Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Gästkrönika

Ovetenskap om borrelia på Norska Vetenskapsakademin

Publicerad: 31 oktober 2013, 10:13

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.


Jag bevistade i veckan ett överfullt kvällsmöte på Det Norske Vitenskaps-Akademi i ett vackert hus från sent 1800-tal. Temat var Er det noen sammenheng mellom kronisk utmattelsessyndrom (ME) og flåttbitt? Jag uppskattade speciellt Per A Brodals föredrag om de neurobiologiska likheter han såg mellan våra livsviktiga alarmsystem: smärta, rädsla och trötthet. System som inte habituerar och som ger oss svåra lidanden om de fastnar i att larma hela tiden.

I sista stund hade ytterligare en föredragshållare lagts till i programmet: odontolog-professor Per Løkken som utifrån en fallbeskrivning framförde extremt kontroversiella teorier om borreliainfektion och stödde sig på alternativa borreliaforskare som inte publicerat några vetenskapliga artiklar i ämnet.

Løkken berättade om en släkting, en pojke som i åratal plågats av huvudvärk och andra symtom. Han fick först diagnosen kroniskt trötthetssyndrom, senare gavs i Norge vanlig borreliabehandling med doxycyklin utan att huvudvärken blev bättre. (Jag förstod inte helt om de norska läkarna verkligen var övertygade om att symtomen berodde på neuroborrelios, eller om man gav behandling mer för säkerhets skull.) Pojken remitterades vidare till barnpsykiatrin, men familjen sökte sig till den alternativa tyska borreliakliniken i Augsburg.

Professor Løkken hade varit med nere vid Borreliose Centrum Augsburg flera gånger, och hade bara gott att säga om deras utredningar och behandlingar. De tyska läkarna menade att det pojken hade var en pågående infektion, inte bara med borrelia utan också med bartonella och chlamydia. Behandlingen blev Compact Treatment med högdos av tre olika antibiotika kombinerat med malariamedel.

Under andra veckan med antibiotika försvann huvudvärken, och Løkken antog att den huvudsakligen berott på bartonella-infektion. Han berättade inte om behandlingen också innefattat någon av de andra terapier som finns på klinikens meny: detox, anti-inflammatorisk kost, elektrobehandling, fotonterapi, traditionell kinesisk medicin, homeopati och syrgasterapi.

I Augsburg träffade Løkken grundarna till kliniken, Carsten Nicolaus och Armin Schwarzbach. (Den senare besökte tidigare i år Norge för att göra reklam för Cowden's örtpreparat präglade med specifika energier.) Professor Løkken mötte också en av klinikens samarbetspartners: Leona Gilbert från universitetet i Jyväskylä. Han talade väl om den borreliaforskning som bedrevs. Varken tyskarna eller Gilbert har publicerat några vetenskapliga arbeten om borreliainfektioner, men Løkken framförde vid mötet i Oslo deras kontroversiella teorier om Lyme disease.

Auditoriet fick höra att behandling med antibiotika i några veckor ofta inte är nog eftersom spiroketen ändrar sig till en cyst-form utan cellvägg, eller gömmer sig från immunsystemet i en biofilm där bakterierna kan kommunicera med varandra och börja likna en flercellig organism (så uppfattade jag vad han sa). Och att borrelia blir mer svårbehandlat om fästingen också smittat patienten med bartonella eller babesia.

Det är vad jag vet inte övertygande visat att borrelia kan anta cystform in vivo, att biofilm skulle vara en virulensfaktor för spiroketen, att borrelia är svårbehandlat eller att bartonella kan överföras till människa med fästingar. Per Løkken har upplevt att släktingen förbättrades under behandlingen i Tyskland, men även om han är professor emeritus har en enskild fallbeskrivning föga vetenskapligt värde. Hur tänker Det Norske Vitenskaps-Akademi när de låter debatten föras på denna nivå?

MATS REIMER

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev