Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Onsdag21.10.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Gästkrönika

Patienter bör informeras om riskerna med nackmanipulation

Publicerad: 6 April 2015, 23:52

Det här är en opinionstext

Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.


Aftonbladet rapporterade i dagarna om en ung kvinna som drabbats av en stroke i samband med en behandling hos naprapat. Kvinnan besökte enligt artikeln mottagningen vid två tillfällen för nackspärr och vid det andra besöket insjuknar hon akut med balansstörningar och kräkningar.

Hon knäckte nacken lite fram och tillbaka. Vid sista knycken kände jag att det här är inte bra.”

På Södersjukhuset konstateras att kvinnan fått en stroke. Hon säger till tidningen att hon inte fått någon information kring eventuella risker med behandlingen.

Det jag blev så upprörd över var att alla läkare på SÖS sa att det är allmänt känt att man inte ska gå till en naprapat för att knäcka nacken”

Både jag och min bloggkollega Mats Reimer har flertalet gånger adresserat risken för kärlskador vid nackmanipulation och behandlingsmetodens bevisade nytta kontra risk. Senast när American Heart Association/American Stroke Association uppmanade till allmän försiktighet och krav på samtycke från patienter. Jag har länge efterfrågat en diskussion kring den kliniska diagnostiken, bias, mjukare tekniker, information till patienter samt (den bristande) evidensen för höghastighetsmanipulationens överlägsna effektivitet vid nackbesvär i förhållande till andra åtgärder. Utan framgång.

Det genmäle som naprapaten ger kring den tragiska händelsen i Aftonbladets artikel (förutsatt att citaten stämmer) kan givetvis endast stå för henne själv, men jag är rädd för att hennes inställning inte är speciellt sällsam.

Det är väldigt olyckligt. Men jag tänker jobba på som vanligt.”

”Hon hävdar att hon kände till riskerna innan och mer än väl nu men tänker ändå inte informera sina patienter.”

Även om risken för katastrofala biverkningar troligen är väldigt liten så torde det vara rimligt att beslutsprivilegiet huruvida man vill utsätta sig för den lilla risken ska ligga hos den som faktiskt riskerar att drabbas – och inte hos någon annan.

Tack för ordet!

HANNA BRUS

Det här är en opinionstext

Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev