Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Gästkrönika

Patientperspektiv och ett gott bemötande – hur svårt ska det va?

Publicerad: 14 februari 2016, 17:40

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.


Att arbeta med smärtpatienter innebär bland annat att i stort sett dagligen möta patienter som berättar om vårdkontakt efter vårdkontakt där omhändertagandet lämnat mycket att önska. Patienter skuffas runt och bort, än hit och än dit, utan att få någon riktig hjälp eller information. Alltför många upplever sig okunnigt bemötta, misstrodda och negligerade, ibland till och med hånade.

Har skrivit om bristande bemötande flertalet gånger tidigare och betecknar ämnet som en av tre hjärtefrågor.  (Klinisk diagnostik och kunskapsbaserad vård är de andra).

Jag är väl medveten om att mötet mellan vårdtagare och vårdgivare är komplext, individuellt och subjektivt, och att det med all säkerhet finns ett otal negativa erfarenheter som grundas i ”snällare” missförstånd och bias. Jag vet att det också finns patienter som beter sig illa, att vårdgivare ofta får ligga som någon annan bäddat och att det kan vara omänskligt tungt på ”den här sidan”. Alla människor har heller inte samma sociala färdigheter.  Men. I stället för att bara komplicera tänkte jag försöka mig på några konkreta punkter som vi alla kan tänka över innan vårt nästa patientmöte.

■ Ett intressant tankeexperiment är hur du skulle föra dig om du visste att utomstående tittade på under patientmötet. Känner du att det är stor skillnad på hur du skulle bete dig om någon tittade på kanske det är rimligt att fundera på varför, och om det är något som bör förändras.
■ Behandla patienter såsom du skulle önska att dina nära och kära blev bemötta.
■ Alla kan inte dela alla erfarenheter och alla besitter inte ett patientperspektiv. Vi kan däremot använda de erfarenheter och livsupplevelser vi faktiskt har för att försöka förstå delar av det som patienter känner. Någon gång har vi alla tappat bort nycklarna, plånboken, eller kanske till och med vårt barn, och känt pulsen öka, bröstet tajtas åt och kallsvetten lacka – om än endast för en kort stund. Känslan av oro, ångest och skräck, av att inte ha kontroll. Tänk dig att genomlida detta dagligen eller vid varje vårdbesök. Någon gång har vi alla haft huvudvärk, ryggsmärta, slagit i tån, bränt oss i solen eller haft träningsvärk. Tänk dig att ha smärtan som konstant följeslagare. Någon gång har vi alla sovit dåligt ett par nätter och känt vad det gör med orken, kognitionen och humöret. Betänk att ha det så för jämnan. Säkert har vi alla befunnit oss i situationer vi inte valt själva, upplevt maktlöshet, förvirring eller att framtiden skrämmer. Någon gång har vi alla känt oss generade, utlämnade eller pinsamma. Varför inte ta en stund till att fundera kring hur du själv skulle vilja bli bemött i dessa stunder.   
■ Det är stor skillnad mellan att höra vad patienten säger och att faktiskt lyssna.
■ Troligen kommer väldigt få patienter bli arga över att ingen av oss är allvetande. Det är betydligt bättre att erkänna sig okunnig än att bara konstatera att ”det är inget fel på dig” – ett svar som många patienter inte förstår. Hur kan det inte vara något fel när jag har besvär? ”Inbillar” jag mig?  I stället föreslår jag något i stil med ”Jag/vi har inte kunnat hitta någon klar förklaring till dina besvär, jag känner mig dock övertygad om att det i alla fall inte är något livshotande men jag förstår att det är jobbigt för dig ändå”. Till exempel.
■ God information tar lite längre tid, men jag törs påstå att det sparar både lidande och resurser i längden. Det går finfint att även lämna information kring det vi inte vet och varför något inte är adekvat att göra.
■ Något som är totalt självklart för oss kanske inte är det för våra patienter.
■ Lämna fördomarna och det dåliga humöret i klädskåpet.
■ Alla människor bär på fördomar och bias. Det enda vi kan göra är att försöka medvetandegöra och utmana dem.
■ Prata med patienten, inte om, över eller förbi.
■ Att vara professionell är en sak, att bete sig illa är något annat.

Patientens väg mot en bättre hälsa startar inte när vårdgivaren kommit fram till en eventuell åtgärd, den börjar med den allra första kontakten. Bemötandet kommer påverka patientens complience, tillit, förståelse och också upplevelse kring eventuella åtgärder och dess effekter. Ett gott bemötande kostar dessutom inte en endaste krona, emedan vinsterna är stora på alla sätt och vis.

Och ärligt talat, hur svårt ska det va?

Tack för ordet!

HANNA BRUS

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev