Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Tisdag20.10.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Gästkrönika

Placebo - får man lura patienten?

Publicerad: 23 Juni 2008, 07:44

Det här är en opinionstext

Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.


I BMJ såg jag en kort notis att man nu på nätet kan köpa äkta placebo med det bakvända namnet Obecalp för 6 dollar burken (med naturlig smak av körsbär).

Varje förälder vet att placebo är viktigt, att det fina plåstret ofta har en omedelbart smärtstillande effekt (som vi när barnen var små vid behov förstärkte med den farmakologiska verkan av choklad).

På jobbet är det svårare att arbeta med äkta sockerpiller; även om alla behandlingar har inbyggd placebo känns det oetiskt att ge behandling som inte innehåller något annan än förväntanseffekt.

Den mest använda pediatriska placebon har nog varit Minifom mot spädbarnskolik, men nu har Minifom kommit lite i vanrykte då det kanske kan ge biverkningar. (Att vid kolik manipulera den ammande kvinnans kost tror jag också är placebo, men det är ett trätoämne som vi lämnar därhän för denna gång).

Jag minns en gång när en uppjagad flicka i puberteten ramlade in på mottagningen med upplevda andningsbesvär. Hon var (kanske?) jordnötsallergisk, och var nu övertygad om att hon i skolan måste råkat passera någon som luktade jordnötter, för hon kände sig akut sjuk, med ångest och lufthunger.

Som ung och oerfaren läkare har jag tidigare förletts att behandla panikångest som astma, men med åren minskar doktorns egen ångest så pass att han kan börja skilja på panikångest och verkliga andningshinder.

Tjejen fick sitta ned och vi laddade inhalatorn med ren koksaltlösning. ”Andas in det här så känns det snart bättre”, och minsann hjälpte det på några få minuter. Sedan fick vi berätta att detta inte hade varit astma, att ”medicinen” hon fått bara haft en lugnande effekt, för detta hade inte varit allergi utan nerverna som spelat henne ett spratt.

Att berätta att vi lugnat henne med placebo verkade viktigt för att försöka få henne att känna skillnaden mellan olika typer av obehag i andningen, och att hon inte alltid behövde medicin för att uppleva lindring.

Att patienter kan bli psykologiskt beroende av sina piller är nog vanligt. Min svärmors moster var nog inte kroppsligt beroende av sina små rosa Valium, men släktingarna var rädda att hon skulle bli hamna i ett äkta missbruk om hon fortsatte lugna sig med dessa piller.

På apoteket blev de lite fundersamma när släkten bad om hjälp att hitta ett ofarligt receptfritt piller i samma storlek och form som Valium. Men apotekspersonalen hjälpte till att hitta lämpliga vitaminpiller som sedan färgades med rödbetssaft till trovärdiga dubbelgångare.

Man undrar vad mosters husläkare hade tyckt om han vetat om släktens falskspel och undergrävande av hans ordinationer. Kanske hade doktorn önskat att han själv hade kunnat förskriva biverkningsfria rödbetstabletter?

MATS REIMER

Det här är en opinionstext

Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev