resonerar man i den uppfinningsrika brittiska underrättelsetjänsten 1943 och major William Martin är född! Det topphemliga företaget döps till Operation Mincemeat. I flottans underrättelsetjänst lider man inte brist på fantasifulla idéer, men så vimlar den också av alla möjliga osannolika brittiska existenser från de mest skilda yrken och bakgrunder. Här skymtar vi även en ung sjöofficer vid namn Ian Fleming som senare skulle bli pappa till Bond, James Bond.

Det behövs en majorskropp, men hur ska man få tag på en som passar att förvandlas till William Martin? Det råder inte precis brist på kroppar i London under den här bistra tiden, men alla avlidna personer måste noggrant redovisas av coronern. Man kan inte bara rekvirera en kropp hur vällovligt syftet än är. Eller går det? Genom diverse ljusgrå operationer får man till sist tag i en lämplig kandidat. Problemet är bara att han inte har drunknat utan ätit råttgift.

Fattige utslagne walesaren Glyndwr Michael har tagit sig till London där han under svåra umbäranden drar sig fram. Hungern driver honom troligen att äta bröd avsett för råttor för ”Battle´s Vermin Killer”, en pasta spetsad med mycket giftig vit fosfor, ändar hans liv. Stackars Glyndwr kan också ha stoppat i sig giftet med flit för att komma ifrån den här mörka världen. Han hittas i en övergiven lagerbyggnad och avlider på St Pancras Hospital ett par dagar senare endast 34 år gammal. Nu efter döden återuppstår han som major William ”Bill” Martin och det skickliga bedrägeriet tar sin början.

Rafflande, ryslig och roande historia, sann och inte påhittad. Spana bara efter den rikligt illustrerade boken Operation Mincemeat: hur en död man och en bisarr plan lurade nazisterna av Ben Macintyre.

I sämre sällskap kan man vara en anemisk vårvinterkväll nära 70 år senare.

ING-BRITT PERSSON

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev