Politisk borrelia i Kanada och USA

I Sverige har inte politiken lagt sig i diagnostik och behandling av borreliainfektion. Grupper som mot bättre vetande hävdar att infektion med borrelia ofta blir kronisk, och menar att aktiv infektion kan persistera trots antibiotikabehandling, har hittills inte fått något större gehör hos våra politiker. I USA och Kanada ser det annorlunda ut, där flyttar den påstådda sjukdomen ”chronic Lyme” fram sina positioner.

Elizabeth May, ledaren för the Green Party of Canada, har författat en motion om borrelia som klubbats igenom med stort stöd i kanadensiska parlamentet trots invändningar från landets infektionsläkare. Det specialistläkarna ville stryka var bland annat den i deras ögon vilseledande skrivningen om att  borreliainfektion skulle vara så svårbehandlad att aktiv infektion kvarstår även antibiotika.

”… recent research further demonstrates the persistence of Borrelia spirochetes after antibiotic treatment … the current guidelines in Canada are based on those in the United States and are so restrictive as to severely limit the diagnosis of acute Lyme disease and deny the existence of continuing infection, thus abandoning sick people with a treatable illness”.

På andra sidan gränsen, i staten New York, har politikerna gått ett steg längre än i Kanada. Guvernör Andrew Cuomo skrev nyligen under ett demokratiskt fattat beslut om att läkare som behandlar ”kronisk borrelia” med extremt långa kurer med olika antibiotika inte längre skall riskera reprimander eller disciplinstraff från New Yorks motsvarighet till Ivo.

”Bill S7854-2013… prohibits the investigation of any claim of medical professional misconduct based solely on treatment that is not universally accepted by the medical profession… including, but not limited to, the treatment of Lyme disease.”

Detta olyckliga beslut står i stark kontrast till staten New Yorks kloka hanterande av laboratorietester. Marknaden för medicinska tester är federalt oreglerad i USA. Ett kryphål i lagen gör att kommersiella diagnostiska laboratorietester i USA inte behöver vara godkända av läkemedelsmyndigheten Food and Drug Administration, FDA. (Här handlar det om borreliadiagnostik, men samma problem finns förstås med andra typer av tester.) Privata företag kan fritt sälja egenutvecklade tester som inte granskats vetenskapligt.

New York har dock delstatliga regler som gör att medicinska tester inte kan marknadsföras där utan dokumentation på att de är tillförlitliga. Minst sju olika laboratorier har därför nekats godkännande för sina borreliatest i New York, vilket inte hindrar att dessa lab tar emot prover från övriga 49 stater. Två av de laboratorier vars tester inte godkänts i New York är sådana lab som borreliaaktivister i Skandinavien propagerar för: iGeneX och Advanced Laboratory Services .

Smittskyddsmyndigheten CDC är bekymrad över den snabbt växande marknaden för borreliatest, och fann att 2008 testades 2,4 miljoner patienter med i huvudsak godkända borreliatester till en kostnad av närmare en halv miljard dollar. I tillägg kommer ett svårbestämt antal alternativa tester som uppskattas vara i varje fall flera tiotusentals.

FDA har för avsikt att försöka strama upp regelverket och stoppa de mest riskabla testerna, men med tanke på det inflytande som ”chronic Lyme” fått inom amerikansk politik får nog FDA räkna med hårt motstånd om de vill stoppa tveksamma borreliatester.

De få läkare i Norden som behandlar ”kronisk borrelia” verkar oftast använda ett tyskt alternativt laboratorium i Augsburg. Vad jag vet har ingen oberoende studie gjorts av det tyska laboratoriet, men det publicerades under förra året en fransk studie där man sänt patientprover både till ett franskt ”alternativt” privat laboratorium och till det franska nationella referenscentret.

Av 128 patienter med borreliafrågeställning var 91 % positiva på det alternativa labbet, men bara 8 % på referenscentret, och knappt 4 % av patienterna bedömdes av infektionsläkare verkligen ha en aktuell borreliainfektion (vi som haft borrelia kan ha kvar antikroppar i åratal).

MATS REIMER