Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Måndag26.10.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Gästkrönika

Politikerna har planerat vården som dårar

Publicerad: 28 Oktober 2019, 13:17

Det här är en opinionstext

Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.


Det är ekonomiskt underskott på nästan alla sjukhus i Stockholmstrakten. På Karolinska har underskottet vuxit sedan i våras och ligger nu på 1,6 miljarder. Vi gör tydligen av med mer pengar än vad vi har budgeterat för. Eller, som politikerna själva skulle uttrycka sig, “vi underproducerar”. På nationell nivå är det skillnad på underskott och statsskuld, inget av dom behöver i sammanhanget innebära något negativt. Men för ett sjukhus är ett underskott alltid negativt och innebär i princip att vårdpersonalen försätts i ett skuldtillstånd, då vi måste spara in på en massa saker och sedan betala tillbaka det som blir över.

Hur besparingarna ska tillämpas, har vi, vårdpersonalen, för en gångs skull tillåtits ha en åsikt om. Men underskottet och besparingarnas omfattning är orubbliga och inget som går att diskutera. Skuldbegreppet har nästan religiösa konnotationer för de flesta individer. Hur obegripligt det än kan låta är det inget ju inget man kan kringgå, eller? Till en början svarade sjukhusledningen med att man skulle varsla en massa administrativ personal och att vi på vårdgolvet inte skulle påverkas. Men administrativ vårdpersonal består inte enbart av överflödiga byråkrater, utan många av deras tjänster finns till för att hjälpa eller avlasta oss på olika sätt.

Men det stannade inte vid administrativ personal. Det har blivit anställningsstopp för viss vårdpersonal. Vi har även blivit uppmanade att ringa mindre på den interna växeln och spendera mindre på fikabröd så att dom ska slippa säga upp personal. Samtidigt har vi ett rejält underskott på vårdplatser. Häromdagen släpptes en studie som visade att andelen patienter på landets intensivvårdsavdelningar som behöver flyttas runt på grund av platsbristen, har mer än fördubblats på tio år. Konsekvenserna av detta betalar patienterna, som löper större risk för komplikationer, eller att dö.

När vi kämpar på som vi alltid har gjort med ett mer eller mindre konstant överbelagt sjukhus blir nyheterna om underskott extremt demoraliserande och innebär för oss på golvet inte bara ett materiellt bakslag utan gör oss också mer toleranta och mindre upproriska inför en situation som egentligen är oacceptabel. När sjukhuset går på knäna ekonomiskt blir det enkelt att vifta bort krav om ytterligare resurser underifrån med hänvisning till det ekonomiska läget. Ibland behöver man göra besparingar, men det går inte att rättfärdiga om det leder till en försämring för oss och patienterna, särskilt eftersom det inte är vårt fel.

Underskottet är inte sprunget ur politiskt oberoende, förnuftiga och vedertagna ekonomiska kalkyler. Att Karolinska går med underskott har att göra med att politikerna i Stockholm planerat vården som dårar och att sjukhuset tillät konsulter genomföra en kostsam och värdelös organisationsförändring som man nu backat från, delvis (för att inte fullkomligt förlora sitt anseende), men vars effekter lever kvar och bidrar till underskottet. Hade politikerna varit smarta hade dom förstått att det begränsade uppdraget som Nya Karolinska sjukhuset för närvarande har skulle leda till underskott, särskilt med det vårdpolitiska landskap och finansiella ersättningssystem som dom skapat i regionen. Detta gäller även dom andra sjukhusen i regionen som likt oss blivit av med många av sina lättare patienter till dom privata vårdföretagarna.  Ändå är det vi istället för dom ansvariga politikerna som ska lösa det här problemet. Politikerna som är ansvariga för hur vården har blivit i Stockholm borde straffas för allt elände som orsakats men istället lyckades dom bli omvalda och dessutom har många av dom ansvariga belönats med välbetalda jobb i näringslivet eller avancerat inom sina partier.

Samtidigt som ekonomi och siffror framställs som orubbliga naturlagar tvingas vårdpersonal dagligen till oetiska prioriteringar och flexibilitet för att lösa vårdens brister. Men i ett av världens rikaste länder finns det inga ursäkter för den här situationen, det är ekonomin som måste bli flexibel och det är vi som måste bli orubbliga när dom försöker göra det sämre för oss och våra patienter.

DARIUS BARIMANI

Det här är en opinionstext

Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev